Vad tänker ni på när jag säger Raymond & Maria? Okej, ni som är lite yngre än vad jag är kanske nollställt stirrar på skärmen nu. Men ni som är lite äldre. Kommer ni ihåg 2004? Det var även samma år som Nic & the Familys "Hej hej Monika" spelades sönder och samman av min låtsassyster Monica. Det var med andra ord sommaren som översvämmades av vad min mamma tyckte var nonsenstexter. Om jag säger "Ingen vill veta var du köpt din tröja", då måste ni komma ihåg.

Det här slog mig i fredags när jag satt med vinden i håret på en motorbåt, påväg hem från klippbad och bokläsning: De senaste månaderna har jag skrivit mer än vad jag gjort på flera år. Nej, inte den typen av skrivande. Att den här bloggen stått tommare än vad den gjort på länge är också ett faktum. Utan det andra skrivandet. Det som kanske kanske någon gång skulle kunna bli en bok.

Hittills har det bara varit lösryckta scener – ganska ofta med händelser som jag själv upplevt. Alltså någon typ av dagboksskrivande, fast jag kan låtsas att huvudpersonen är någon annan. Och därmed också ändra lite på verkligheten. Men samtidigt som tanken om skrivandet slog mig fick jag också en idé om vem den här personen är. Bara en liten liten glimt, två karaktärsdrag som den här personen har. Inte ens ett namn. Inte ens hårfärg. Än så länge är den en ansiktslös person, men min hjärna gav mig en liten hint om vem hen är. Och nu kan jag inte ändra på det, inte tänka ut det ur det jag redan skrivit. Det är liksom uppenbart att hen varit den här personen redan från början. Att jag bara inte fattat det. Vilket betyder (skönt nog!) att personen tar ett steg från att vara jag till att vara någon annan.

Men, i alla fall. Jag har alltid tänkt att jag nog aldrig kommer skriva en hel bok. Att min grej är att skriva OM böcker. Inte att skriva BÖCKER. Men nu tänker jag att det kanske inte är omöjligt ändå. Alltså det är ju inte som att jag inte skrivit på det här sättet innan. Mina lärare i språk älskade mig redan på högstadiet och gymnasiet för att jag skrev skrev skrev (och för att skryta: Jag fick ganska mycket beröm också). Jag skrev ett tag en följetång på en sådan dikt/novell-uppladdningssida och när jag hade som mest följare var det väl runt en 200 eller så. Jag skrev i och för sig aldrig klart den. Men jag vet inte, det känns annorlunda nu. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är för att bloggandet här inte sett likadant ut. Jag funderar på hur jag ska väga dessa typer av skrivande mot varandra. Förr brukade jag gå och formulera meningar till recensioner i huvudet, nu formulerar jag helt andra meningar. Jag formulerar karaktärer och händelser. Förlopp. Det är väl liksom ingen slump att inlägget om när jag såg Hollywood Vampires ser ut som det gör liksom. Jag hade börjat formulera situationen redan innan vi gick därifrån – skrev i realtid.

Såååå, grejen är att jag har flera sådana här inlägg liggande i utkastet. Inte alla från i år, i och för sig.
Vill ni läsa mer sånt? Tycker ni det är bra? Bara säg något – ok?????

Två personer blir ihoptvingade i samma familj – trots att ingen av dem vill ha en ny familjemedlem. Efter en helg när de är ensamma hemma tillsammans förändras dock allt. I den ena personens säng uppfinner de kärleken ihop, näranära utan krav på varandra. Problemet: De är styvsyskon, och när den ena personens mamma hittar dem i sängen tillsammans vänder hon upp och ner på världen.

