Stanna utspelar sig under ett år av Esters liv – ett år som ska bli tungt och avgörande. Hon blir kär i Eli, vars mamma är svårt sjuk. Esters bästa vän Hanin bråkar med sin mamma, och lillebrorsan Nicke har svårt att hitta kompisar. Ester försöker ge så mycket som möjligt av sig själv till alla andra, men glömmer helt bort sig själv.

Jag hade lite blandade förväntningar på den här boken. Jag läste Floras blogg ett tag, men tappade intresset delvis för att jag hade så svårt för hennes språk. Det personliga språk hon använder i bloggen har hon dock inte plockat med sig till boken, vilket innebär både fördelar och nackdelar. Jag har svårt att alls se hennes röst – eller ens EN röst – i det här språket. Däremot hade jag ju vissa förväntningar, och well. För att fatta mig kort: Jag är inte imponerad av den här boken.

Men här fattar vi oss inte kort, utan istället får ni full utläggning: Ester som karaktär är helt blank för mig. Hon verkar inte har några personlighetsdrag förutom att hon offrar sig för andra. Ibland säger hon och gör saker som verkar gå helt emot hennes karaktär – men kanske är det bara de där skymtarna av karaktärsdrag som en får se alldeles för sällan för att liksom knyta dem till själva karaktären. Jag kommer på mig själv med att bli förvånad över saker hon säger, för det liksom... MATCHAR inte.

Det känns som att en redaktör hade behövt vara lite hårdare här också. Boken är ungefär 100 sidor för lång för att jag ska orka hålla intresset uppe. Mitten blir mest en intetsägande massa. Hur länge går det egentligen att älta att Eli tar all hennes ork och att det blir seriösa problem i förhållandet? Länge, tydligen. Samtidigt innehåller boken massor av scener som absolut inte tillför någonting till själva berättelsen och som jag inte alls förstår poängen med.

Och sen vill jag ju fortfarande prata om det här med innerstadskids. Jag fattar inte ens längre varför jag läser sådana här böcker, blir ju bara besviken och trött på dem? CRED dock till Flora för att hon tar upp ett visst litet mini-mått av klassanalys i början av boken, det måste en ju gilla. Och plus för mångfalden. Alltså det FINNS ju saker jag gillar med den här boken också. Det är inget fel på själva grundploten i sig. Det här ÄR faktiskt inte your average innerstadsbrud som bara försöker hitta sig själv litegrann. Och det känns skönt och uppfriskande på ett sätt. Jag gillar också att Ester får vara en karaktär som gör helt fel ibland, utan att vara en totalt osympatisk karaktär som en inte står ut med (ja, Maj, jag tittar på dig).

Men ja, overall: Det här är faktiskt en bok ni kan skippa.

Stanna
Flora Wiström
376 s.
Bonnier Carlsen
2016
Goodreads

Jag tänkte att eftersom de flesta säkert springer på bokmässa idag ändå behöver jag kanske inte skriva något vettigt. Känns så jäkla skönt att inte vara där. Seriöst alltså. Är fortfarande skör i stora folksamlingar, speciellt när jag riskerar att stöta på folk jag känner. Min terapeut hade sagt att jag skulle behöva utmana det, men min psykiater hade sagt att en inte måste vara en perfekt människa som klarar av allt, utan att det där kommer komma. Så jag låter det vila lite sålänge. 

Hanna lyfte i kommentarsfältet till min recension av Harrow County ett problem som jag kände när jag började läsa serier: Hur fan börjar en egentligen? Och var?

Prick såhär gör en: En går till en seriehylla, förslagsvis på ens lokala bibliotek om det har en sådan, eller på SF-bokhandeln om en har en sån (om en har en Stockholms-SF-bokhandel nära sig kan en ju få IRL-tips av mig. Säkrast på måndagar och tisdagar innan kl 17) tittar lite och tar med sig det som känns roligt hem (passera gärna kassan om du är i en bokhandel. Blir så dålig stämning annars). Svårare än så behöver det faktiskt egentligen inte vara.

