Nu är jag ju visserligen sist med att läsa klart den här, har uttryckt ett flertal gånger vad jag tycker och har dessutom glömt halva boken (eftersom jag läste den för ett halvår sedan), men vadsjutton, vi kör ändå!

Det här är alltså den tredje och avslutande delen i Divergenttrilogin. Tris och Four och några andra bestämmer sig för att lämna staden där de är uppvuxna - som alltså är liksom allt de vet om - för att få reda på vad som finns utanför. När de kommer ut ur staden upptäcker de någon sorts forskningsanläggning som hela tiden har fått koll på staden. Resten av boken utspelar sig där och innehåller en himla massa dividerande om vem som är hel och vem som är trasig och fram och tillbaka och yada yada. Typ så. Det vill säga sjukt utdraget för att vara en bok på lite över 500 sidor (ni märker ju redan nu hur mycket jag gillar den här boken. Det här kan komma att bli min slappaste recension någonsin, men jag tycker fasen knappt den är värd en ansträngning).

Okej, något av det jag faktiskt KOMMER ihåg från första halvan av boken är de klumpiga genusslentriangrejerna. Hur Tobias/Four kommenterar att Tris äntligen ser ut som en krigare istället för kvinna. Tack för den (alla vet ju att det inte går att vara både och). Tröttsamt. Mycket tröttsamt.

Efter det var den seg och långsam och seg och långsam och seg och långsam. Och seg och långsam. Sa jag att den var seg och långsam eller missade jag kanske det? Jag kanske måste säga igen att den var SEG OCH LÅNGSAM?! Inte ens växlande POV kan rädda den här boken från att bli en sirapsbassäng som en ska ta sig igenom. Istället tycker jag det blir mest rörigt. Jag fattar aldrig vem det är jag följer när jag plockar upp boken igen, vilket gör att varje ynka avbrott tar säkert två sidors lästid innan jag fattar sammanhanget igen. Dessutom: ALLA DESSA HIMLA KARAKTÄRER?! Minns ungefär vilka hälften är. Resten? I have absolutely no idea who's who.

Det som fick mig att plocka upp boken igen efter många månaders uppehåll var att jag fått höra att slutet skulle vara fantastiskt. Jag brukar älska den här typen av slut. Sådana som sticker en kniv i hjärtat och vrider om är den bästa typen. OM DE INTE ÄR SÅ JÄVLA FÖRUTSÄGBARA. Tack. Alltså, ni BEHÖVER inte läsa den här boken. Ni kan lika gärna fråga någon som har läst den om slutet och slippa ledan att ta sig igenom. Jag bara säger.

Så nähä, fanns det inget bra med den här boken då? Tja, den tog ju slut. Plus ok omslag. Det kan jag ge den.

(Ja, jag är arg på den här boken. Tackhej)

Problemet stavas: The male gaze (för er som inte är bekanta med begreppet så syftar det till hur film etc görs för att tillfredsställa en manlig publik. Någon gång noterat hur kvinnorna filmas nedifrån och upp för att visa hela kroppen när männen inte gör det? DET är the male gaze. Nu när ni vet om det kommer ni se det i exakt varenda jäkla film/serie i ser. Jag lovar. Förlåt för det.).

När Katies mamma dör tvingas hos flytta till sin moster i Japan. Hon har svårt för att hänga med i kulturens alla egenheter, och vill mest flytta hem till USA igen.

Så träffar hon Tomohiro. En av skolans populäraste killar - men också en av de mest hemlighetsfulla. Alla säger att det inte går att vara vän med Tomohiro utan att en blir inblandad i farligheter. Ändå försöker Katie frenetiskt att bli just det. Tomohiro försöker hålla henne på strikt avstånd - eftersom hans teckningar rör på sig och kan användas som vapen.