Jag har tidigare bara läst Otopia av Per Nilsson och visste alls inte vad jag skulle förvänta mig när jag nu tog tag i den här – som är en realistisk berättelse (Otopia är alltså någon form av utopisk/dystopisk (känner att det ligger ganska mycket i betraktarens ögon här) science fiction för er som inte läst den). Jag hade bara hört ryktas om hans fantastiska språk. Och visst är det fantastiskt – precist och öppet för tolkning på samma gång. Lättförståeligt samtidigt som det är estetiskt avancerat. Fåordigt, men med ingående beskrivningar av känslor. Just Som hund, som katt ska vara extra lättillgänglig med få karaktärer, korta kapitel, ganska stor text och radbrytningar efter varje mening. För en van läsare som undertecknad blev dock just det här väldigt jobbigt. Jag tycker det är svårt att få ett bra sammanhang i en text som har för mycket radbrytningar för att det liksom blir så osammanhängande.

Och att just det stör mig känns som så mycket slöseri, för i övrigt är det en riktigt bra bok. Nilsson lyckas beskriva en kärleksrelation utan att nämna personernas kön (eller ok, det kommer ett litet h*n (fast med en bokstav istället för *, men tänker ju inte spoila något, hehe) i slutet av boken). Och trots 120 luftiga sidor målas två rika och nyanserade personporträtt upp – vilket ger ett intryck av att berättelsen är längre än vad boken är. Vi har en trettonåring vars pappa tagit livet av sig. En femtonåring som har ett mörker som riskerar att äta upp hen – precis som trettonåringens pappa hade. Femtonåringen självmedicinerar, medan trettonåringen älskar älskar älskar den här personen som riskerar att skada hen så mycket.

Och alltså, en vill ju inte gärna bli imponerad av vita medelålders+ män, för det är skittrist och jag undviker det bäst jag kan. Så det är högst motvilligt jag erkänner att jag faktiskt blir imponerad här. Känner dock lite avsmak inför att Nilsson själv på Rabén & Sjögrens pressfrukost uttryckte att det var så finurligt gjort av honom själv att aldrig nämna personernas kön. Missförstå mig rätt – medvetenhet och att störa läsarnas fördomar är alltid bra. Men jag känner ungefär samma sak inför det som inför killar som tycker att de ska få ligga för att de är schyssta, eller tycker de är schyssta killar för att de inte våldtar någon.

Med det sagt: Bra bok, bra idé, bra utförande, men lite oattraktiv inställning.

Och: Dödssnyggt omslag.

Som hund som katt
Per Nilsson
120 s.
Rabén & Sjögren
2016
Goodreads

Förra veckans Top Ten Tuesday var utgivning en ser fram emot för resten av året. Dude, jag vet knappt ens vad som kommer?! Förutom Sandra Beijer och Flora Wiström. Och helt ärligt måste jag säga att jag är väldigt trött på innerstadstjejer så ser inte megamycket fram emot dem. Tänk om förlagen ville ge ut något om en tjej som växte upp i förorten istället? Upplever typ att det ges ut fler böcker om småstäder än om förorter till stora städer. Det handlar aldrig om Alby, Fittja, Rinkeby eller till och med Tumba som är supermärkligt uppdelad i klickar av villaområden, "fina" lägenhetsområden och "fula" lägenhetsområden. För några år sedan var Victor så noga med att han aldrig ville bo inne i stan för att alla journalister bor där och i och med att allt FINNS där rör en sig aldrig utanför tullarna. Nu förstår jag verkligen vad han menade då (och menar fortfarande, men nu behöver han inte argumentera för det. Jag vill inte bo innanför tullarna längre). Världen blir så märkligt liten när en bor centralt. Jag har kompisar som bor närmare stan än vad jag gör som uttryckt explicit att de tycker att det är oförskämt(?!) av deras kompisar som bor i Bromma att bjuda dem på fest, medan jag har nemas problemas med att åka på fest i Bromma eller Märsta eller något annat ställe som ligger på andra sidan stan. Alltså kul med fest liksom?

