Veckans jerka ser ut såhär:
Okej den här veckans Throwback Thursday är jag lite osäker på vad det var, men det är inte så mycket boken som själva omständigheterna runtomkring som var viktiga. När jag gick i kanske femman eller så hängde jag och min bästis jämt på biblioteket. Vi läste Guldkompassen (men jag gav upp efter några sidor i Den vassa eggen) och hästböcker. Fantasy och hästar var grejen. Vid ett tillfälle vågade jag låna en bok från VUXENAVDELNINGEN, och det här var SÅ STORT för jag hade aldrig lånat något från vuxenavdelningen tidigare. Det kändes som att jag gjorde något förbjudet - var på ett ställe jag inte fick vara. Det kändes som att det lika gärna kunde vara PORR. Så farligt.
Boken var någon sorts high fantasy med möss och råttor som slogs. Jag minns knappt något alls av själva boken, men ska försöka beskriva så mycket jag minns. Jag vill minnas att det var en mus som var huvudperson (alternativt var de råttor och de elaka var några andra större djur. Eller så var alla råttor), och att de skulle storma någon borg. Och det är allt jag minns.
Jag har tittat lite på om det kanske kan vara Brian Jacques Redwall-serie, men jag blir osäker. Jag vill nämligen minnas att råttorna på omslaget var mycket argare och är helt säker på att den stod på vuxenavdelningen (INTE barn och ungdom). Visserligen känns namnen Mattimeo och Martin väääääldigt bekanta. Och det är både möss och råttor i. Jag minns böckerna som rätt tjocka, och det verkar ju dessa vara. Författarens namn känns också bekant. Ju mer jag läser OM dem känns det som rätt böcker, men som sagt - mitt minne av omslagen och det faktum att de stod på vuxenavdelningen gör mig osäker. Omslagen jag hittat på internet känns inte ALLS bekanta. Inte ens färgschemat stämmer med den bild jag har i huvudet. I och för sig KAN det ju också vara så att mitt minne spelar mig ett spratt, och att vi var en sväng och bara kollade läget på den Stora Farliga Vuxenavdelningen samma gång som vi lånade just den boken. Nåja.
På initiativ av.
Okej, eftersom alla andra gör den här och jag inte hann/orkade skriva inlägget jag egentligen hade planerat till idag får väl jag också haka på Kulturkollos tisdagsutmaning... på en onsdag. En dag sent (jag hade jättemycket att göra igår, ok?!). Nåja. Fantasy är temat, och eftersom det är nästan det enda jag läser - känns det som (även om sf och skräck nog är mer min grej) - tänkte jag att det passar väl ändå.
Vilken fiktiv plats skulle du besöka om du bara kunde?
Om du fick välja en av alla dessa magiska varelser som ditt eget husdjur – vilket skulle du ta? Och varför?
Hitta på en egen trollformel! Hur låter den? Vad tänker du använda den till?
Ooooh, veckans Top Ten Tuesday är favorit-hjältinnor! Jag gillar jättemycket, såklart! Mitt enda problem är att lyckas hålla mig ifrån klyschorna. Några sådana blir det också, förstås. Men ändå.
För övrigt - hur pepp är ni på nästa veckas Top Ten?! Jag är superpepp. Det är nämligen all time-favorites från de tre senaste åren. Sjukt peppigt.
Nåja:
1. Katniss i Hungerspelen (obligatoriskt, eftersom jag ändå har en egen katt-Katniss)
2. Hermione i Harry Potter (ofc, pga Hermione <3 läser böcker, är en besserwisser, är supersmart. Vad mer kan en begära?)
3. Raven i Pandemonium
4. Adelina i The Young Elites (eller jag åtminstone hoppas att jag kommer älska henne i nästa bok. Sååååå mycket potential som inte riiiiiiktigt blir så som jag vill i Young Elites)
5. Heather i Panic (alternativt är jag förblindad av hur mycket jag gillade själva boken)
6. Lyra i His Dark Materials
7. Minoo i Engelsforstrilogin (eh, det är väl Hermione-grejen här med, antar jag. Är så svag för pålästa besserwisser-brudar. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta)
8. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (vad sa jag just om besserwissrar?)
9. Kami Glass i Outtalat (kvalar eventuellt också in som besserwisser?)
10. June i Legendtrilogin (hur kan jag inte älska den här karaktären innerligt när vi spenderat så mycket tid tillsammans?)
Okej, jag tänker inleda med att säga att det här inte är en recension. Betrakta det snarare som ett hyllande inlägg eller ett boktips. Det finns flera anledningar. Några av dem:
- Jag är fortfarande värdelös på att recensera den här typen av serier.
- Jag känner Elin Lucassi privat och hon är en så himla fin och bra person. Jag är så sjukt glad för hennes skull att jag omöjligt kan se något dåligt med det här albumet.
- HUR ska jag kunna göra en objektiv bedömning när hon signerade boken med ett porträtt av mig? (se bild! Ni ser väl sidecut:en?)
Jag håller på att bli sjuk (igen) och ska lämna in hemtenta idag och har två miljoner saker att göra. Skitdag, vill ligga kvar i sängen. Tur att i alla fall jerkan kom som den skulle den här veckan!
Var (och hur) författar du dina inlägg?