Det här är en enormt klyschig berättelse om en tjej som försöker snärja skolans svåra bråkstake och själv blir insnärjd i problem. Dock plockar den här några poäng på ett ställe som böcker jag läser sällan plockar poäng på: miljön. Antalet böcker jag har läst som faktiskt utspelar sig i Japan kan räknas på ena handens fingrar - vilket gör det intressant. Konceptet där en amerikan ändå får vara huvudpersonen och upptäcka kulturen gör det lättare för en västerländsk läsare som är obekant med kulturen. Det är faktiskt det jag finner mest intressant med den här boken - hur det ibland kort flikas in ett "såhär fungerar det i Japan".

I övrigt - är det så intressant? Nja, inte jätte faktiskt. Tomohiro är någon sorts ättling till någon gud. Det hela är ganska rörigt och hade kanske made more sense om jag hade haft mer kunskaper om olika religioner och sånt i japan. Men eftersom skolans religionsundervisning är strikt begränsad till de abrahamitiska religionerna så har jag ju inte det.

Som sagt känns berättelsen otroligt klyschig - nästan mallad. Jag har nämnt tidigare att jag kan tycka att det är rätt charmigt ändå. Ibland fungerar det oerhört bra (jag menar, jag älskar ju Legend. Älskar. Och det är bland det klyschigaste, mest förutsägbara jag läst i mitt liv), ibland fungerar det riktigt dåligt och ibland - som här - blir det mest... mjeh. Det är tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta läsa, men det blir aldrig speciellt mycket mer än lättsmält underhållning.

Okej, jag nämnde att det var ytterst lite jag fastnade för i katalogen med vårens böcker. Eller, det kanske beror på hur en ser det. Ärligt talat känns det som - nu när jag börjat läsa mer på engelska (plus billigare för mig att köpa böcker på engelska nu när jag har jobb med personalrabatt på just det) - att det är rätt ointressant att läsa böcker översatta från engelska till svenska. Modernista släpper Enklav av Ann Aguire och Mistborn: Det sista imperiet av Brandon Sanderson till exempel (den sista var jag över huvud taget inte ens intresserad av förrän jag började jobba på SF-bokhandeln. Det känns så himla dumt när det kommer in folk i min ålder och säger "Jag älskade Mistborn! Vad ska jag läsa nu?" och jag inte har läst den...). Gilla böcker går ju också på en del fantasy-översättningar som hade varit intressanta om jag hade varit intresserad av att läsa översättning. I ljusets makt (Leigh Bardugo, den här vill jag definitivt läsa på engelska pga OMSLAGET!) och Ett folk utan land (Melina Marchetta) närmare bestämt. Men de känns inte jätteintressanta när det finns så himla mycket annat att välja på som jag hellre vill läsa. Jag vägrar liksom tro att svenska förlag gör det urval som är intressantast för mig när det gäller översättningar. Det finns liksom så mycket mer att hämta än det som kommer ut på svenska.

Okej, nåja, jag broderar ut det här mycket mer än vad jag hade tänkt. Istället ska jag presentera det jag faktiskt ÄR intresserad av att läsa (OBS av det som ges ut på svenska. Finns lite annat jag vill läsa på engelska som kommer ut, men det är fortfarande rörigt för mig så skippar det). Några stycken översättningar dyker det ändå upp, ni får se vilka!

Januari

Som om jag vore fantastisk är fortsättningen på Sofia Nordins postapokalyptiska serie om ett gäng ungdomar som överlevt en hemsk feber. Eftersom jag läst de två första böckerna i den här serien kan jag självklart inte bara sluta nu. Systrars öde är också en seriefortsättning - och en av årets översättningar. Jag har ju liksom börjat läsa boken på svenska och det känns onödigt att byta språk nu (jag vet att jag gjorde det både när jag läste Allegiant och Requiem, menmen). Båda ges ut av Rabén & Sjögren!

Februari
Nada och ingenting hittade jag i februari. Jahapp. (varför är alltid februari så himla skral utgivningsmånad?)

Mars

Eh, jag glömde ju helt av del tre, men Varelserna: Uppror vill jag läsa ändå. När jag läst Fristaden. Får väl ta tag i det då. Berghs ger ut.

