Under det senaste året har jag läst tre böcker som jag speciellt tänker på: Svensk synd av Martin Jern, The Maze Runner av James Dashner och Rivers of London av Ben Aaronovitch - alla tre oerhört tröttsamma att läsa (även om de ju också är spännande, bra och intressanta, vilket gör det hela ännu mer sorgligt). Gemensamt för böckerna är att de är skrivna av män och har manliga huvudpersoner. Något annat som är gemensamt för åtminstone två av böckerna - Svensk synd och Rivers of London - är att alla kvinnor i "rätt" ålder betraktas som sexobjekt.

Och varför är det här så tröttsamt? Jo, för att personer som jag - det vill säga kvinnor - inte betraktas som människor utan beskrivs utifrån ben, armar, ögon, bröst, midjor och gyllene hy, och aldrig utifrån egenskaper eller prestationer. I Rivers of London dröjer det ett långt tag innan läsaren låts förstå att (den manliga) huvudpersonen har någon mittemellanhudfärg, medan kvinnorna i första hand är utseende och i andra hand personer.

Självklart kan jag förstå att en vill porträttera vissa karaktärer på det här sättet - att de vill ligga med typ ALLA. I Svensk synd är huvudpersonen en tonårskille, och hormoner och tjejer är nytt och så vidare. Jag fattar. Peter i Rivers of London är en bra bit äldre, men sexuellt frustrerad (antar jag, eftersom han vill ligga med exakt varenda jäkla tjej han möter), och eftersom boken ändå berättas i förstaperson måste ju hans intryck bli våra intryck. Men dels upplever jag att det här är ett problem i fler böcker än de jag tagit upp som exempel - och dessutom: Varför är aldrig kvinnliga karaktärer såhär? Varför dissekeras inte manliga karaktärer på samma sätt som kvinnliga karaktärer gör? Varför presenteras de inte efter sina definierade biceps eller sin skarpa käke eller vad som helst som har med deras utseende att göra?

Och så har vi då The Maze Runner. Där Thomas framställs som någon himla ädel hjälte för att han är den enda som INTE objektifierar tjejen, när alla andra gör det. Det är fasen inte ett dugg ädelt att inte objektifiera tjejer. Det är normalt himla hyfs. För varken jag eller någon annan tjej är ett objekt (dessutom är det ju intressant att diskutera varför bara KILLAR väljs ut som de smartaste som ska överleva, och tjejen är passiv och ligger i koma i mer än halva berättelsen. Sjukt problematiskt allt över huvud taget), utan handlande varelser. Tack.