Cadence tillbringar somrarna på en ö ägd av hennes morfar. Där finns också hennes mostrar och kusiner - Mirren och Johnny - samt Johnnys låtsaskusin Gat (eh, komplicerade familjerelationer här). De fyra blir snabbt en tätt sammansvetsad kvartett som under somrarna gör allt tillsammans.

Den femtonde sommaren händer något. Cadence lämnas med migränanfall och fragmentariska minnen av sommaren. Hon kommer bara ihåg att det slutade i vattnet, där hon nästan drunknade. När hon kommer tillbaka till ön den sjuttonde sommaren är hon upprörd för att ingen av kusinerna svarat på hennes mejl, och att alla hela tiden upprepar att de inte kan berätta något - hon måste minnas själv.

Det var sjukt spännande att börja läsa den här boken - jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när jag hört folk vars omdömen jag litar på både såga, hylla och vara "mjeh". Till exempel i kommentarerna till det här inlägget var det väldigt delade meningar. Dessutom hade jag inte läst något om den innan, så jag visste inte ens vad boken handlade om. Borde verkligen göra så oftare...

Som jag skrev igår är den här boken så himla kluven. Medan tonen och stämningen känns sval och liksom... nedtonad, är själva det som berättas en stark kontrast mot hur det berättas. Språket är fint - kanske lite för ansträngt på vissa ställen - och får mig att tänka på en helt annan typ av bok. Det vill säga - någon form av kärleksroman. Och visst är det här en kärleksberättelse på vissa sätt också. Det går inte att förneka. Men det är också en psykologisk thriller - vilket sällan kopplas ihop med poetiskt språk.

Jag skrev också igår att det är en välkomponerad berättelse - vilket det är. Vad den däremot inte är är välbalanserad. Förbered er på att det händer typ ingenting i hur många sidor som helst och sen BAM BAM BAM! Lite så. Innan det blir det mest så himla... platt. Jag blir liksom inte tagen av Cadence. Jag känner ingen connection - och det handlar inte bara om våra totalt olika klassbakgrunder. Så även om jag tyckte att boken var helt okej och skickligt skriven kan jag ändå inte säga att boken har blivit någon favorit. Däremot vill jag hemskt gärna läsa Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, som Lavender Lit ger ut under nästa år. Jag är inte frälst av den här författaren än - men jag har inte gett upp möjligheten att bli det.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är nya författare en läst under 2014 - en lista som visade sig vara jättesvår att fylla ut. Inte för att jag inte läst författare som är nya för mig som varit bra, utan för att jag inte vet om jag kan säga att de verkligen utmärkt sig. Jag tänker också på: Hur kan en egentligen säga något om EN FÖRFATTARE efter att ha läst EN enda bok av denna författare? Och dessutom, hur bedömer jag hur bra en författare är? Till exempel har jag både Jakob Wegelius Mördarens apa och Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna på min lista över årets bästa böcker - men ingen av dem har tagit sig till den här listan. Istället har både E. Lockhart och Karen Bao tagit sig in, utan att böckerna jag läst av dem finns med på listan över årets bästa böcker. Vissa av dessa författare har dessutom stora brister på vissa områden, medan de är fantastiska på andra.

Nåja, såhär ser min lista ut, utan inbördes ordning:

1. Sandra Beijer
Det handlar om dig är en av de böcker som jag såg fram emot mest i våras, och jag blev inte besviken för en sekund. Det handlar om dig kan handla om dig eller precis vem som helst, och innehåller dessutom ett språk som gör att någon som jag - som inte ens är den som läser böcker på det här sättet - måste sitta med pennan i handen.

2. Gunnar Ardelius
Jag hade inga större förväntningar på Vill ha dig så illa, så jag blev verkligen överraskad när språket visade sig vara helt övernaturligt vacker. Jag vet inte om jag kan beskriva det lika bra igen, så citat från recensionen: "Okej, till att börja med så är Vill ha dig så illa ren magi. Jag vet inte hur det över huvud taget är möjligt att framställa något sånt här utan övernaturlig inblandning."

3. E. Lockhart
Även Kanske är det allt du behöver veta hade egentligen krävts att läsa med penna i handen. Det jag gillade mest med den här boken är att stämningen avviker så från berättelsen. Den blir liksom något helt annat än vad en tror att den ska bli (jag hade inte läst något om den innan, så jag visst faktiskt inte vad den handlade om). Otroligt välkomponerad berättelse.

