Idag på vägen hem läste jag ut Delirium Stories, men hade som tur var plockat med mig en till bok. Så länge jag kan minnas har jag varit ensam. En bok som jag har varit otroligt pepp på att läsa, eftersom jag tyckte att den verkade så himla himla bra. Jag hade vissa farhågor dock.
Så började jag läsa den, och läste läste läste hela vägen till ungefär Tullinge. Mellan Tullinge och den sista stationen hem till mig satt jag bara och stirrade på boksidorna. Det är ingen superdålig bok, men jag vet redan nu att jag inte kommer läsa ut den här boken.
Jag insåg att den typen av böcker brukade jag älska, men nu kan jag verkligen inte ta mig igenom det. Vilket känns himla dumt, eftersom jag till och med bett om att få boken hemskickad till mig.
Så, om någon vill läsa boken (alltså Så länge jag kan minnas har jag varit ensam) och göra en gästblogg kan ni ju slänga iväg ett mejl till mig. Kan inte posta förrän om två veckor, dock. Min mejl finns till höger under rubriken Kontakta mig.
Jag vet inte hur mycket det märks här i bloggen, men irl skulle jag definitivt säga att jag är en riktig besserwisser. Det är definitivt inget jag är stolt över, men inte heller något jag kan låta bli. Ibland bara forsar det ut ur munnen, trots att jag försöker att låta bli.Jag har även fått höra att jag ibland lider av akut kunskapsabstinens (ni vet när en diskuterar något med någon, och så KOMMER EN BARA INTE PÅ vilket år det där hände, eller vad den där personen hette, och så bara MÅSTE en kolla upp det?)
Den här boken har i alla fall hög besserwisser-potential. Den innehåller nämligen 101 myter som inte bara är myter, utan väl utbredda myter också. Myter som knappt ens ifrågasätts. Så kan en säga "Nähädu, Kajsa Warg sa faktiskt aldrig 'man tager vad man haver'!" Och det tillfredsställer väl besserwissern inom mig ett litet tag i alla fall.
Finns på pocket för 49 pix på Adlibris.
Okej, idag måste vi prata mer om omslag, för jag surfa nämligen runt lite på Pocketshops hemsida (för att se om de nya anteckningsböckerna kanske fanns på hemsidan, men de gjorde de tyvärr inte), och råkade stöta på dessa fantastiska omslag:
 |
| The Wizard of Oz | Pippi Longstocking | Peter Pan |
Förlaget som ger ut dessa böcker är alltså Puffin, och serien heter kort och gott Chalk.
Okej, vi måste prata om det här bokomslaget. Det kan nämligen vara bland de snyggaste omslagen jag sett i år alltså. Jag gillar att det liksom ser ut att höra ihop med Olivers tidigare böcker, men att det ändå inte är helt likt. Det syns ju att det inte hör ihop med Delirium-serien, men att det ändå är samma författare. Jag har ingen aning om vad boken handlar om (älskar att läsa böcker utan att ha läst om dem först, och jag litar på att Oliver skriver en bok som jag vill läsa), men kände verkligen ett akut behov av att ha den här boken hemma i min bokhylla! Kommer definitivt beställa så snart den är utgiven. Dessvärre måste jag vänta ända till mars nästa år. Vill läsa den nu, på en gång! Och gärna ha omslaget som tavla på en vägg här hemma. Vore inte fel.
(Och japp, trots hemtentaskrivning har jag tid att blogga! Ibland händer det på mitt jobb att det inte är så värst många som ringer, och då måste jag fördriva lite slötid mellan samtalen)
De börjar desperat leta efter den lilla kapseln innehållande Uzumaki som tillhört Liam, men de är inte ensamma. Mot sig har de Orchid, som är både smart och har all den nyaste teknologin. De måste få tag på Uzumaki före henne, annars finns risken att hela världen går under.
