Trots att jag hade med mig en hel del böcker upp hit har jag faktiskt läst mer biblioteksböcker. Det är liksom oundvikligt nästan när jag tillbringar så mycket tid på biblioteket (som dels har gratis internet och dels är det enda jäkla stället i den här stan där det är svalt (nej okej, Wayne's också, men där måste en liksom handla för att få sitta) och dels ett väldigt bra ställe att plugga på). Av de åtta böcker jag hade med mig upp har jag läst tre, trots att jag läst elva (!) böcker sen jag åkte från Stockholm. Nåja, det var inte det jag tänkte att det här inlägget skulle handla om, utan snarare vad jag är sugen på att läsa just nu, eller till och med läser just nu! Vi tar en liten titt på vad som ligger och skräpar hos mig.

Männen med rosa triangel har jag varit nyfiken på ett tag, och den stod skyltat tvärs över gången där jag sitter och pluggar på bibblan. I en paus där jag gick och köpte snickerskaka och cola (alltså hur lyxigt med café på biblioteket?! Ta till Stockholm, tack!) plockade jag helt sonika med mig den och läste några sidor. Jag vet inte riktigt om jag blivit frälst än, men har inte heller kommit så långt.

Egenmäktigt förfarande har jag inte varit sugen på att läsa tidigare (eftersom jag alltid utvecklar aversioner mot saker som blir hypade), men efter det här blogginlägget tänkte jag att kanske faktiskt. Så den har jag lånat samma dag som jag skriver det här (torsdag, vilket inte är samma dag som det här publiceras).


Sen har vi Stockholms undergång som är ett recex jag plockade med mig hemifrån. Den hade jag glömt lite att jag ens hade med mig, men blev påmind och återigen sugen när jag såg den på någon blogg (minns dock inte vilken).

Sofies värld är det två personer som har varnat mig för att läsa, men jag känner ändå en märklig dragning till den här boken, så jag MÅSTE åtminstone prova. Det kanske helt enkelt inte var deras böcker, men kanske kan bli min bok. Jag minns att jag såg filmen som liten och att jag fascinerades av den och kunde se den hur många gånger som helst.



Nu är det flera år sedan som jag läste de två första delarna i Maria Gripes Skuggserie. Jag har alltid tänkt att jag ska läsa fortsättningarna NÅGON GÅNG (ni vet sådär som en tänker), men det har inte blivit av. När jag plockade ihop böcker till en av mina kurser var jag ju tvungen att hänga en del på barn- & ungdomsavdelningen och där fanns liksom dessa böcker. Så jag plockade på mig Skuggornas barn.

Molly Moon är ytterligare en av mina barndomsfavoriter som jag bara läste de två första av. På Massolits bokutförsäljning plockade jag på mig alla från nummer två och framåt. Molly Moons hypnotiska tidsresa håller jag i skrivande stund på att läsa, och jag gillar den även om jag tror att jag hade gillat den ännu mer när jag var yngre.

Vad läser du just nu och vad är du sugen på att läsa?

Okej, fick dels mer pengar än jag trodde jag skulle få, och en rabattkod på 5% på BookDepository, såatteh, blev ett bokköp mer än jag planerade (eller planerade det lite halvt redan innan, men det fick mig att bestämma mig). Förhandsbokade alltså en till bok, nämligen Marie Lus The Young Elites! Visserligen kommer den inte förrän den 7e oktober, menmen... Nu börjar väntan! 60 dagar till Rooms, 74 dagar till The Young Elites.

Efter att jag läst klar Banbrytande mode kände jag att jag definitivt inte var klar med Karina Ericsson Wärn, och lånade bara ett par dagar senare den här på biblioteket.

Underbart! Flärdfull lust och sköna råd: om trosor, balkonetter och andra kroppsnära ting handlar precis som det låter som - om underkläder. Genom boken varvas underklädestips med historia. Jag gillar att det faktiskt är varvat i boken, istället för att vara helt uppdelat. Dessutom finns det med ett kapitel som påminner om Banbrytande mode - som helt enkelt handlar om uppseendeväckande och ibland stötande underklädesmode.