OOKEEEEJ fan vad jag svävade iväg nu. Det där var en motivering till varför jag inte svarade på förra veckans Top Ten Tuesday. Nu kommer en från den här veckan istället! Veckans tema är årets hittills bästa böcker. Alltså inte bara lästa i år utan utgivna i år. Jag har ju då inte läst sååååå många som kommit ut i år. Det skulle helt klart bli tio, men det skulle ju kännas kasst att bara lista de tio... jag har valt ut mina bästa – de jag känner lite extra för helt enkelt!

1. Du, bara – Anna Ahlund
Om jag inte tycker det här är årets bästa bok när det här året är slut blir jag extremt överraskad.

2. Paper Girls vol 1 – Brian K. Vaughan & Matthew Wilson
Gudars, det måste ju bli en recension på denna snart, men den är dödssnygg. Plus bad ass tjejer i gäng måste en ju gilla ändå.

3. Monstret i natten – Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
Så himla gullig bok om att vara annorlunda och att förändras.

4. Beastkeeper – Cat Hellisen
Får aldrig chansen att tipsa om den här på jobbet vilket ju är sjukt synd. HALLÅ LYSSNA DETTA ÄR EN JÄTTEBRA BOK KAN NI LÄSA DEN NÅGON GÅNG ELLER? Puss!

5. Palimpsest – Lisa Wool-Rim Sjöblom
Är så glad att jag blev övertalad att stanna för att lyssna på när Patrik Lundberg intervjuade Lisa Wool-Rim Sjöblom på Seriefestivalen alltså. Annars hade jag inte läst den här grymt bra seriealbumet. Som ni definitivt borde läsa.

Vilka böcker som kommit ut under 2016 tycker ni att jag definitivt borde läsa?

PS. Måste smyga in detta: Om allt går som jag vill imorgon kommer jag inte rekommendera några böcker alls på ett år framöver på bokhandeln. Har en klump i magen över det. Ihop med fjärilar. DS.
SparaSpara
SparaSpara

Alltså kan vi först prata om att fjärde säsongen av Orange is the New Black släpptes i fredags, jag har jobbat fredag-söndag och ändå bara har två avsnitt kvar?! Dör krisdöden här ju. TVÅ AVSNITT KVAR!!!!

Aja, den här veckan ska jag verkligen verkligen försöka jobba med min uppsats. Funderar på att lämna katten hos svärföräldrarna och åka ut till min mamma och lugnet och hundarna och hänga på altanen och skriva. Vi får se vad som händer helt enkelt. Men jag hittade i alla fall den här listan hos Sandra och tänkte att den ju var kul!

Mina planer för sommaren:

Hur kan det egentligen komma sig att skräck för vuxna känns som typiska höstböcker, medan skräck för barn och unga känns som en typisk sommarlovsgrej? Visserligen tror jag att det var mest då jag läste skräck när jag var liten... I alla fall.

Stella + syster Jorun + systers pojkvän Herman är påväg ut till Stellas familjs sommarstuga. Det är sista helgen innan sommarlovet är över. Stella vet att hon är femte hjulet på den här helgtrippen – storasyster Jorun ville egentligen inte alls behöva släpa med sig lillasyster Stella. Men Stella är i alla fall med. Och inte nog med att Stella måste känna sig överbliven mest hela tiden – på vägen dit kör de på en kille. Herman vägrar stanna kvar, utan tvingar in systrarna i bilen igen och skyndar sig att köra därifrån.

Stella kan inte sluta tänka på händelsen efter det. Ljudet av smällen spelas upp i hennes huvud om och om igen – och hon är inte den enda som blir nervig av händelsen. Herman goes totally nuts och blir ett kontrollerande svin som inte ens låter de ha sina mobiltelefoner. Plötsligt börjar dessutom killen de körde på dyka upp vid Stellas sommarstuga, trots att han ligger i koma på sjukhuset.