4. Bea Uusma
Jag tror att det som talar mest för Uusma i det här fallet är hur mycket hennes egen kärlek och engagemang faktiskt lyser genom texten. Hennes bok Expeditionen handlar om ett ämne jag nog lätt hade kunnat se som torrt och tråkigt, men hon lyckas göra det fantastiskt.

5. Karen Bao
På vissa sätt är jag lite skeptisk till Uppstigandet (som inte har recdatum förrän på fredag, så jag ska försöka att inte bli alldeles för ingående här), för den är så otroligt lik vissa andra böcker. Men att Bao är en skicklig författare tycker jag inte att det är något tal om. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men jag gillar hur hon har låtit samhället i boken påverka karaktärernas språk - något som jag tycker gjorts i mindre utsträckning i andra dystopier jag läst. Jag kommer gå in mer på det här på måndag (för då kommer min recension), så jag får faktiskt be er kika in igen då!

6. Anna Höglund
För att Om detta talar man endast med kaniner är bland det finaste jag läst, och jag har knappt aldrig känt någon sätta så bra ord på saker jag känner.

1. Augustpriset eller Nobelpriset?Helst vill jag svara inget, för jag är tycker inte att en ska hålla på och värdera litteratur på det här sättet. Men om jag måste välja blir det Augustpriset.
2. Malala Yousafzai eller Patrick Modiano?
3. Hungerspelen eller Hobbit?
   Tyckte att Hobbit var ok. Inte fantastisk, men ok.
4. Horace Engdahl eller Peter Englund?
   Ehm, vet inte?
5. Snö eller regn?
   Hm, snö är ok när det ligger på marken. Men jag älskar när det regnar!
6. Lussekatter eller pepparkakor?
   I teorin föredrar jag lussekatter - i praktiken pepparkakor. Lussekatter är i 99% av fallen antingen torra eller har för lite saffransmak. Därför är pepparkakor nästan alltid bättre. Men jakten på de perfekta lussekatterna fortsätter!
7. Dystopi eller feelgood?
   Gillar inte feelgood så mycket. Vill inte ha böcker jag mår bra av. Vill ha böcker som underhåller och får mig att tänka = dystopier.
8. Lars Kepler eller Camilla Läckberg?Läser inte deckare.
9. Amaryllis eller hyacint?
   För visst är det hyacinterna som luktar gott? Jag är en doftperson, så jag gillar när saker luktar gott.
10. Pappersbok eller e-bok?
    Motivering.
11. Biografi eller memoar? 
    Hm, läser nog ingetdera.
12. Mia Skäringer eller Lena Dunham?
    Har dålig koll på båda...
13. Glögg eller julmust?
14. Fredrik Backman eller Lena Andersson?
15. Tegelstenar eller tunnisar?Alltså, egentligen avskyr jag ju tegelstenar, men om jag var tvungen att läsa antingen bara tegelstenar ELLER bara tunnisar skulle jag givetvis välja tegelstenar. Verkar ju astråkigt att bara läsa tunnisar.
16. Film eller tv-serie?
    Kommer och går lite i perioder det där. Just nu är jag inte inne i någon serie-period (okej, är inte inne i en filmperiod heller. Är inne i en musikperiod. Min drug of choice atm).
17. Netflix eller HBO?
18. En i taget eller slalomläsning?
19. Skratt eller gråt?
20. Julafton eller nyårsafton?
    Har så mycket dåliga ungdomsminnen av för fulla nyårsaftnar för att kunna välja det. Eller alltså, det är egentligen samma som med lussekatter. Nyårsaftnar är alltid bättre i idén än i själva utförandet. Det blir aldrig lika bra på riktigt som en planerar.

Betrakta dessa två omslag för någon minut:

Vilken version skulle du med nöje hänga på väggen, och vilken skulle du aldrig plocka upp i bokhandeln/på biblioteket/whatever? Vilken blev det slutgiltiga omslaget? DEN FULA! Är det rimligt att jag blev upprörd när jag såg den här på jobbet i tisdags, och upptäckte att det inte alls var det superfina omslaget till vänster, vilket annonserades först? Och att jag blev ännu mer besviken när recexet dök upp på min hallmatta i onsdags? Skandal säger jag bara. SKANDAL. (men jo, jag läser boken ändå. För hallå KOLONI PÅ MÅNEN?!)