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om underkläder tidigare. Enkelt ska det vara, bomullstrosor som går att tvätta i 60 grader och bh:ar köps enbart på rea när de jag har verkligen inte är användbara längre. Och så har jag kanske två som jag varvar och har under exakt allt. Den här boken har inspirerat mig till att faktiskt se över min underklädesgarderob (när jag har råd... det är ju det där med att ha en studentinkomst) och kanske investera i lite kläder som faktiskt är snygga och håller, istället för att köpa trepack trosor på Ica Maxi.

Något som jag dock tyckte kändes lite olustigt när jag läste boken var en viss dubbelhet. Samtidigt som det lite underförstått framförs kritik mot en smalhetsnorm, och att det visas illustrationer på olika sorters kroppar blir den ändå stundvis lite smalhetsig - framför allt i det första kapitlet. Och samtidigt som jag vill tänka lite mer "fuck flattering" och att ingen ska komma och säga åt mig vad som är rätt och fel i klädsammanhang, så känns det som att jag faktiskt har saker att hämta i den här boken. Jag känner också att all info som finns i den här är omöjligt att hålla i huvudet för mig, så det hade varit bra att kunnat slå upp och liksom uppdatera sig lite då och då. Därför klickade jag hem boken från Bokbörsen redan innan jag hade läst klart den.

__________________________________________________________________________________

Nobody Owens (eller Ingenman, som han heter i översättningen) är uppvuxen på kyrkogården, uppfostrad av spöken och (strongly implied, men aldrig uttalat) en vampyr. Som spädis mördades hans familj, och mannen som dödade familjen finns fortfarande där ute. Och han letar efter Nobody.

Boken behandlar Nobodys olika strapatser på och utanför kyrkogården. Den gången då han råkar hamna i Gastheim, eller då han börjar skolan. Jag hade lite svårt att komma in i den här boken i början, då jag hade lite svårt för att se meningen med de olika små berättelserna. I slutet får alla dessa små berättelser sin betydelse, men fram till dess känns det inte som att det finns någon direkt röd tråd eller grund i berättelsen. Ju närmare slutet jag kom, desto mer gillade jag dock boken. Även om jag - vilket jag redan uttryckt - inte är helt frälst.

Jag har alltså läst översättningen, men tänker ändå envisas med att kalla honom för Nobody istället för Ingenman. Dels för att det låter (förlåt mig, men alltså) töntigt, och dels för att jag tycker att det är en så jäkla patriarkal översättning. Sen NÄR började "nobody" betyda "ingen MAN". Alltså nej.

Ärligt talat, enda anledning till varför jag över huvud taget tog mig igenom den här boken var för att jag var tvungen att läsa den i sommarkursen jag läser. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: "Nu skiter jag i det här, jag orkar inte mer". Jag har över lag svårt för böcker som är "anekdotiska" - som alltså bara berättar lösa berättelser som inte har något tydligt sammanhang (förutom att det handlar om samma person). Jag tycker att det dröjer lite FÖR lång tid innan allt bakas ihop (även om det faktiskt gör det på slutet). Jag började läsa den här för kanske två år sedan, och då fick jag inte heller till det. Då gav jag upp innan jag nått slutet av första kapitlet. Alltså, jag vill hemskt gärna älska Neil Gaiman som precis alla andra, men DET GÅR INTE. Okej.

För någon som klarar av det här med korta berättelser utan något större mening kan jag ju se att boken är rätt så charmig, men för mig fungerar det verkligen inte.

__________________________________________________________________________________

Eftersom jag tydligen har lite sån där bloggtorka just nu snor jag den här enkäten av Alex.

1. Vad har du på dig?
Shorts och min sambos tröja med en Abbey Road/Stormtroopers-tryck.

2. Hur lång är du?
För det mesta 172 cm, men på mornarna snarare 173 cm (viktigt!!!!!!).

3. Några piercingar?
Två hål i öronen, en i underläppen. Plus lite planer som kommer ske den 8 augusti. :)

4. OTP?
Alltså, till att börja med måste jag ju säga som Alex: Ron och Hermione. Men om jag ska vara lite originell och komma på något själv också så June och Day i Legend, och En och Rhiannon i Jag, En.

