Cordelia är i princip uppvuxen inom teatern. Hon har skådespelat i hela sitt liv - och hennes mamma innan det. Efter en ovanligt vild föreställning och ett hot om att bli ersatt med en elefant får hon dock nog. Hur hon och hennes vän Rillie nu ska få ihop till mat och hyra vet de inte, men till teatern vill de inte igen.

Just när de tror att de kommer hamna i fattighuset kommer Cordelia på att de ska öppna en egen verksamhet - äktenskapsrådgivning. Till dem kommer unga par som ska gifta sig och som vill veta om de passar ihop, men oftast kommer de ogifta flickorna själva för att höra vad som förväntas av dem under bröllopsnatten.

Jag började läsa den här eftersom jag var så himla sugen på att läsa en historisk roman. Precis som med Harlequin har jag varit väldigt skeptisk mot Fenix, eftersom de har liknande utgivning. I vintras läste jag Legend som de givit ut, men det är ju en klassiker inom skräcklitteratur.

Det känns som att jag har läst så himla många böcker på senaste tiden som jag tror inte ska passa mig, men som jag ändå givit mig in på. Ofta räcker det med små inslag som gör mig intresserad. I den här boken var det magnetismen. Annars brukar jag inte gillar böcker av den här typen, som egentligen bara beskriver en sorts vardag, utan att ha ett tydligt mål eller ett huvudproblem.

Jag tycker att den mycket liknar den gamla sortens följetonger som brukade publiceras i tidningar. Den har liksom ett övergripande tema, men små problem dyker upp i varje kapitel. Jag är faktiskt väldigt förvånad över att jag gillade den här boken, för jag tänker att det inte riktigt är min bästa form. Ändå tyckte jag att den var väldigt mysig och trivsam att läsa. Det känns faktiskt lite skönt att läsa en bok som inte är action hela tiden och extremt intensiv, och jag blir förvånad över att jag tycker det. Jag är nämligen bokläsaren som blir stressad och rastlös av böcker där det inte händer någonting. Jag begriper inte riktigt varför det fungerar här, men det gör det.