Förmodligen är det saker som har ändrats och tagit bort - till exempel är ju inte Nicolaus med alls, vilket vissa varit upprörda över. Linnéa får extremt lite utrymme, utan fokus läggs snarare på Vanessa, Minoo och Anna-Karin (samt Rebecka i början). Jag är ändå rätt nöjd med hur filmen är upplagd - ärligt talat minns jag nog inte tillräckligt från boken för att kommentera det här speciellt mycket. Dock tyckte jag att filmen var lite utdragen i början och gick lite snabbt i slutet. Det kändes som att när upplösningen kom i slutet var de ännu mindre redo än vad det framställs som i boken.
Så, är jag nöjd totalt sett? Ja. Var den fantastisk? Verkligen inte. Är jag ändå besviken? Definitivt.
Visst måste jag ha pratat om hur alla lärare jag någonsin haft i svenska har favoriserat mig? Det måste jag väl ha gjort? Men ja, ungar som läser frivilligt - vi växer faktiskt inte på träd. I lågstadiet var jag den enda, fram till att ett fenomen bredde ut sig i klassen: Harry Potter. Men det var faktiskt inte alls Harry Potter jag skulle skriva om nu (dock kanske en annan gång, för det finns faktiskt saker att säga om Harry Potter också), utan Miranda!
Min lärare i lågstadiet var liksom inget undantag. Hon gillade mig och jag a-v-g-u-d-a-d-e henne. Jag läste och älskade alla böcker hon satte i händerna på mig (eller alltså, jag älskade ju ALLA böcker som sattes i händerna på mig över huvud taget... Ett av mina starkaste minnen från barndomen var när jag fick mitt helt egna bibliotekskort. Känslan av frihet och att hålla hela världen i min hand. Det var typ det finaste jag någonsin fått av någon ♥). Vid ett bibliotekstillfälle pekade hon på Miranda-böckerna som stod undanskuffade, bortglömda, längst ner på en hylla. Jag läste den första och var totalt fast. Jag minns att jag tyckte de var så himla fina - ryggarna som en regnbåge med Mirandas lilla ansikte på.
Åh, dessutom: Av någon anledning pratade jag med min pappa och låtsasmamma om mors/fars dag-presenter, varpå min låtsasmamma säger: "Men man kan inte ge slipsar till mammor på mors dag, heller", och jag svarar: "Vad ger man till dom då? Strumpeband eller?!". De skrattade så de inte kunde andas och jag fattade ju ingenting - hallå Miranda gav ju strumpeband till sin mamma på mors dag?! Nu förstår jag ju lite bättre.
Jag tog en kik på bokus och såg att dessa bara går att köpa nya i fula omslag. De har ju INGENTING med böckerna att göra! Dessa var utgåvorna jag läste:





På initiativ av.
Okej, detta är riktigt till alla som skriver böcker: Ärade författare! KAN DU SNÄLLA HÅLLA ANTALET VIKTIGA KARAKTÄRER TILL ETT RIMLIGT ANTAL ELLER????? Alternativt ha en liten lista i början som talar om vem som är vem. Alltså, det dröjde seriöst typ halva boken innan jag fattade vilka alla var. INTE OK. All energi går åt till att försöka komma ihåg vem som är vem (okej, ärligt talat, jag har fortfarande bara typ 89% koll) istället för att hänga med i berättelsen. Så glömmer jag vad jag har läst och förstår inte sammanhang och... ja. Det här gäller faktiskt även de direkta huvudkaraktärerna. Det har gått tillräckligt lång tid för att jag ska ha glömt vem av systrarna som är bra på vad och allt sånt.
MEN, när jag då kommit över den där första tröskeln så blir det faktiskt riktigt bra. Av förklarliga skäl (att Finn faktiskt inte kommer ihåg Cate) är den här boken inte riktigt lika romantisk som tidigare (även om det såklart finns där också, dock lite mer i bakgrunden). Istället får själva kampen och syskonrelationen stå i fokus - vilket jag uppskattar väldigt mycket. Som sagt, jag GILLAR romantik, kanske lite för mycket. Men det känns så... FRÄSCHT att läsa böcker där det inte är konstant närvarande (vilket är så jävla sorgligt).
Det är helt klart en värdig avslutning på den här serien - om än inte mer än så. Jag är varken besviken eller överraskad. Tillfredsställd - men inte jättemycket mer. När jag hade läst klart den här la jag den direkt i högen med skänkes-böcker och letade efter de första böckerna i serien i hyllan för att plocka ut dem också. När jag inte hittade dem tänkte jag att jag kanske lånat ut eller skänkt dem till min syster redan. Nu - ett par veckor senare upptäckte jag att de står bland mina allra bästa böcker (ja, jag har apartheid i min bokhylla. Vissa böcker är helt enkelt lite bättre än andra, och får därför stå på ett lite bättre ställe) - och där letade jag inte tidigare, därav hittade jag dem inte. Och tja, den här sista delen var bra och superspännande, men det är ju ingenting jag kommer bära med mig - vilket de andra uppenbarligen inte heller är, eftersom jag totalt glömt att jag gillade dem så mycket som jag en gång gjorde. Det är verkligen den typen av bok jag läser och sen glömmer - även om det var sjukt underhållande medan det höll på.