Alltså det jobbigaste med att läsa den här typen av böcker är ju att om en har en egen sommarstuga (eller alltså, det är ju min mammas hem nu, men i alla fall) är att jag inte kan få ut bilden av den ur huvudet. Jag vet PRECIS vilket rum i det huset som Stella sov i när den här snubben kom och knackade på fönstret och spräckte rutan. Ett par somrar har jag tillbringat en vecka i det huset själv och stått vid just det fönstret i "mitt" sovrum och tänkt att "Tänk om det skulle stå någon där utanför". Därför blev också den här boken väldigt visuell för mig.

I övrigt då? Jag tycker det är en ganska trevlig bok, lagom läskig och känns väldigt somrig. Verkligen perfekt bok att smygläsa med en ficklampa under täcket i rummet en delar med sitt syskon för att ens sommarstuga inte är så stor. Dessutom känns premisserna inte superlika de flesta andra böcker av det här slaget. Jag kan inte säga så mycket mer utan att spoila slutet, men även om det krypande skräckinslaget består av någon typ av ande så är den ändå ganska harmlös. Det hotfulla kommer från ett helt annat håll. Vilket i och för sig också gör att berättelsen spårar liiite, meneh. Tja, det stör mig inte orimligt mycket i vart fall.

Jag kan ju dock inte påstå att det är något mästerverk. Är den underhållande? Jodå. Är den läskig? Hell to the yes! Är den väldigt tänkvärd? Nä, den försvinner ur huvudet ungefär samtidigt som jag stänger boken. Det är en typisk sådan jag hade slukat i dussin som yngre, och jag hade nog fokuserat väldigt lite på handlingen och väldigt mycket på skräckinslagen. Och de är ju bra alltså.

Innan helgen är över
Kerstin L. Hahn
232 s.
Rabén & Sjögren
2016
Goodreads

John är ensam hemma i stan tillsammans med sin syster Caroline medan deras föräldrar åkt till landet över sommaren. Caroline är van vid att få som hon vill, och John hänger mest på. Så blir både Caroline och John kära i samma kille, och den här gången tänker inte John låta Caroline få som hon vill.

Alltså, vet ni att jag höll på att dissa en spelning jag faktiskt ville gå på bara för att åka hem och läsa den här boken? Att jag blev litelite nöjd när bandet jag skulle se ställde in? För det här är jävligt bra. Jag har inte läst något så mind-blowing på hela året.

Så, det här är i första hand en kärlekshistoria, och först i andra hand hbtq-roman. Med det menar jag att det aldrig görs någon grej av att John blir kär i en annan kille – precis som det bör vara. Inget reflekterande över sexualitet, ingen sätter några etiketter att John och Frank skulle vara gay eller bi, och inget komma ut-moment. Känns väldigt fräscht och skönt.

När jag läste den här glömde jag bort tiden och var jag var och allt runtomkring, vilket ju såklart är ett väldigt bra betyg. Läste den på raster på jobbet och var tvungen att springa ner för trapporna båda (!) gångerna för att jag hade läst och glömt tiden.

Och alltså, som bekant så är ju jag extremt pryd och tycker det är lite väldigt jobbigt med sex-scener i böcker (speciellt när jag inte läser hemma). Egentligen är det här heeeelt fel bok för mig, för de ligger för fan på typ varannan sida. Med väldigt mycket explicita detaljer. Ahlund nämnde detta under frukosten jag var på hos Rabén & Sjögren, men jag hade inte väntat mig SÅ mycket sex ändå. MEN måste ändå säga detta: Det är inga jobbiga, obekväma sexscener, utan faktiskt bra på riktigt. Jag till och med uppskattade dem. Och åkte hem och låg med min sambo sen. :)

Inser att det här är en extremt onyanserad och innehållslös recension (förutom fullsmockad med hyllningar). Men alltså, jag satte en femma på den här på Goodreads och tänker helt enkelt ignorera alla som på pekar brister eller så. Jag bara känner: Om det här är Anna Ahlunds FÖRSTA bok... var sjutton ska det här författarskapet sluta?