5. Favoritprogram/tv-serie?
Orange is the New Black! Och kanske Breaking Bad. Och BONES! Alltså Bones, hur kan jag glömma Bones?

6. Favoritartist/band?
Det varierar sjukt mycket, men eftersom jag har det inpräntat på min hud (alltså bokstavligt talat) måste jag väl säga Red Hot Chili Peppers. Det är liksom det band som ligger kvar jämt (och har varit mitt favoritband sen jag var åtta år). Men för tillfället blir det mycket Amason, Sahara Hotnights, Belle & Sebastian och Grateful Dead. Den här spellistan innehåller min bästa musik just nu.

7. Någonting du saknar?
Ett jobb hade jag ju inte dött av. Och fungerande internet! (har simkort i datorn med gratis internet (pga HP ger gratis internet när en köper dator med 3G där), vilket är anledningen till varför jag kan blogga nu. Annars är biblioteket och Wayne's = <3)

8. Favoritlåt?
Min all time-favorit är Thirteen av Big Star. Det är låten som får mig att gråta av lättnad när jag är spänd eller ledsen, som virar in mig i bomull när allt bränner mot huden. Alla mina bästa låtar finns i den här spellistan.

9. Hur gammal är du?
21.

10. Favoritskådespelare?
Robert Downey Jr. Alla gånger.

11. Favoritfärg?
Rött! Typ lite mörk/blod/vinrött snarare än klarrött.

12. Hög eller låg musik?
Hög! Älskar att störa grannarna (haha).

13. Senaste boken du läst?
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Inte helt oväntat (pga jag + Gaiman verkar inte vara någon vinnande kombination) gillade jag den inte överdrivet mycket.

14. Vad läser du just nu?
Inget! Har inte hunnit påbörja en ny bok än. Men troligtvis blir det Carrie av Stephen King.

15. Senaste programmet du såg?
Life Unexpected.

16. Favoritmat?
Sushi! Och typ Anammas filéers. SÅ. GODA.

17. Plats du vill besöka?
Just nu längtar jag efter Barcelona. Vill visa staden för min sambo, som inte varit där tidigare. Men annars New York, San Francisco, Detroit, Chicago, Bangkok, Indien, Australien.

18. Sista platsen du besökte?
Är ju på "semester" på "annan ort", dvs i hos min sambo i Östersund. Förra helgen var vi i Aspås utanför Krokom och gick på världens mysigaste mini-festival, och där hade jag aldrig varit innan. Så får väl bli lilla Aspås då.

19. Favoritsötsak?
Lakrits. Och glass. Gärna i kombination. Och typ allt med citron.

20. Senaste sporten du spelade?
Badminton! Jag och min lillasyster brukade spela, och sen rann det ut i sanden lite...

(För övrigt heter den här tydligen TMI-taggen egentligen. Är det bara jag som INTE tänker på Too much information först, utan något helt annat? (The Mortal Instruments))
__________________________________________________________________________________

Berättelsen om Elvira Madigan är inget jag varit så insatt i tidigare. Dock är det en berättelse som alltid har fascinerat mig. När jag så fick ett mejl från Kathinka Lindhe där hon skrev att hon skrivit en bok om Sixten Sparres övergivna fru tackade jag genast ja till ett recex - trots att jag sällan tackar ja till liknande förfrågningar.

Sorgeliga saker hände: Elvira Madigan, Sixten och mig handlar alltså om den sorgliga berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre, dock ur en annan synvinkel än den som tidigare berättats. För er som inte känner till berättelsen kommer här en snabbgenomgång: 1889 rymde löjtnanten Sixten Sparre och cirkusprinsessan Elvira Madigan tillsammans för att "starta ett nytt liv" (dock visar den här boken att Sixten Sparre förmodligen aldrig hade några sådana intentioner). Det hela slutar istället med att Sixten Sparre tar livet av de båda två. Dock berättas det sällan om att Sparre även hade en fru och två barn, som han alltså övergav och lämnade utblottade kvar i Kristianstad. Det är alltså om frun - författarens fars mormor - boken handlar om.