April

De tysta stegen bakom - okej jag medger, det var "mörk saga i bästa Maria Gripe-anda" jag fastnade för. Plus det fina omslaget. Och trots att Röd som blod var min nummer två största besvikelse under 2014 kan jag inte låta bli att vara lite nyfiken på fortsättningen Vit som snö ändå. Jag vet inte riktigt varför jag hemskt gärna vill läsa en viss typ av böcker på engelska och en viss typ på svenska. För Vi är alla helt utom oss känns det helt okej att läsa på svenska faktiskt. BonnierCarlsen, Rabén & Sjögren samt Lavender Lit står för utgivning.

Maj

Trots de språkligt speciella inslagen i Kanske är det allt du behöver veta känns det inte heller som någon problem att läsa översättningen av E. Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Liksom Kanske är det allt ges denna ut av Lavender Lit.

För några veckor sedan svor jag över hur fruktansvärt dålig smak Goodreads-användarna har när de röstar fram så fruktansvärt fula omslag. Fick meddelande på mejlen om att BookDespository listat 2014 års snyggaste böcker, och de vet åtminstone vad de håller på med (till skillnad från de som röstat i Goodreads-listan). Jag spelar ju BD (som alltså inte står för Broder Daniel här) rakt i händerna här och får habegär över ca allt på den här listan. Alltså jag menar, titta bara (vissa behöver klickas upp för att en ska förstå storheten bättre. Typ Supernatural Enhancements):

Okej, det här är det sista inlägget jag gör om 2014. Sen är det dags att på riktigt säga hejdå till det här året som har varit både fint och jobbigt. Tänker sammanfatta det här bok/bloggåret i några korta listor. För att se allt jag läst och recenserat i år får ni klicka er in här.

Så, årets...

Bästa bokliga/bloggiga saker:
1. Alla som klickar in här varje dag för att läsa min blogg. Jag får svindel av hur många ni är, och det gör mig så glad.
2. De nya bokvänner jag fått i år. Har inte riktigt haft någon att kunna prata om böcker med tidigare (förutom min lillasyster, och vi har... well, inte riktigt samma boksmak), så det är fint.
3. Att läsa barn- och ungdomslitteratur på universitetet. Alla dagar i veckan.

Bästa läsmånader:
1. Juli (15 st böcker).
2. Mars, oktober (13).
3. December (12).

Största läsbesvikelser:
1. NEIL FUCKING GAIMAN. Alltså NÄR ska vi bli kompisaaaaar?!?!?! Allt jag vill är att gilla Gaiman lika mycket som alla andra gör. Why are you doing this to me?! Please write something I can like.
2. Röd som blod, Salla Simukka. Okej, är mycket mer besviken på den här än vad jag velat ge sken av tidigare.
3. Eunomia, Erika Vallin. Medioker avslutning på en i övrigt bra serie.

Största överraskningar:
1. Egenmäktigt förfarande, Lena Andersson. Eftersom jag inte alls trodde att det skulle vara min typ av bok, men den ändå blev en favorit.
2. Bilbo, J.R.R. Tolkien. Eftersom jag tidigare inte tagit mig igenom Sagan om Ringen, trots ihärdiga försök, förväntade jag mig samma sak av Bilbo. Det var ju ingen tiopoängare liksom, men helt klart mysig!
3. Alena, Kim W. Andersson.

Mest lästa blogginlägg:
1. Recension: Det handlar om dig - Sandra Beijer (i skrivande stund 1461 sidvisningar).
2. Recension: Popmusik rimmar på politik - Anna Charlotta Gunnarsson (1089).
3. Recension: Mio, min Mio - Astrid Lindgren (697).

Snyggaste omslag:
1. Banbrytande mode, Karina Ericsson Wärn.
2. Rooms, Lauren Oliver.
3. Ink, Amanda Sun.