Men ja, jag förstår problemet. Jag började läsa serier för två år sedan (nu snackar vi episka serier, inte roliga eller självbiografiska serier a la Nina Hemmingsson och Liv Strömquist), och kan väl knappast säga att jag är något proffs. Jag läser inte serier kapitelvis så fort de kommer ut, men jag läser ett par, tre volymer i månaden kanske. Men eftersom det inte var så länge sedan jag började med det här känner jag igen stigmat. Hur ska en kunna läsa in sig på allt som behövs? Och att alla serier kommit så långt gör att det hela känns oöverkomligt. Jag slutade till exempel läsa Sandman när jag insåg hur mycket pengar det är att köpa upp sig på en serie i tolv volymer när jag tycker att den är... medioker. Det finns så mycket annat mer tilltalande som jag kan läsa för den tiden och de pengarna.

Om en ändå VILL läsa in sig på kanon är jag inte till någon hjälp. För i princip alla klassiska serier jag har läst har jag tyckt varit tråkiga. Så jag har slutat med det nu. Preacher tyckte jag var så provocerande dålig att jag efter att ha läst 50 sidor lämnade tillbaka. Fables gav jag ändå tre volymer, för att jag kände efter volym två att det ändå kanske kunde bli något. Jag har läst en Batman-serie, och alltså nä. Det är verkligen inte min grej (jag hatar maffia-filmer också, till Victors stora förtret). Och grejen är ju också den att i princip 90% av alla äldre serier jag försökt läser håller inte för en genusläsning.

Här kommer därför ett gäng serier du inte behöver läsa in dig på en massa annat för att läsa. Få volymer ute, lättillgängliga och bra. Comics for newbies helt enkelt.

Nimona

Antal volymer ute: 1 (avslutad)
Om du vill ha något roligt med feministisk touch, och gillar när en blandar fantasy med science fiction är det här grejen. Den här rekommenderar jag i princip till alla på jobbet som frågar efter stark kvinnlig karaktär, speciellt om det är en pappa som ska köpa till sin tonårsdotter. Extra lätt också eftersom det bara är en enda del.

Harrow County

Antal volymer ute: 3 (min vol 3 kom i tisdags, men jag kan inte köpa ut den förrän imorgoooon, buhu)
Skräckserie med Lovecraftianska inslag och häxor.

Locke & Key

Antal volymer ute: 6 (avslutad)
Det här var den första serie jag läste och det är fortfarande en av mina favoriter! Inte så mycket action och händelser en måste förstå utifrån bilder, utan bra text-/bildbalans. Skön blandning av skräck och fantasy med sjukt snygga teckningar.

Saga

Antal volymer ute: 6
Romeo- och Juliahistoria fast i rymden. Helt enkelt cool science fiction-serie med helt sinnessjukt häftig karaktärsdesign.

Unbeatable Squirrel Girl

Antal volymer ute: 3

Ms Marvel

Antal volymer ute: 5
Både Squirrel Girl och Ms Marvel är lättsamma superhjälteserier. Plussen är att det inte finns tusen olika ställen att börja på och en behöver inte ha tusen i bakgrundsinfo. Som jag förstår det när jag läser finns det däremot möjlighet att få mer djup om en har mer kunskap om tex Cap America och Cap Marvel, men absolut inget måste!

Seconds

Antal volymer ute: 1 (avslutad)
Graphic novel som blandar skräck med contemporary YA.

Descender

Antal volymer ute: 2
Rätt så klassisk science fiction, med jättefina teckningar.

Lumberjanes

Antal volymer ute: 4
Rolig och lättsam serie om några tjejer på scoutläger. Äventyr och vänskap ligger i fokus.

Vilka är era bästa nybörjartips till någon som vill börja läsa serier?

Om inte en kollega till mig hade petat på mig och sagt att "Hallå, den här borde du läsa" hade jag nog ärligt talat sett förbi den här. Till att börja med för att (sårri) nordisk mytologi inte riiiiiktigt är min grej. Alltså troll och sånt, känns det inte jävligt ospännande och osexigt? Faktum är dock att den här boken förhåller sig till just det på ett ganska roligt och intressant sätt, vilket gör att även jag kan acceptera att det springer runt små tomtar på Stockholms gator.