Berättelsen om Luitgard Sparre berättas samtidigt som Lindhe gör nedslag i till exempel hur tidens kvinnomode såg ut och hur bjudningar och giftermålsarrangemang fungerade. Istället för att enbart berätta Lutigards - eller Lycka som hon också kallades - berättelse ger det även en helhetsbild av hur det var att vara kvinna under slutet av 1800-talet.

Jag tycker att alla som någon gång sökt sig till berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre ska läsa den här boken. Den är intressant och känns väldigt påkostad. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka att Lycka skulle kunna vara vilken 1800-talskvinna som helst. Att hon var gift med just Sixten Sparre som rymde tillsammans med Elvira Madigan var väldigt olyckligt, men den här boken innehåller också en bit kvinnohistoria.

Det enda som jag inte riktigt gillar med den här boken är avsnitten där Lyckas "egna tankar". Eftersom det inte finns något dagbok bevarad som tillhörde Lycka känns det lite olustigt att tillskriva henne tankar och åsikter. Vi kan helt enkelt inte veta vad Lycka tänkte. Samtidigt blir det ändå ett intressant perspektiv, så ja, jag kanske är mer kluven till dessa avsnitt.

__________________________________________________________________________________

Jag fick ett mejl från Amazon om att Lauren Olivers nya bok Rooms nu finns ute för förhandsbokning! Iiiiiih, peppen! Jag tänkte köpa den här finingen, som paperback, eftersom jag har Panic i paperback också. Tips! Just den här upplagan finns inte på bild på BookDepository, men är betydligt billigare där än på Amazon. Jag kopierade ISBN-numret på Amazon bara, och sökte på det på BookDepository :) Åh, har alls ingen lust att vänta ända till september...

__________________________________________________________________________________

När jag läste Under kupolen blev jag såld. Jag tyckte att det var bland det mest fantastiska jag läst, och ville genast läsa mycket mer. Såhär ett och ett halvt år senare har jag hunnit läsa betydligt mer av Stephen King - Dimman och Jurtjyrkogården samt påbörjat (men aldrig avslutat) Eldfödd och Staden som försvann. Tidigare, innan jag började blogga läste jag Raseri, som jag fortfarande tror är min favorit av de böcker jag läst av King. Eller Under kupolen. Vet inte riktigt.

Hur som helst. Nu när jag läser en sommarkurs om barn och skräckfantastik har det blivit en hel del King. Igår tittade jag på Children of the Corn (den första från 1984) och idag på It. The Shining har jag givetvis sett tidigare - dock inte Kings egna.

Nu försöker jag reflektera lite över King som författare och funderar på var jag ska stoppa honom i min inre katalogisering (okej, kanske lite orättvist att basera mina åsikter om Stephen Kings författarskap på filmer som inte är gjorda av honom, men det är en stor del av huvudstoryn i vissa som jag kommer motsätta mig). Liksom jag uttryckte om Neil Gaiman vet jag inte riktigt var King hamnar. Jag kan inte riktigt säga om jag gillar honom eller inte. Om jag tycker att han är ett geni, eller om han helt enkelt är skvatt galen.

Okej, kommande stycken kommer innehålla spoilers om berättelserna ovan samt om The Sixth Sense, så om ni inte vill veta, fortsätt inte läsa.

Jag tycker att Kings berättelser så ofta börjar bra, men att de nästan alltid - lite för ofta åtminstone - spårar ur i något som jag inte kan köpa. Till att börja med har jag väldigt svårt för odefinierade monster - som alltså varken är zombie, varulv, vampyr eller något annat etablerat monster. En tentakel hit och en tentakel dit i någon slemhög - alltså jag köper det inte. It var spännande och småläskig (om än lite trist och långdragen emellanåt) fram till slutet, när allt totalt spårar ur och det jättelika insektsliknande monstret dyker upp.

Children of the Corn hade varit jäkligt creepy om det bara handlade om barn som blev hjärntvättade - det hade varit tillräckligt läskigt och sjukt uncanny. Men så dras hela grejen med något FAKTISKT övernaturligt in, och då tappar berättelsen mig direkt. Det är liksom inte intressant längre, för jag KÖPER det inte. Berättelserna förlorar all logik, och då slutar det vara obehagligt.

