Nattens cirkus – redan omslaget och titeln vittnar om att det här är en bok fylld av mystik. Le cirque des Rêves – drömmarnas cirkus – är en cirkus som inte liknar någon annan. Den anländer helt utan förvarning. En dag bara står den där. Den öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen. Sen försvinner den lika plötsligt som den kom och lämnar inga tecken på att den någonsin varit där.

Det enda som vittnar för att den faktiskt varit där är ditt eget minne. Ditt eget minne som berättar om doften av knäck och chokladdoppade popcorn. Om omöjligheter som endast på cirkusen är möjliga. Den magiska stämningen. Vad du inte vet är att det inte bara är stämningen som är magisk – hela cirkusen är byggd på magi.

Cirkusen är nämligen skådeplatsen för en tävling. En tävling för två personer som inte behöver bry sig om tyngdlagen, som inte behöver bry sig om det omöjliga. En tävling där bara en kan vinna. En tävling som blir så mycket svårare när tävlingsdeltagarna blir förälskade i varandra.
Första halvan av den här boken var trist. Jag kände ingenting. Inget alls. Jag inte ens ogillade den. När jag hade kommit ungefär 200 sidor in började det dock hända grejer. Då började den bli fantastisk.

Stundvis när jag la ifrån mig boken, för att hämta dricka, gå på toa eller något annat fick jag en kallsup. Boken är så varm och skön. Som ett täcke som omsluter en. Jag försvann helt i berättelsen. Ignorerade eller märkte inte alls omvärlden. Varje gång jag la ner boken kändes det som att jag började andas igen efter att ha hållit andan länge.

När jag tog längre pauser, för att sova eller äta kunde jag tänka tillbaka på vissa händelser i boken och känna allt runtomkring mig. Efter ett tag kom jag på att det faktiskt inte var saker som jag hade varit med om på riktigt.

Det är inte bara cirkusen som är magisk. Det är hela berättelsen. Den sveper in under huden. Där ligger den och kliar när jag inte läser. När jag plockar upp boken är det balsam som läker alla sår och skavanker.

Förutom den halvtrista första halvan av boken kan jag inte hitta ett enda fel med den här. Eller jo, att jag inte läste den på originalspråk. Det ska jag göra nästan gång. Och gången efter det.