Höstens stressigaste vecka är snaaaart över! Ska bara gå i skolan OCH jobba lite först (tur att jobbet är så roligt att jag inte vill gå hem). Och veckans jerka såklart!

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Men hallå, jag - alltså JAG - har läst en vampyrbok och faktiskt gillat den?! Jag som inte ens gillar vampyrer. Allting började med att min lillasyster läste och älskade den här - vilket sällan är någon måttstock för vad jag ska tycka. Vi tycker väldigt olika om böcker. Den största skillnaden är väl att hon gillar vampyrer och romance och sånt (uäck säger jag om det). Men okej, tänkte jag, och läste den ändå.

De odödligas regler handlar om Allison som blir det hon hatar mest i hela världen - vampyr. Hon är uppvuxen i en stad styrd av vampyrer, där människorna enbart är slavar och mat. Låter inte som en superkul tillvaro, och det går definitivt varför hon ogillar dessa avskyvärda vampyrer så himla mycket. Men när hon får välja på att dö och att dö och bli en vampyr väljer hon ändå den här vampyrgrejen.

Trots att hennes skapare förklarar allt för henne är Allison inte helt beredd på alla baksidor med vampyrskapet. Till exempel det här med att hon faktiskt DÖDAR människor ibland, och att hon dömt sig till ett evigt liv i ensamhet. Boken är ett porträtt av en ung, förvirrad vampyr som försöker hitta sin plats i världen och samtidigt hantera den här nya hungern som bor inom henne och gör henne opålitlig.

Till att börja med tycker ju jag att alla romantiserade glinterfjanterier kring vampyrer är... ja, just det, fjanterier. Om det ska vara så ska de fasen vara farliga grejer, inga tofflande typer, helt enkelt. På den fronten tycker jag att Kagawa sköter sig rätt bra. Sen finns det ju andra saker som jag tycker blir så himla töntigt. Svart läder, långa rockar och motorcyklar i kombination med vampyrer är INTE COOLT. Det är töntigt. Det är så töntigt att jag nästan blir generad när jag läser. Jag skojar inte. Varför envisas alla författare med att göra vampyrer sådana?

Nåja, för att kommentera något vettigt: Jag blir inte klok på Allison. Den här karaktären är himla konstig. Jag blir förvånad varje gång hon öppnar munnen och säger något, för hon är inte samma karaktär inåt (alltså det vi får läsa när hon inte pratar) som utåt (alltså när hon säger saker till andra). Inåt är hon en osäker tjej, som fortfarande försöker komma underfund med hur hela den här vampyrgrejen fungerar. När hon öppnar munnen är hon arg och kaxig. Hon känns sjukt opålitlig och som att jag inte riktigt vet vad hon ska hitta på. Ibland blir det intressant, men för det mesta ganska jobbigt.

Och berättelsen då? Alltså vampyrer är ju verkligen inte min grej, men jag kan faktiskt inte låta bli att gilla den här vampyren som känner sig ensammast i världen. Helt klart är det inget mästerverk, men ändå tillräckligt underhållande för att jag ska vilja fortsätta läsa serien.

Det här är egentligen ett meddelande till folk som förmodligen bara är tillfälliga besökare - och alltså ändå inte kommer se det här. Men ändå.

På senaste tiden har jag fått jättemycket förfrågningar - på mejl, på facebook, i kommentarer - om att hjälpa till med skolarbeten, där det går ut på att jag ska svara på alla frågor. Jag är "skittråkig" och svarar nej varje gång, eftersom:

1. Jag har varken lust, tid eller möjlighet att sitta och göra era skolarbeten. Jag har egna saker jag måste och hellre vill göra, och det är ni som fått frågorna. Inte jag.

2. Läraren gav er frågorna av en anledning. Om hen frågar vad som en budskapet med en bok är det för att ni ska lära er att tänka själva och dra egna slutsatser. Om ni inte klarar av att svara på frågorna kan inte jag sitta här och ge er svaren. Det fungerar inte så. Då lär ni er inte det ni behöver lära er. Och jag tänker inte hjälpa någon att fuska, för jag tycker att en får ta konsekvenserna när en inte gjort uppgifterna som en ska göra.