Du, bara
Anna Ahlund
340 s.
Rabén & Sjögren
2016
Goodreads

Ok, idag hade jag tänkt att jag skulle skriva något lite snitsigt inlägg – för jag har inte glömt, jag vet precis vad det är för dag. Men den här veckan blev alls inte som jag hade tänkt mig, utan förjävla mycket sämre. Så jag tänker skjuta upp firandet av den här dagen till nästa vecka eller så när det känns lite bättre. Det är alltså precis ett år sedan jag postade det här:

Ok, idag för ett år sedan började jag gilla Neil Gaiman. Tror jag ska fira med att köpa en Gaiman-bok på jobbet imorgon.

Nu ska jag åka och lämna kattskrutten hos Victors föräldrar och sen åka hem och packa min lilla weekend-väska. Åker nämligen till Victor imorgon. Han har varit bort i mindre än en vecka och jag håller redan på att dö, så det blir bra.

Eftersom Nelly taggade alla som ville, och jag ville göra en videoblogg men inte hade något att babbla om kommer här Summer Readin' Tag i videoformat!

Frågor:
SOL – En bok som gjorde dig alldeles varm inombords.
GLASS – En bok som börjar bra men som sedan smälter och blir lite för jobbig att hantera.
'KALL DRYCK – En bok som blev något nytt och uppfriskande för dig.
SKUGGA – En rolig bok med en seriös underton.
UTLANDSSEMESTER – En bok som utspelar sig i ett annat land än Sverige.
HAVET – En stor bok som du var rädd att påbörja men som du sedan älskade ändå.
SOMMARREGN – En bok som gjorde dig ledsen.
FÅGELKVITTER – En bok som var så mysig att du skulle kunna läsa från den varje morgon innan du stiger upp ur sängen.
UTEBIO – En bok-till-filmadaption som du ser fram emot att se i sommar.
SOMMARMINNEN – Den bästa boken du läste förra sommaren.

Här kommer alltså mitt inlägg i bloggstafetten som Sofie anordnar! Västmanländskan var det som bloggade innan mig – det vill säga för en timme sedan. Efter mig återsamlas alla på tillbaka hos Sofie kl 19, så kika in där då!

Det vi ska avhandla idag är 1. En bok att läsa när solen skiner och 2. En bok att läsa när det regnar ute. HELST vill jag tipsa om samma bok på båda typerna av dagar, så jag börjar helt enkelt med den: Du, bara av Anna Ahlund. Jag ville verkligen få med den, för den är så sjukt bra. Kunde dock inte bestämma mig för om den passar bäst för regniga eller soliga dagar. Alltså den passar liksom ALLA dagar. Och ALLA personer. Vill jag tro. Därför ska du och du och du plocka upp den ASAP – are we clear? Brabra, då går vi vidare till de mer specificerade tipsen!

En bok att läsa när solen skiner
Den här boken var det länge sedan jag tipsade om, så det passar jag på att göra nu när Lauren Oliver är aktuell med ny bok i höst! Är ju stort Oliver-fan dårå, men hennes absolutABSOLUT bästa är ändå Panic. Fattar inte varför denna inte fått någon hype alls? Det är de första veckorna efter att high school är slut och ur tristessen har det fötts en tävling: Panic. Anmälan är öppen för alla graduates. Tävlingarna är fullkomligt livsfarliga och hur en ska göra för att vinna är inte alltid helt lätt att knäcka. Och folk deltar, eftersom priset är för bra för att låta bli. Om de vinner finns möjligheten att ta sig bort från hålan mitt i ingenstans eller för att hjälpa familjemedlem, eller något annat en kan behöva massor av pengar till. Av någon anledning tycker jag att äventyr passar bäst ihop med solsken – kanske för att det helst är då en vill ge sig ut på äventyr?