Boken handlar om Tilda som är 15 år och väktare. Det innebär att hon ska hålla koll på alla Stockholms rådare. I vanliga fall har hennes mormor huvudansvaret, men hon är för tillfället i Norrland. Därför måste Tilda själv deala med ett gäng jordvättar som flyttat in i skolans källare – samtidigt som barn försvinner ett efter ett runt stan. Hur ska hon klara av allt, och samtidigt se värdig ut inför Hakim – som är killen med stort K? För att inte tala om hennes betyg som definitivt ligger i farozonen. Okej, kanske inte lika mycket i farozonen som hon själv.

Allvarligt talat, jag streckläste verkligen den här boken. Läste kanske 30 sidor förra onsdagen. Resten av boken läste jag i ett enda svep i torsdags. Förutom att boken är himla rolig har den dessutom ett så behagligt drivigt tempo – jag hinner aldrig bli uttråkad, samtidigt som saker inte går för fort fram. Det är alltså urban fantasy med någon typ av deckarberättelse – full av planteringar och ledtrådar från början till slut. Jag förstod nog ganska tidigt vem den skyldiga var, men det kändes ändå roligt att försöka få pussla ihop hur det hela låg till.

Samtidigt som Säfström alltså har skrivit en spännande, intressant och väldigt rolig urban fantasy-berättelse finns det också utrymme för annat som jag tycker är viktigt: Det vill säga den sociala tonårsbiten. För hey, hur svårt är det inte redan att vara tonåring – utan att en bär på en skitstor hemlighet som påverkar ens liv jättemycket, men som en verkligen inte kan berätta för någon? Det faktum att Tilda försvinner ibland och att det är uppenbart att något konstigt pågår i hennes liv gör henne rejält osams med bästa vännen Imane.

Alla delar är kanske inte mästerliga, men tillsammans skapar berättelsens olika lager en skön balans mellan urban fantasy, nordisk mytologi och coming of age. Behöver jag ens säga att det är jävligt läsvärt?

En väktares bekännelser
Elin Säfström
256 s.
Gilla Böcker
2016
Goodreads

The Brooke and the Bookish säger valfri audio, med exempel "10 of my all time favorite albums", och eftersom jag tänkt på att göra en sådan här post i evigheters evighet så kanske det är dags nu. Därför blir det temat för veckans Top Ten Tuesday: favoritalbum. Alltså musikalbum. Så ni som brukar sluta läsa när det handlar om musik – that's your queue.

Alltså jag älskar ju ca allt som är makabert – herregud, jag älskar till och med ordet makabert. Därför när jag slog upp det här seriealbumet föll jag för en enda pryl: det här att huvudpersonen i den här serien bär runt på huden av en annan person.

Serien handlar om en tonårig tjej som får veta att en häxa återfötts i henne. Problemet är att hon inte bara i tysthet kan deala med det här själv, utan dessutom måste tampas med hela den jäkla byn – eftersom de vill döda henne. Så småningom i andra volymen får hon dessutom ytterligare ett problem på halsen. Även om hon själv vill framhäva sin godhet visar det sig att hon har en tvillingsyster som inte är fullt lika trevlig att ha att göra med.

Det här plus amerikansk söder, en lovecraftiansk skog, massor av monster samt svinsnygga teckningar. Jag gillar speciellt hur Crook jobbar med ljus och skuggor – kolla bara exemplet ovan! Dessutom känns de jäkligt annorlunda jämfört med serier jag brukar läsa.


Överlag känns det som en skön kontrast mot de serier jag brukar läsa. Kanske mest för att jag börjar tröttna lite på SF-serier (känns ibland som att det är det enda jag läser...). Samtidigt finns alla mina favoritkomponenter här: häxor, en magisk skog, creepy varelser, allmänna obehagligheter och att helt plötsligt behöva växa upp mitt under en större eller mindre katastrof.

Är så himla kär i den här serien – inte på ett himlastormande sätt, utan på ett lågmält och krypande sätt. På det där sättet som gör att en blir en trogen läsare, länge länge. Och så att jag längtar till volym tre.

Harrow County vol 1: Countless Haints / vol 2: Twice Told
Cullen Bunn & Tyler Crook
144 s. / 120 s.
Dark Horse vol 1 / vol 2
2015 / 2016
Goodreads / Goodreads

Alltså den här veckan. Den här veckan. Jag har varit skittrött mer än halva veckan, jag har sörplat kaffe som aldrig förr. Men den här veckan har något hänt som inte hänt mig på tio månader: Jag har verkligen känt cravings efter att läsa. Äntligen. ÄNTLIGEN. Först ingenting på typ en månad, nu fyra böcker på en vecka – och ca 75% in i en femte. Det känns så skönt att vara tillbaka. Och det gör mig ju liksom mer pepp på att blogga också. Det här att jag inte längre tvingar mig att läsa, inte gör det per automatik. Det är skönt.

