Igår kväll var jag med några från jobbet och såg den. Engelsfors-trilogin måste vara den mest osvenska svenska bokserie jag läst. Den innehåller inte alls den här karga stelheten som finns i... många andra svenska böcker. Därför hoppades jag på att filmen också skulle komma undan den överspelade styltighet som tydligen uppstår när en har en skådespelarkår med teaterbakgrund.

Såhär: den har inte klarat sig. Allt kändes sjukt överspelat, och jag är faktiskt rätt besviken. Inte för att det var en dålig film. Den var riktigt bra - för att vara svensk. "Ett steg från Dramaten", sa min kollega, och jag kunde inte ha formulerat det bättre själv. Vad är problemet? Kan vi inte göra saker mer naturliga än såhär? Det handlar inte heller bara om hur de pratar, utan de rör sig inte naturligt heller. Allt blir så himla ansträngt. (Vi diskuterade också efteråt om det handlar om att vi hör nyanserna för att vi har svenska som förstaspråk. Funderade lite över vilket intryck någon som inte är bekant med fraseringarna eller inte förstod språket skulle uppfatta det här. Vilket också får mig att fundera över hur tex amerikaner uppfattar amerikanska filmer). Och alltså don't get me started on the music. Överspelad är bara förnamnet. 

Självklart har filmen sina kvaliteter också. De smärtsamma bitarna blir än mer smärtsamma och min inre tonåring ville skrika rakt ut av ångest och igenkänning ibland. Vilket är något jag aldrig upplevde på samma sätt när jag läste böckerna. Allt kändes extremt trovärdigt (bitarna med Vanessa! Herregud, jag vill typ att Vanessa ska få en egen film) ungefär fram till de öppnade munnen och pratade som att de spelade fucking Shakespeare.

Förmodligen är det saker som har ändrats och tagit bort - till exempel är ju inte Nicolaus med alls, vilket vissa varit upprörda över. Linnéa får extremt lite utrymme, utan fokus läggs snarare på Vanessa, Minoo och Anna-Karin (samt Rebecka i början). Jag är ändå rätt nöjd med hur filmen är upplagd - ärligt talat minns jag nog inte tillräckligt från boken för att kommentera det här speciellt mycket. Dock tyckte jag att filmen var lite utdragen i början och gick lite snabbt i slutet. Det kändes som att när upplösningen kom i slutet var de ännu mindre redo än vad det framställs som i boken.

Så, är jag nöjd totalt sett? Ja. Var den fantastisk? Verkligen inte. Är jag ändå besviken? Definitivt.