Fulaste omslag:
1. Uppstigandet, Karen Bao.
2. Onanisterna, Patrik Lundberg (tur att det är en så svinigt bra bok ändå).
3. En julsaga, Charles Dickens (okej, den här behöver en motivering, eftersom det egentligen inte är fult. Visst snygg bild, snyggt typsnitt osv. MEN VAD HAR BILDEN MED BOKEN ATT GÖRA?! Typexempel på fenomenet "sälj grej med tjej". "Mhm, jaha, vi har inget juligt att sätta på det här omslaget, så vi stoppar dit en snygg, naken tjej istället." Något gick helt enkelt fel i den här processen. Just sayin'. DÄRFÖR är den med på listan).

Mest lästa författare:
1. Joe Hill & Gabriel Rodriguez (otippat att den här vinnarplatsen skulle intas av en författare + en tecknare, men jag har ju liksom läst mig igenom hela Locke & Key).
2. Marie Lu (egentligen, räknat i tid jag lagt på läsning borde Lu vara först).
3. Neil Gaiman (och jag är fortfarande inte ens frälst).

Poängen med listan över vilka som är med i Kaosutmaningen är att kunna följa andras process och kunna kolla vilka böcker andra använt för att bocka av olika punkter. Det betyder att: 

Under året har jag kontinuerligt uppdaterat fliken som heter ♥♥♥ med böcker jag gillat lite extra mycket. Nu får 2014 års böcker lämna plats för 2015 års böcker, och därför tar jag och postar ett slutgiltigt inlägg med de 10 bästa böckerna jag läste under 2014.

Listan är utan inbördes ordning, eftersom jag inte har lust att ranka böcker i år.

• Prodigy - Marie Lu
• Det handlar om dig - Sandra Beijer
• Panic - Lauren Oliver
• Champion - Marie Lu
• Mördarens apa - Jakob Wegelius
• Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
• Carrie - Stephen King
• Egenmäktigt förfarande - Lena Andersson
• Onanisterna - Patrik Lundgren
• The Young Elites - Marie Lu

Hur spenderar ni årets första dag? Jag sov till strax efter två (och missade dagsljuset...) och är för trött för att ens öppna en bok. Ligger i soffan och spelar Candy Crush. Den största kraftansträngning jag tänker göra idag är att gå de 500 metrarna till pizzerian och köpa pizza. Sen kanske vi bränner av ett par avsnitt American Horror Story eller något sånt.

Äsch, egentligen ville jag bara titta in för att önska gott nytt år, eftersom jag lyckats undvika de tre små orden i mina senaste två blogginlägg!

Alltså december - HUR FORT har den här månaden gått?! Jag jobbade visserligen typ tre veckor och de veckorna swishade förbi innan jag ens hann tänka på hur roligt det var. 13 nya böcker flyttade in i bokhylla tack vare recex + personalrabatt på SF-bokhandeln + julklappar, vilket nog måste vara det mesta på hela året, bortsett från bokmässan.

Det här har jag läst:
112. The Maze Runner, James Dashner *
111. Locke & Key: Alpha & Omega (#6), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
110. Locke & Key: Clockworks (#5), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
109. Locke & Key: Keys to the Kingdom (#4), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
108. Linux - Uttagningen, Maths Claesson *
107. Allegiant, Veronica Roth
106: Maus: Och här började det svåra (#2), Art Spiegelman
105. Maus: Min far blöder historia (#1), Art Spiegelman *
104. Ink (#1), Amanda Sun *
103. En julsaga, Charles Dickens *
102. Uppstigandet (#1), Karen Bao *
101. Tusen och en chans, Annabel Pitcher *

Gillade mest: Locke & Key vol 6! Satte till och med en femma på den här på Goodreads. Sinnessjukt bra. Är så obesviken det går att bli.
Gillade minst: Allegiant.
Största överraskning: Tusen och en chans. Men vet inte, jag förväntade mig väl inte riktigt något heller.
Största besvikelse: Allegiant. Eller alltså jag visste ju att den var seg osv, men wow-momentet i slutet som alla pratar om uteblev på grund av att jag räknade ut slutet typ 100 sidor innan det hände.