Något annat som är skönt är att jag faktiskt har fått ett vikariat på nästan ett år. Bara på 40%, men ni vet, det är ju höstlov (förlåt läslov) och julhandel och sånt. Och vad som händer nästa termin vet jag ju inte (har möjlighet att avbryta vikariatet om jag vill plugga då). Paniken inför vad som ska hända har liksom släppt, och nu tänker jag njuta som fan av 1. lediga helger (bc let's face it: en student är aldrig ledig. Vilket fan är skäl att gå in i väggen bara det) och 2. att löven börjar gulna och att det även när solen lyser finns ett litet litet stråk av kyla i luften.

Och den här helgen har vi tydligen carpat som fan, med allt en kan göra när en inte behöver sitta med näsan i böcker 24/7. Först lördag hemma hos min mamma på landet, mobilspel, bokläsning och hundgosning väldigt slött i soffan medan det är tyst så tyst och lätt att andas. Idag en Pokémon-runda med rejäla fynd (vi har världens bästa friluftsområde här med massor av Pokémon + stops längs vägen). Och nu luktar hela lägenheten kanel och ingefära för jag försöker göra eget äppelmos. Typ så.

Hur har era veckor varit?

Hallå jag tycker det är dags att vi kör ett till inlägg med djurkonton på Instagram! Eftersom det är bästa sortens Instagramkonton. Jag har samlat i en lista i anteckningar ett tag och har egentligen stoff till typ fem sådana här inlägg... Meneh, vi tar ett i taget. Här kommer i alla fall ett gäng göllia:

1. catsontap 

Eh, hallå öl + katter.

2. foxesandfood 

Eh, hallå veganmat + rävar.

3. pumpkintheraccoon 

Eh, hallå tvättbjörn med en hundkompis.

4. catchingupwiththecavs 

5. waffles_thecorgi_ 

6. fantasticflora 

Eh, hallå fluffeh.

7. juniperfoxx

Eh, hallå räv.

8. maamiff

Eh, hallå gulliga.

9. zoubrothers

Eh, hallå KOMPISAR.

Du vill nog också läsa:
11 djurkonton ni verkligen borde följa på instagram

Okej, för jääääättelänge sedan fråga Elvira om inte jag kunde göra ett litet inlägg med skräcktips. Alltså jag vill nog framställa mig själv som mer bevandrad än jag är – och skulle nog gärna läsa mer skräck än vad jag gör... meeeen det gör jag inte.

Den här höstens skräcksug har inte riktigt vaknat för mig än, men My Best Friends Exorcism ligger här hemma och väntar på att jag ska ta itu med den. Har lite annat jag behöver läsa först... Har precis börjat med en fantasyfärsking från Gilla Böcker, och sen ska jag läsa en serie för att se om den är något att ta in i sortiment.

Jag har alltid älskat skräck – enda sen jag var liten. Jag hade en ganska massiv samling av böcker med spökhistorier, men har nog tyvärr bara kanske 4-5 stycken kvar. En av de främsta anledningar till varför jag gillar skräck så mycket är nog inte det här att bli skrämd – utan snarare själva estetiken eller vad jag ska säga. Saker som är typisk skräck. Därför räknar jag kanske inte enbart läskiga saker till skräck (vilket ju skulle vara helt värdelöst, eftersom det då skulle bli helt omöjligt att avgöra vad som är skräck och vad som inte är det. Har skrivit lite om det här).

Jag tänker att som med typ alla genrer så är ju skräck enormt spretigt, och en kan ju knappast gilla allt. På senare tid har jag mer snöat in på skräckserier. Annars är ju medelåldersskräck lite mer av min grej... Det allra bästa för mig är nog den krypande skräcken, den innan det händer – eller det vill säga terror om en vill använda sig av de "klassiska" begreppen. Motsatsen kallas för horror, som alltså är när det händer. Fattar ni skillnaden? Terror: När en är rädd för att något ska hända. Horror: När det händer.

