Jag är insnöad på P3-dokumentärer nu (min to-go-grej om jag är trött eller stressad) och har på lite mer än en vecka nästan hunnit lyssna på alla ur den nya säsongen... vilket känns väldigt tråkigt, för det betyder att jag lyssnar fortare än de kommer ut. Vilket alltså är typiskt dåligt. MEN, här kommer tre dokumentär-tips och ett icke-dokumentär-tips som är hemskt aktuella (med betoning på hemskt). Dessa är ganska annorlunda jämfört med de jag brukar lyssna på. I vanliga fall gillar jag mest att lyssna på dokumentärerna om mord och sånt, men har hört alla sådana redan.

Vi börjar med dokumentärerna:
Terrordåden i Paris. P3 körde en nyhets-dokumentär-special om terrorattackerna i Paris. Jag tyckte det var otroligt jobbigt att lyssna på och vill passa på att varna känsliga lyssnare (på riktigt alltså). Jag pallade knappt med de flertaliga ljudklippen med skottlossning och skrik utan att gråta, och jag är ändå inte jättekänslig. Hade en klump i halsen hela tiden. Sen tänkte jag på att det finns folk som har det såhär jämt.

Utvisningen av familjerna Sincari. Två flyktingfamiljer blir utvisade från Sverige, men har en hel by som sluter upp bakom dem, skyddar dem när poliserna försöker ta dem och åker med pengar och andra nödvändigheter efter att de blivit tillbakaskickade till Turkiet. Det blir väldigt tydligt här hur otroligt dålig koll de som fattar beslut om vem som ska få stanna i Sverige eller inte har på olika folkgruppers situationer på deras hemmaplaner - men också att det går att frammana medmänsklighet. Den här dokumentären gav mig hopp inför framtiden, så otroligt fantastiska människor som verkligen försöker hjälpa familjerna.

Striden om de apatiska barnen. Jag kommer inte själv ihåg den här striden, men det kanske är okej med tanke på att jag "bara" var tolv när det hände. En hel hög med barn som flydde från krigshärjade länder stängde av sig själva. Regeringen for med osanning och visade minimalt med medmänsklighet, och det ger åtminstone mig betydligt mer förståelse för varför sossarna förlorade valet 2006. Framför allt borde nog de styrande sossarna (och miljöpartisterna) själva lyssna på den här, eftersom de uppenbart inte lärt sig någonting och gör om samma misstag igen. Om den förra ger mer tro på mänskligheten ger väl den här kanske mindre... Men det behövs också som ögonöppnare ibland.

Det fjärde tipset är inte alls en dokumentär, utan en gammal klassiker som känns aktuell igen. Nämligen:

En ö i havet. Jag läste den här många många gånger när jag var yngre. Den handlar om Steffi och Nelli som är judar och blir skickade från Österrike till Sverige under andra världskriget. De har lämnat sitt hem och sina föräldrar, och den soliga havsö med palmstränder de förväntat sig är grå och karg och stenig. Även om den här boken har några år på nacken och det är ett helt annat krig, på en helt annan plats tror jag nog att förvirringen att komma som ensamt barn till ett helt främmande land är densamma oavsett vilken tid och plats det gäller.