Recension: Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet - Linn Spross

16:10

Hanna ska börja läsa stadsvetenskap på Uppsala universitet. Hon har ett rum i studentkorridor och en mamma inte längt bort. Men när mamma frågar måste hon hitta på. "Jag hänger med en brud från skolan. Du skulle gilla henne". I verkligheten är hon hopplöst ensam. Tills hon träffar Imagine.

Imagine är den där tjejen som hörs och syns lite för mycket. Hon ifrågasätter allt, och snattar eftersom hon anser det vara hennes rättighet. Tillsammans hittar Hanna och Imagine på massor av galna upptåg - allt med syfte att förändra världen.

Jag blev genast tagen av hur Spross pratade om sin bok på Release me på Kulturhuset. Det första jag gjorde när jag kom hem var att skriva till Wahlström & Widstrand för att be om ett recex (tack!). Det jag fastnade för var kanske mest Spross' åsikter om hur världen borde se ut, eftersom de är helt i linje med mina egna. Dessutom det faktum att hon skrivit en bok där huvudepersonerna är i ungefär min ålder, pluggar på universitetet och är socialister - det fångade mig.

Förutom att boken är otroligt rolig och charmig finns det också ett mått av allvar i den. Imagine är absolut socialist, och vill krossa kapitalismen. Samtidigt älskar hon också att ha fina kläder och att sminka sig. Jag skulle säga att boken delvis handlar om hur svårt det är att leva efter sina politiska övertygelser. I boken löser Imagine det med att ta saker istället för att betala för dem. Men hur löser jag det? Och alla andra? Jag känner så himla väl igen mig själv i det här. Jag vet att det är rätt att vara vegan, och argumenterar för det i alla diskussioner. Ändå ÄR jag ju inte vegan, fastän jag borde vara det.

Tack vare att boken är så galen och rolig går den dock utmärkt att läsa även om en själv inte är speciellt politiskt intresserad!

Jag tänker avsluta med ett citat ur boken:
 "Har du tänkt på att alla i Engelska parken ser exakt likadana ut, lite second hand, förlåt vintage, långt hår i mittbenor alternativt nån kort popfrilla, tygpåsar, stickade tröjor och jag vet inte vad. Alla tror dessutom att de är sjukt unika. Adorno skulle kalla det för pseudoindividualism. Därför har jag uppfunnit min egen estetik, som gärna kan kallas smaklös. Fattar du?" - Imagine, s. 105


__________________________________________________________________________________

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Instagram

Populära inlägg