I alla fall, här kommer några av mina skräckfavoriter – vissa har jag tipsat om tidigare, och vissa som jag har tipsat om tidigare har jag valt att strunta i nu. Tidigare inlägg finns länkade längst ner!

Böcker

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist Ehm, alltså jag tror ju det är direkt olagligt att inte ha med Ajvide på en sådan här lista. Han är ju Sveriges egen skräckmästare. Med rätta, för han är fasen grym. Jag rekommenderar allt han skrivit. Eller förutom Himmelstrand, för den tog jag mig inte igenom. Min personliga favorit är Hanteringen av odöda, men Människohamn och Lilla stjärna är också mästerliga. Just "Speciella omständigheter" är en novell som är utgiven som en Novellix, och det kan ju vara nice om en vill prova på lite. Finurligt nog har Creepypodden alldeles nyligen gjort ett helt avsnitt när Jack Werner läser just denna också! Lyssna på den här.

Slasher Girls and Monster Boys Alltså jag har nog mer och mer börjat gilla skräck i novellformat tror jag? Detta är faktiskt en antologi, så det är en hel hög med noveller från olika författare. Skön variation och många riktigt bra – även om en liksom inte kan gilla alla. Bra för att kolla in lite mer vad en tycker om.

Kvinnan i svart – Susan Hill Ah, detta är ju en riktig klassiker i sammanhanget! Jag tycker om den här så mycket! Krypande obehag, med djup och tragedi! Inte lika attackläskig som filmatiseringen, så om en vill bli rejält skrämd rekommenderar jag den.

Creepypasta – Jack Werner Alternativt – om ni hellre vill se bok istället för att se film – plockar ni upp Jack Werners bok Creepypasta. I och för sig, om ni är lika slaviska Creepypodden-lyssnare som jag är har ni kanske hört det mesta redan. I och för sig å andra sidan så har ni missat hans utläggningar kring. Lite mervärde i att läsa boken ändå.

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children – Ransom Riggs What, är det här skräck? tänker ni kanske nu. Nä, nä inte direkt, men om ni vill läsa fantasy med inslag av terror och skräckestetik är Riggs grejen.

Carrie – Stephen King Ahahaha, så klyschigt att ha King på en sån här lista, men till mitt försvar: Elvira som önskade vill veta var hon skulle börja. Carrie är nog min personliga King-favorit. Jurtjyrkogården är läskigare, men den spelar inte lika mycket på mina strängar. Känner också att jag absolut 100 % måste läsa The Shining snart.

Serier

Locke & Key – Joe Hill & Gabriel Rodríguez Det här är också rätt mycket fantasy och liksom med mer skräckinslag. Denna var min gateway till att börja läsa mer serier också. Supersnygg dessutom.

Through the Woods – Emily Carroll Här har vi skräcknoveller i serieformat. Sjukt snyggt och lite obehagligt. Gillar skarpt!

October Faction – Steve Niles & Damien Worm Tim Burton-familjen Addams-monsterjägare. Tim Burton när han var bra, that is.

Uzumaki – Junji Ito Japansk skräckmanga som är så jäkla flippad. Alltså det är så konstigt att det blir obehagligt på riktigt. Om en är förtjust i japansk skräckfilm tycker jag att en ska kolla in denna (gudars, vem älskar inte The Grudge och One Missed Call?).

Harrow County – Cullen Bunn & Tyler Crook Här har vi en serie om en tjej som upptäcker att hon är en återfödd häxa. Hon går också runt med skinnet av en pojke i väskan. Isn't the cover giving you the creeps? Så mycket nice:a (och med det menar jag tillfredsställande obehagligt) inslag i denna.

Hoppas ni hittar något fint! Vilka är era bästa skräcktips?

Du vill nog också läsa:
Mina rysligaste böcker
Top Ten Halloweenish Reads
Mitt första möte med skräck
Jag dras alltid till skräck

Alltså, jag blir genuint glad när det går bra för personer som både är jävligt bra på det de gör och dessutom är genuint trevliga personer. Med andra ord: Jag tycker verkligen att Ransom Riggs är värd den hype som nu byggs upp inför filmen Miss Peregrine's Peculiar Children. I och för sig gör det mig också lite rädd – att det liksom ska bygga upp förväntningar som filmen inte riktigt kan möta.