I fel grav innehåller fem stycken berättelsen.

En om en ung poet som lämnade några synnerligen fantastiska dikter i sin flickväns grav och nu ångrar sig.
 En handlar om Onion som kan läsa andras tankar och som helst av allt vill tjäna hos trollkarlarna i Perfil.
Den tredje handlar om en tv-serie som aldrig går på bestämda tider, där en roll aldrig spelas av samma skådespelare två gånger och där tittarna själv måste ingripa.
Den fjärde handlar om en handväska som rymmer en hel värld. På en natt i handväskan går 20 år i den verkliga världen.
Den femte och sista berättelsen handlar om två tvillingar som tycker om att leka Död-leken.

I beskrivningarna tycker jag att alla fem noveller låter fantastiska. Dessvärre är de inte fullt så fantastiska. Sanningen att säga tycker jag att de är något poänglösa. Det börjar bra, med ynglingen som gräver upp sin flickväns grav. Den första novellen är fylld av en stämning som vore värdig Tim Burton (som är min favorit bland filmskapare – alla kategorier). Jag kan se natten, kyrkogården, graven, den döda flickan framför mig. Den är rolig, men inte ett dugg mystisk eller läskig.

Efter det går det utför. Trollkarlarna i Perfil är långtråkig, Trolleri för nybörjare rörig, Sagohandväskan och Specialistens hatt känns båda poänglösa. Det började ju så bra, men fortsatte så fruktansvärt trist. Idéerna är bra, men inte väl genomförda.

Dock är jag inte helt avskräckt än. Jag vill ändå läsa mer av Kelly Link innan jag bildar mig en uppfattning. Jag menar, hennes berättelser har ju helt klart potential, men jag tycker att de skulle kunna vara mer genomarbetade.