Alicia är trött på skolan tjatande om x och y när hon ändå inte fattar någonting. Det är inte meningen att hon ska traggla med det här. Hennes liv är ju ämnat för stordåd.

Med den inställningen bestämmer hon sig för att hoppa av gymnasiet och börjar jobba på ett café. Hennes föräldrar blir ursinniga. Hemma hos mormor finner hon en fristad, så därför tar hon sitt pick och sitt pack och flyttar in hos henne.

När jag läste om boken tyckte jag att den verkade ganska trist. Det tycker jag fortfarande när jag läser beskrivningar av vad boken handlar om. Berättelsen är nämligen väldigt vardaglig och händelserna skulle kunna ta plats i vilket tonårsliv som helst. Det som gör att just den HÄR boken är läsvärd är Alicia.

Alicia kan vända varje normal situation till att bli helt skruvad. Som sagt anser hon själv att hennes öde har mycket mer storslagna planer för henne än att gå i skolan. Hon är otroligt egocentrisk, men även otroligt rolig. Ibland önskar hon att hon kunde smaka lite på sig själv för att hon ser så god ut. Nåja, titeln säger väl rätt mycket. Det är mer än en gång som hon påstår att allt hon säger är sant.

Jag fick upp ögonen för den här boken först när jag var på pressfrukost hos Rabén & Sjögren. Lisa Björbo läste själv upp inledningsscenen i boken. När hon slutade läsa kunde jag inte få nog. Den är vanvettigt rolig. Den fångar in en direkt. Action från första sidan. Eller vad säger ni, är det inte lite omöjligt att inte gilla en bok vars första mening är ”Jag är så jävla kissnödig.”?