Under kupolen är bara spännande så länge som det inte är aliens inblandat. Dimman gillade jag aldrig över huvud taget, pga ovanstående aversioner mot odefinierade monster.

Det jag vill komma fram till är att jag hade kunnat älska Stephen King. Jag hade kunnat göra det. Inga problem. Jag hade kunnat tycka att han var ett geni och tycka att alla som inte insåg hans storhet var idioter. Men jag gör inte det, för han twistar sina berättelser FÖR LÅNGT. De hade kunnat vara PERFEKTA. Alltså jag menar det. P.E.R.F.E.K.T.A. Men det är de inte. Jag såg även The Sixth Sense häromdagen, och efter twisten på det slutet tänkte jag bara: "BAM, där satt den!", för det slutet tar verkligen hela berättelsen till en helt ny nivå. Istället tycker jag att Stephen Kings berättelser känns SÅ SJUKT BRA fram till jag kommer till slutet, och han bara pajar allt genom att stoppa in något jävla monster.

(Och nä, tänker inte klaga på The Shining (eller Kubricks tolkning av The Shining), Raseri och Jurtjyrkogården, för det är fan perfekta berättelser rakt igenom. Förutom lite utsvävande osv, men sån är han ju)
__________________________________________________________________________________

Den här veckans Top Ten Tuesday var återigen en sån där variant där en var tvungen att själv välja saker en gillar. Den här gången handlar det om saker som inte är böcker. Jag har ganska precis upptäckt tv-serier, så därför tänker jag lista tv-serier. De flesta är väl sådana som typ alla har sett, men ni får tänka på att jag inte varit tv-serie-nördig speciellt länge.

1. Life Unexpected
Jag började slötitta på Life Unexpected för att jag ville ha något lite lagom komplicerat att titta på när jag var trött eller så. Ganska snabbt blev det en favorit hos mig. Karaktärerna är superstereotypa, och den är helt klart lite förutsägbar, men jag gillar det faktiskt. Och det händer faktiskt till och med då och då att stereotyperna ifrågasätts lite - yay för det!

I ett av vårens nymmer av Style by fanns ett utdrag ur Banbrytande mode med. Jag var dock såld redan efter den korta intervju med Ericsson Wärn som föregick själva utdraget ur boken. Atlantis är ett förlag som jag inte bekantat mig med speciellt mycket innan (kan faktiskt inte åminna mig någon bok jag läst som de givit ut), och Ericsson Wärn som författare var också ny för mig.

Boken innehåller ett gäng nedslag under modehistorien. Det handlar om varför fransyskorna använde rött läppstift under andra världskriget, vem som burit klackskor genom historien och vad som hände med Alexander McQueen - bland annat. Vad som förenar dessa berättelser är såklart att de alla handlar om mode som varit banbrytande på något sätt.

Jag gillar Ericsson Wärns skrivsätt, som är enkelt, utan krångligheter och personligt. Jag som brukar ha svårt för att ta mig igenom rena faktaböcker köper faktiskt det här rakt av, för det blir aldrig någon vanlig faktabok. Det blir nästan snarare en form av novellsamling, och jag gillar det verkligen. Egentligen kan jag inte påstå att jag är superintresserad av just mode (men stil? Alltså följer ju inte mode slaviskt, men tycker att stil är kul och följer rätt mycket modebloggar. Så kanske lite ändå), men tycker typ det mesta blir intressant när det blir ett uttryck för vad som händer i samhället.

För övrigt måste jag säga att den här boken är så otroligt väldesignad. Väldigt vit, blank, guldig text och pärmar med råa (!!!) kanter. Måste ses för att förstå storheten. Allting bara skriker exklusivitet, trots att utformningen är väldigt minimalistisk.

Det första jag gjorde när jag hade läst klart den här boken var att kolla på Goodreads vad Ericsson Wärn mer skrivit. Jag fastnade direkt för Underbart och lånade den på biblioteket i förra veckan. Nu vet jag inte när jag hinner läsa den pga har sjukt mycket att läsa i skolan. Men snart, hoppas jag!

__________________________________________________________________________________