Den här veckan blev betydligt mindre stressig än vad jag hade tänkt mig - kanske mest tack vare mina ensammornar när jag kunnat hänga i soffan en timme och göra vad jag vill. Även om vissa saker inte gått som jag velat så har det varit en himla bra vecka (till exempel ser det ut som att jag kommer behöva dumpa mitt svinbra uppsatsämne för att det inte finns tillräckligt med material). Trivs så bra i mina sociala sammanhang just nu och är helt nykär i Victor som ger mig fjärilar i magen. Känns absurt att jag oroade mig så mycket i början av terminen för om mina klasskompisar skulle gilla mig eller inte, för det känns faktiskt inte som att de hatar mig. Njuter så otroligt mycket av känslan att höra till just nu.

Men veckans höjdpunkt (förutom Cleo i julkalendern) var detta: Sångaren i bandet vi såg igår började spelningen med att meddela att han var sjuk och behövde lite hjälp att komma igång. Efter det spenderade han kanske totalt 7 minuter av den 1,5 h långa konserten på scenen (för att sjunga för trummisen som fyllde år + sista låten). Ok, plus typ 3 minuter på ett vingligt barbord för att hålla ett tal om solidaritet eller något. I övrigt bad han publik hämta hans öl på scenen.

Läsningen har dock gått sent i veckan, har kommit ett par hundra sidor till på Illuminae och läst Suicide Squad (alltså!!!!) och börjat på The Wicked and the Divine. Är fortfarande trött och lyssnar hellre på musik och spelar mobilspel än läser... Har börjat lyssna på Mårten Sandéns Skorstensjul som går som ljudboksjulkalendersföljetong i DN! Tror det kan blir bra, men tycker att kapitlen är liiiite för korta.

Nej, hörni, nu ska jag dra på mig en struken skjorta och bege mig till frisören! Vad har ni gjort i veckan?

Nu är det alltså min tur i julkalenderbloggstafetten. Igår bloggade Malin, och imorgon är det Mettas tur.

Jag har varit jättedålig på att läsa bloggar på senaste tiden, det är en sån grej som liksom försvinner i min prioritering just nu... Därför missade jag totalt att Cecilia taggat mig att göra den här taggen?! Vet att Nelly har taggat mig ett par gånger också, det kommer Nelly!

Eftersom jag börjat gå upp och titta på julkalendern har jag helt plötsligt massor av tid på morgonen. Brukar gå hemifrån vid 8:45, vilket betyder att jag har 1h 15min på mig att klä på mig och göra lite vad jag vill sen = perfekt bloggtid. Det firar vi (obviously) med dubbla inlägg idag!

Favoritförfattare:
1. Marie Lu

Jag skrev ju några ord innan jag började läsa Wytches om vad jag förväntade mig av det hela. Eftersom jag sällan läser om vad böcker handlar innan jag köper dem/börjar läsa så händer det ju ibland att jag får en helt annorlunda bild av vad saker handlar om. Typ som i fallet Wytches. Jag förväntade mig något som liknade Blair Witch Project, vilket verkligen inte alls stämde.

Vi följer familjen Rooks - främst pappa och dotter. Han är en nykter alkoholist, hon har blivit anklagad för att ha dödat och sedan gömt undan kroppen efter en gammal skolkamrat. Bara hon själv vet vad som egentligen hände på platsen - att ett träd slukade kamraten. För att fly undan gamla minnen har hela familjen flyttat, men det är något konstigt med skogen på det nya stället. Det bor något där - uråldriga varelser som besitter en viss kunskap om hur världen är skapt som gör att de har förmågor bortom mänsklighetens. Och de är inte goda.

Även om det här absolut inte var vad jag hade förväntat mig gillade jag den ändå - eller jag tror i alla fall att den har potential att bli riktigt bra. I dagsläget tycker jag inte riiiiiktigt att den är helt framme. Teckningarna är jäkligt snygga - men ibland så röriga och abstrakta att jag inte ens fattar vad som händer. Så plus för snygghet - minus för tydlighet. Minus för tydlighet tycker jag dessvärre att det blir på själva storyn också. Kanske är det för att bilderna inte blir ett tillräckligt bra komplement, men ibland känns det som att det är stora hopp i berättelsen, och det har hänt något jag inte riktigt hängde med på.

Dessutom har jag enormt svårt för obestämbara monster - och dessa är verkligen extremt obestämbara. Snyder vill kalla de för "wytches" (som i stavningsvariation av häxor), men de har ingen som helst likhet med häxor, så ärligt talat fattar jag inte poängen med att dra den parallellen. Eller som jag förstår det av hans text efteråt är det baserat på en barndomslek - men alla barndomslekar är inte vettiga nog att bli en bok. Behåll känslan och idén, men redigera den lite - tänker jag.

Okej, en slutsats på det här: Otydligt, lite rörigt och hoppigt, inte jättetydligt koncept (är det här skräck eller fantasy?), men ändå potential att bli riktigt spännande. Jag är dock inte såld ÄN.