Biologi står knappast överst på listan över vad som intresserar mig, men kombinationen av biologiska supervapen och pressen att rädda världen gjorde mig otroligt nyfiken på den här boken. Ni vet, vissa saker känner en bara speciellt för utan att riktigt veta varför. Det gör en märkligt upphetsad, och en kan inte sätta fingret riktigt på vad det är som är så spännande med det här som en inte hade sett åt i vanliga fall. Så är fallet med den här boken för mig.
Även om den där oförklarliga upphetsningen försvann efter ett tag , så tyckte jag ändå att boken var väldigt spännande. Det var bara det att den där tjusningen jag kände innan jag började läsa boken inte riktigt höll sig kvar. Men jag är inte besviken.
Något som jag dock tyckte var lite jobbigt med att läsa den här boken är att det känns som att författaren förutsätter vissa biologiska kunskaper, om till exempel svampar och hur de fungerar. I vissa tankegångar förstod jag rent ut sagt ingenting. Dock lärde jag mig ganska snart att hoppa över de bitar som enbart förvirrade mig. Jag kan tänka mig att för de som kan det här bättre än jag och förstår kan det vara jätteroligt att läsa, men för mig betydde det liksom ingenting. Det hade lika gärna kunna varit skrivet på annat språk, så lite förstod jag. Dock hade dessa stycken inte speciellt stor påverkan på den stora berättelsen. De invecklade förklaringarna var liksom inte viktiga för helheten, så det fungerade rätt så bra ändå tycker jag.
Virus | Paul McEuen | 357 s. | Bazar Förlag | 2013
Jag håller på att skriva den värsta tentan i hela mitt liv just nu, så kommer förmodligen inte ha tid att hänga här igen förrän på fredag. Så länge kan ni...
...lyssna på Motorcycle Emptiness med Manic Street Preachers tio gånger på raken, för det gör jag.
...kolla in dessa bilder. Det är en reklamkampanj för en av Israels största bokkedjor, Steimatzky. Jag tycker idén är fantastisk!
Trots plugg och stress började juli som en oerhört bra läsmånad. Läslusten sprudlade verkligen. Lite tågresor på sex timmar stycket gav en himla massa lästid, dessutom. Så under någon vecka läste jag typ sex-sju böcker.
Sen svalnade det lite. Jag spenderade nästan hela förra veckan (tisdag-söndag) i Östersund, så då blev det inte speciellt mycket läst.
Under månaden har jag hunnit förläsa mig på high school-böcker. Efter att ha läst fem stycken på raken (bok 56 till 60) bestämde jag mig för att det var tvunget att bli något helt annat. Allt prat om historiska romaner på min instagram gjorde att jag helt plötsligt blev supersugen på att läsa något som utspelade sig på 1800-talet. Historiska romaner är sällan något som tilltalar mig, men nu blev jag plötsligt sugen på att läsa flera. Jag fick tips om Christian Jacqs Ramses-serie, vilken jag faktiskt precis klickade hem.
Såhär har läsningen sett ut under juli månad:
64. Virus, Paul McEuen *
63. Vackra lögner, Lisa Unger *
62. Frukost på Tiffany's, Truman Capote
61. Under stjärnor av glas, Barbara Ewing *
60. Jag går dit du går, Nina LaCour *
59. Den andre Will Grayson, John Green & David Levithan *
58. Tyst, Hannah Harrington *
57. En bit av mig fattas, David Levithan
56. Alice i Zombielandet, Gena Showalter *
55. Djävulen hjälpte mig, Caroline Eriksson *
54. Tredje tecknet, Ingelin Angerborn
53. I kroppen min, Kristian Gidlund *
Totalt: 12 st.
Bäst den här månaden var Kristian Gidlund. Så himla fantastisk bok, och dessutom fantastiskt sommarprat. Trots att jag blev lite trött på high school-romanerna, så är faktiskt alla riktigt bra. Läs!
Den Rubinröd jag har läst, skriven av Linzi Glass, handlar nämligen inte alls om tidsresor, även om den utspelar sig i en tid som inte är nu.