Okej, förlåt, jag vet, flera dagar sent, men den här veckan är helt enkelt... för mycket. Jag har glömt meddela att jag kommer vara med i Sofies bloggstafett, och berätta om en bra ungdomsbok jag läst i år! Den 12e december får ni hålla utkik här efter mitt inlägg.

Dock är det ju inte bara jag om postar inlägg, eftersom det är - just det - en stafett. Såhär ser schemat ut, så ni kan klicka er in på de andra bloggarna rätt dagar!

1. Sofies bokblogg
2. Swebook obsession
3. Bokvarg
4. We´re all stories in the end
5. Djurälskande bokslukare
6. Gabriella
7. Andra advent på Sofies bokblogg
8. Lauras läsvärd
9. Brundells bokhylla
10. Elina
11. Maria
12. Sagan om sagorna
13. Fiktiviteter
14. Tredje advent på Sofies bokblogg
15. Västmanbok
16. Matilda gästbloggar hos Sofies bokblogg
17. Enligt O
18. Sockerslott
19. Agnes bokblogg
20. Barnboksbloggen.se
21. Fjärde advent på Sofies bokblogg
22. Bokbeate
23.
24. Alla hos Sofies bokblogg

Oj, den här veckan har jag supermycket att göra. Har två inlämningar som ska in på fredag och har dessutom bokat upp hela min tisdag + torsdag (som jag förhoppningsvis kan prata lite mer om nästa vecka). Men jag har fått flytta tillbaka in i mitt bibliotek/arbetsrum i helgen, och jag tror faktiskt att det kommer effektivisera mitt pluggande att kunna sitta vid en ordentlig arbetsplats och ha en dörr att stänga om mig (och stänga ute alla frestelser).

Temat för veckans Top Ten Tuesday är böcker en ser fram emot som kommer nästa år. Jag har ärligt talat PINSAMT dålig koll på vad som kommer ut nästa år... Alltså, hur blev det ens december såhär fort? Jag tyckte det var september alldeles nyss, och det var dags för höstutgivningen och allt sånt... men tydligen är det slut med hösten nu. Så därför blir det bara två punkter på den här listan idag, och så kommer det bli mer så fort jag hunnit ta en ordentlig titt (för det hinner jag inte nu). Till exempel i nästa vecka (eftersom vårkatalogen ges ut på fredag).

1. Vanishing Girls - Lauren Oliver
Lauren Oliver kommer med en ny ungdomsbok, och eftersom jag gillat i princip allt jag läst av Oliver hittills tänker jag lägga en förhandsbeställning på den här så ASAP.

2. Systrars öde - Jessica Spotswood
Det här är fortsättningen på Stjärnmärkt, så känner att jag ju måste fortsätta läsa den här serien. Det är visserligen en sån där serie som jag inte minns speciellt mycket av, men jag vill minnas lite svagt att jag gillade Stjärnmärkt himla mycket när jag läste den i alla fall!
__________________________________________________________________________________

Åh, herregud vilken dålig läsmånad november har varit... Helt sanslöst faktiskt. Har fortfarande lässvackat (när tar det slut? Snälla någon, bota mig!). Jag har åkt hemifrån utan att få med mig boken flera gånger, vilket verkligen inte är likt mig! Jag är typen som hellre kommer försent än åker till skolan utan en bok, och nu har jag bara inte tänkt på det över huvud taget. Förstår ni hur illa det har blivit? Va? VA? De två sista böckerna klämde jag in nu under sista helgen, så jag hoppas hoppas innerligt att det betyder att jag är okej igen.

Igår klockan 23:50 completade jag min challenge på Goodreads! Det vill säga: 100 lästa böcker i år! Woop!

Det här har jag läst i november:
100. Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart *
99. De odödligas regler, Julie Kagawa *
98. Outtalat, Sarah Rees Brennan *
97. Röd som blod, Salla Simukka *
96. Locke & Key: Crown of Shadows (vol 3), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
95. Locke & Key: Head Games (vol 2), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
94. Trappan, Robert Swindells (omläsning)
93. Y: The Last Man: Cycles (vol 2), Brian K. Vaughan, Pia Guerra & José Marzán Jr.