Wytches vol 1
Scott Snyder, Jock, Matt Hollingsworth & Clem Robins
144 s.
Image
2015
Goodreads

Jag är insnöad på P3-dokumentärer nu (min to-go-grej om jag är trött eller stressad) och har på lite mer än en vecka nästan hunnit lyssna på alla ur den nya säsongen... vilket känns väldigt tråkigt, för det betyder att jag lyssnar fortare än de kommer ut. Vilket alltså är typiskt dåligt. MEN, här kommer tre dokumentär-tips och ett icke-dokumentär-tips som är hemskt aktuella (med betoning på hemskt). Dessa är ganska annorlunda jämfört med de jag brukar lyssna på. I vanliga fall gillar jag mest att lyssna på dokumentärerna om mord och sånt, men har hört alla sådana redan.

Vi börjar med dokumentärerna:
Terrordåden i Paris. P3 körde en nyhets-dokumentär-special om terrorattackerna i Paris. Jag tyckte det var otroligt jobbigt att lyssna på och vill passa på att varna känsliga lyssnare (på riktigt alltså). Jag pallade knappt med de flertaliga ljudklippen med skottlossning och skrik utan att gråta, och jag är ändå inte jättekänslig. Hade en klump i halsen hela tiden. Sen tänkte jag på att det finns folk som har det såhär jämt.

Utvisningen av familjerna Sincari. Två flyktingfamiljer blir utvisade från Sverige, men har en hel by som sluter upp bakom dem, skyddar dem när poliserna försöker ta dem och åker med pengar och andra nödvändigheter efter att de blivit tillbakaskickade till Turkiet. Det blir väldigt tydligt här hur otroligt dålig koll de som fattar beslut om vem som ska få stanna i Sverige eller inte har på olika folkgruppers situationer på deras hemmaplaner - men också att det går att frammana medmänsklighet. Den här dokumentären gav mig hopp inför framtiden, så otroligt fantastiska människor som verkligen försöker hjälpa familjerna.

Striden om de apatiska barnen. Jag kommer inte själv ihåg den här striden, men det kanske är okej med tanke på att jag "bara" var tolv när det hände. En hel hög med barn som flydde från krigshärjade länder stängde av sig själva. Regeringen for med osanning och visade minimalt med medmänsklighet, och det ger åtminstone mig betydligt mer förståelse för varför sossarna förlorade valet 2006. Framför allt borde nog de styrande sossarna (och miljöpartisterna) själva lyssna på den här, eftersom de uppenbart inte lärt sig någonting och gör om samma misstag igen. Om den förra ger mer tro på mänskligheten ger väl den här kanske mindre... Men det behövs också som ögonöppnare ibland.

Det fjärde tipset är inte alls en dokumentär, utan en gammal klassiker som känns aktuell igen. Nämligen:

En ö i havet. Jag läste den här många många gånger när jag var yngre. Den handlar om Steffi och Nelli som är judar och blir skickade från Österrike till Sverige under andra världskriget. De har lämnat sitt hem och sina föräldrar, och den soliga havsö med palmstränder de förväntat sig är grå och karg och stenig. Även om den här boken har några år på nacken och det är ett helt annat krig, på en helt annan plats tror jag nog att förvirringen att komma som ensamt barn till ett helt främmande land är densamma oavsett vilken tid och plats det gäller.

Okej nu har ni förhoppningsvis sett första avsnittet av julkalendern (ALLTSÅ HUR BRA är det?!), så jag tänkte passa på att informera er om detta: På hemsidan har de varje dag en ny lucka med fakta som inte fick plats i programmet. Dessa småfilmer är det min sambo som gjort tillsammans med en kollega, och därför måste jag såklart säga åt er att ni ska titta på dem (förutom att de är bra alltså). Do it! Gå in här och scrolla ner lite så hittar ni dem!

1. Jag vill börja december månad med att säga: Alltså tack så sjukt himla mycket. I november var det väldigt många som besökte den här bloggen - så många att det inte bara var den mest välbesökta månaden på hela året, utan också i den här bloggens historia. 3500 personer tittade in här - vilket är en ökning på 40% jämfört med september. Tack tack tack så hemskt mycket. Om jag kunde tacka exakt varje person skulle jag göra det.

2. IDAG BÖRJAR JULKALENDERN HUR PEPP ÄR NI JÄTTEPEPP HOPPAS JAG FÖR DET ÄR JAG FÖR LOTTA LUNDGREN ÄR BÄST!!!!!!!

3. Tycker att det är så himla roligt att jag verkligen börjat läsa mer serier på senaste tiden. Visserligen "bara" två denna månad (Wytches och Through the Woods), men ändå. Så på min TBR för december står följande fyra seriealbum: Bitch Planet vol 1, Suicide Squad vol 1, The Wicked & The Divine vol 1 och Fables vol 2. Så jäkla fett. Hoppas också på att ha tid och ork att fortsätta på Illuminae, men ärligt talat har jag inga större förhoppningar på det. Den lilla lästid jag har är alltför upptagen av Frankfurtskolan, diverse andra vänsterradikala forskare och böcker om 1800-talsk barnlitteratur. Och samtidigt försöker jag förbereda en uppsats... Håhåjaja. Stressen kommer inte minska, och jag har tagit på mig ytterligare en sak som jag måste försöka planera (även om det egentligen inte rör er kommer ni säkert få veta en del om det så fort saker är fastställda och allt sånt!). När jag har korta stunder över är jag insnöad på P3-dokumentärer och att läsa etikettsregler (fråga inte...).