Skådeplatsen är ett Sydafrika präglat av hårda segregeringslagar. Huvudperson är Ruby, på utsidan en vanlig, vit, engelsk, rik tjej. På insidan pyr ilskan över att behöva välja vänner efter hudfärg. Hennes mamma har ett konstgalleri där hon låter mörkhyade ställa ut. Hennes pappa är jurist och hjälper offer för apartheidregimen. Risken att de ska bli gripna är hela tiden överhängande. Som om det inte vore nog blir Ruby dessutom kär i Johann, som är afrikaans.
Jag är så himla dålig på att läsa böcker som utspelar sig utanför Europa eller USA, så jag tyckte det var himla kul att bryta av lite. Dessutom var den väldigt bra och väldigt enkel. Så om ni är sugna på att läsa något helt annorlunda så tycker jag ni ska läsa den här. Och bli inte lurade av det fula omslaget...
Tyvärr är den slut på både Adlibris och Bokus. Jag snubblade över den på halva reapriset på Ica Maxi.
Skådeplatsen är ett Sydafrika präglat av hårda segregeringslagar. Huvudperson är Ruby, på utsidan en vanlig, vit, engelsk, rik tjej. På insidan pyr ilskan över att behöva välja vänner efter hudfärg. Hennes mamma har ett konstgalleri där hon låter mörkhyade ställa ut. Hennes pappa är jurist och hjälper offer för apartheidregimen. Risken att de ska bli gripna är hela tiden överhängande. Som om det inte vore nog blir Ruby dessutom kär i Johann, som är afrikaans.
Jag är så himla dålig på att läsa böcker som utspelar sig utanför Europa eller USA, så jag tyckte det var himla kul att bryta av lite. Dessutom var den väldigt bra och väldigt enkel. Så om ni är sugna på att läsa något helt annorlunda så tycker jag ni ska läsa den här. Och bli inte lurade av det fula omslaget...
Tyvärr är den slut på både Adlibris och Bokus. Jag snubblade över den på halva reapriset på Ica Maxi.
Just när de tror att de kommer hamna i fattighuset kommer Cordelia på att de ska öppna en egen verksamhet - äktenskapsrådgivning. Till dem kommer unga par som ska gifta sig och som vill veta om de passar ihop, men oftast kommer de ogifta flickorna själva för att höra vad som förväntas av dem under bröllopsnatten.
Jag började läsa den här eftersom jag var så himla sugen på att läsa en historisk roman. Precis som med Harlequin har jag varit väldigt skeptisk mot Fenix, eftersom de har liknande utgivning. I vintras läste jag Legend som de givit ut, men det är ju en klassiker inom skräcklitteratur.
Det känns som att jag har läst så himla många böcker på senaste tiden som jag tror inte ska passa mig, men som jag ändå givit mig in på. Ofta räcker det med små inslag som gör mig intresserad. I den här boken var det magnetismen. Annars brukar jag inte gillar böcker av den här typen, som egentligen bara beskriver en sorts vardag, utan att ha ett tydligt mål eller ett huvudproblem.
Jag tycker att den mycket liknar den gamla sortens följetonger som brukade publiceras i tidningar. Den har liksom ett övergripande tema, men små problem dyker upp i varje kapitel. Jag är faktiskt väldigt förvånad över att jag gillade den här boken, för jag tänker att det inte riktigt är min bästa form. Ändå tyckte jag att den var väldigt mysig och trivsam att läsa. Det känns faktiskt lite skönt att läsa en bok som inte är action hela tiden och extremt intensiv, och jag blir förvånad över att jag tycker det. Jag är nämligen bokläsaren som blir stressad och rastlös av böcker där det inte händer någonting. Jag begriper inte riktigt varför det fungerar här, men det gör det.
Under stjärnor av glas | Barbara Ewing | 413 s. | Fenix | 2012