En bok att läsa när regnet öser ner
Jag kan väl knappast vara den enda som tycker det är allra bästa att krypa ihop med en lagom mysryslig bok när sommarregnet knackar på rutan? Utan att det får vara för läskigt såklart – det sparar jag till hösten! Här kommer därför ett lagom läskigt tips: Asylum av Madeleine Roux. Utspelar sig på ett sommarläger till och med, och cirkulerar – som ni kanske förstår av titeln ;) – kring ett gammalt mentalsjukhus och en rejält obehaglig seriemördare som en gång bodde där. Romantiserar dock själva lägret kanske lite väl mycket, jag drömde alltid när jag var liten om att få åka på läger med skola där en fick plugga precis vad en ville (shit alltså, jag gör det nu med. Tänk att få välja smala specialämnen och gå på föreläsningar och läsa böcker helt kravlöst?! Drömmen alltså). Inte fullt så drömmigt att folk börjar dö däremot. Och att hitta rum där de verkar ha pågått något form av experiment på folk med psykiska störningar.

9.00 Sofies bokblogg
10.00 Bokmumriken
11.00 The World I Live In
12.00 Agnes bokblogg
13.00 Fanny, Lions Library
14.00 Marika, Boktok73
15.00 Robert, Mina skriva ord
16.00 Veroniqa, Bokdivisionen
17.00 Västmanländskans bokblogg
18.00 Anna, Sagan om sagorna
19.00 Sammanfattning på Sofies bokblogg

Hörnini! Om jag orkar, vilket blir supereventuellt kommer jag spela in en liten videoblogg idag! Vi får se. Lovar inget, eftersom jag slutat lova, right? Kommer med några fredagstips tills vidare, mkay?

1. Som både introvert och högkänslig och allmänt ångestig person är det ju ibland förjävligt att kämpa sig genom livet. Då blir en så himla glad över att springa på personer som Louise på lugnochfin som är samma lika. Nu har hon startat en blogg som heter OhSoSensitive som fokuserar på just alla jobbiga grejer vi som är sådana här kan tänkas tampas med. Om ni är som jag eller känner någon som är som jag borde mi ta en titt!

2. Jag har fucking äntligen kommit mig för att googla hur en gör så att alla skärmavbilder inte hamnar på skrivbordet. Har varit sjukt irriterad på detta sen jag skaffade datorn, eftersom jag skärmdumpar mycket. Varsågod för info.

3. Nu är ju visserligen terminen typ slut, men om ni på bilderna längre ner tar en titt nere i min dock ser ni en liten spader (säger en så om det bara är en? Ingen aning, skitsamma ni förstår vad jag menar) med en dödskalle i. Det är ett fantastiskt litet program som heter SelfControl där en lägger in en svartlista och sedan sätter på en timer. Medan timern är på går det inte att gå in på någon av sidorna i svartlistan. Jag har lagt till Blogger, Bloglovin', Facebook och en del bloggar som jag kan förlora mig i ibland. Plus YouTube och Goodreads. Ladda ner här.

4. De senaste åren har jag i princip bara använt skrivbordsbakgrunder från samma sida, nämligen Designlovefest. Snygg konst på skrivbordet som är perfekt anpassat och helt gratis? Yes please! Ja, jag är pinsamt petig med mina skrivbordsbakgrunder, kan ägna säkert en halvtimme åt gången att hitta den perfekta. Men här är några som jag haft därifrån genom åren – de två första på min Chromebook, de två andra nu på min Macbook (den sista har jag nu). (Tycker för övrigt det är så kul att se vad folk har i sin dock! Nu ser ni ju min. Kattbilden stämmer inte, eftersom den togs precis när jag hade skaffat datorn)

Trevlig helg på er! :*

När jag skriver detta (onsdag kväll) är jag dödstrött med ont i kroppen och shitz. Har burit lådor och böcker hela dagen, byggt hyllor och dammat. Istället för ett vettigt inlägg får ni därför istället läsa om några bokhandels-grejer!

✔ En lär känna sig själv och sina brister, vad en gillar och vad en lika gärna kan skita i.