4. Det här har jag i alla fall läst i november:
124. Shiverton Hall (Shiverton Hall #1), Emerald Fennell *
123. An Ember in the Ashes (An Ember in the Ashes #1), Sabaa Tahir *
122. Batman: The Long Halloween, Jeph Loeb & Tim Sale *
121. Through the Woods, Emily Carroll *
120. Wytches vol 1, Scott Snyder, Jock, Matt Hollingsworth & Clem Robins *
119. Gasten (PAX #5), Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Det här har jag glömt meddela, men jag kommer delta i Sofies julkalenderstafett! Temat är "En riktigt bra bok jag läst 2015", och började faktiskt redan IGÅR! Såhär ser hela schemat ut - tre inlägg har alltså redan blivit postade, och imorgon är det dags för Hanneles bibliotek. Ska bli kul att få läsa allas inlägg! Mitt hittar ni alltså här på fredag.

29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2. Andrea, Up in My Tree
3. Malin, Mitt bokliga liv
4. Anna, Sagan om sagorna
5. Metta, Kulturloggen
6. klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book clu
7. Hanna, Den läsande kaninen
8. Elvira, The World I Live In
9. Gabriella
10. Mias bokhörna
11. Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12. Rebecka, bokintresse
13. klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14. Anna, Stories From the City
15. Lisa, Pantalaimone
16. Sincerely Johanna
17. Jamie, En blogg för bokugglor
18. Fiktiviteter
19. Mrs E, What you readin?
20. klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21. Joelinda, Boktanken
22. C.R.M. Nilsson
23. klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy Callmer, A Room of My Own
24. Enkät på Sofies bokblogg

"Nä, jag har inte råd att köpa några fler seriealbum den här månaden, så det får räcka med det jag har" skrev jag. Sen köpte jag Through the Woods i alla fall. Heja. Jag hade inte läst något om det, inte bläddrat i det. Bara sett framsidan som var himlarns fin och som ju ändå skvallrar om att det är ett seriealbum fyllt av skräckberättelser. Har svårt att motstå sånt.

Så, den innehåller alltså fem skräckberättelser, inspirerade av gamla sagor fast liksom mycket mörkare. Det är till exempel en främling som lurar ut tre systrar - en åt gången och alla försvinner. Det är en ande efter en död fru som inte slutar hemsöka den nya frun förrän hon själv blir ihopsydd. För att ta två exempel.

Jag är ärligt talat inte skitsåld på själva berättelserna. Däremot bilderna. Alltså GUDARS. Så sjukt fint, och jag vill liksom sätta varje uppslag på väggen. En hel del påminner mig om Tove Janssons bilderböcker (alltså jämför bilden ovan med den här bilden till exempel). Mest är det väl kanske stämning och färgkombinationer som gör att jag tänker på Jansson. Plus kanske den här liksom... blocktekniken om ni förstår vad jag menar? Jag är ju ingen konstnär direkt, men jag tror jag menar det här linjefria, och att inte jobba med övertoningar, utan verkligen göra stora färgblock. Känner mig sämst på att förklara, men det är helt enkelt skitsnyggt.


Som ni ser på det två bilderna här ovanför är också texten integrerad i själva bilden, vilket också är mycket snyggt. Som ni ser är det ju också väldigt lite text på varje sida, vilket gör att bilderna får tala ganska mycket för sig själva.

Men okej, själva berättelserna är det väl bäst att jag kommenterar då: jag tycker nog att de blir lite för platta. Vissa slutar lite för abrupt med så pass öppna slut att de känns ofärdiga. Det känns som att det är meningen att öppenheten ska få håren att resa sig på armarna men... it just doesn't do it for me. Dock tycker jag att den är sjukt läsvärd bara för den fantastiska konsten. Den ÄR verkligen Through the Woods' största förtjänst. Hade för övrigt lätt velat se Carroll göra ett album där hon illustrerar klassiska Grimm-sagor (som hon ju ändå är inspirerad av) på det här sättet.

Through the Woods
Emily Carroll
208 s.
Faber & Faber
2015
Goodreads

Medan jag jobbar kan ni ju titta på den här. Igen och igen och igen och igen.



(För övrigt: Consider the fact that NRK made this. Får ta ett seriöst snack med sambon på SVT. Ni kan ju också kolla in Batman goes camping och alla Batman in famous movies. PistolShrimp heter denna genius kanal som är typ det roligaste jag hittat på Youtube på hur lång tid som helst)