Äntligen dags för sista delen i den här serien! Tiden är inne för den sista striden - men självklart är det lite knökigheter på vägen. Cates och Mauras relation är så ansträngd att de inte ens pratar med varandra. Tess står mellan och försöker medla, samtidigt som någon utsätter henne för hemska spratt för att försöka få henne att tro att hon är galen. Och så är det det här med att en syster ska döda en annan... Vem ska egentligen döda vem? Och Inez - tja, hon sätter käppar i hjulet för Cate hela tiden.

Okej, detta är riktigt till alla som skriver böcker: Ärade författare! KAN DU SNÄLLA HÅLLA ANTALET VIKTIGA KARAKTÄRER TILL ETT RIMLIGT ANTAL ELLER????? Alternativt ha en liten lista i början som talar om vem som är vem. Alltså, det dröjde seriöst typ halva boken innan jag fattade vilka alla var. INTE OK. All energi går åt till att försöka komma ihåg vem som är vem (okej, ärligt talat, jag har fortfarande bara typ 89% koll) istället för att hänga med i berättelsen. Så glömmer jag vad jag har läst och förstår inte sammanhang och... ja. Det här gäller faktiskt även de direkta huvudkaraktärerna. Det har gått tillräckligt lång tid för att jag ska ha glömt vem av systrarna som är bra på vad och allt sånt.

MEN, när jag då kommit över den där första tröskeln så blir det faktiskt riktigt bra. Av förklarliga skäl (att Finn faktiskt inte kommer ihåg Cate) är den här boken inte riktigt lika romantisk som tidigare (även om det såklart finns där också, dock lite mer i bakgrunden). Istället får själva kampen och syskonrelationen stå i fokus - vilket jag uppskattar väldigt mycket. Som sagt, jag GILLAR romantik, kanske lite för mycket. Men det känns så... FRÄSCHT att läsa böcker där det inte är konstant närvarande (vilket är så jävla sorgligt).

Det är helt klart en värdig avslutning på den här serien - om än inte mer än så. Jag är varken besviken eller överraskad. Tillfredsställd - men inte jättemycket mer. När jag hade läst klart den här la jag den direkt i högen med skänkes-böcker och letade efter de första böckerna i serien i hyllan för att plocka ut dem också. När jag inte hittade dem tänkte jag att jag kanske lånat ut eller skänkt dem till min syster redan. Nu - ett par veckor senare upptäckte jag att de står bland mina allra bästa böcker (ja, jag har apartheid i min bokhylla. Vissa böcker är helt enkelt lite bättre än andra, och får därför stå på ett lite bättre ställe) - och där letade jag inte tidigare, därav hittade jag dem inte. Och tja, den här sista delen var bra och superspännande, men det är ju ingenting jag kommer bära med mig - vilket de andra uppenbarligen inte heller är, eftersom jag totalt glömt att jag gillade dem så mycket som jag en gång gjorde. Det är verkligen den typen av bok jag läser och sen glömmer - även om det var sjukt underhållande medan det höll på.