Den här veckans Top Ten Tuesday tycker jag är rätt ointressant. Temat är författare en skulle vilja träffa eller författare en inte kan tro att en faktiskt har träffat. Jag vet inte, jag är inte så intresserad av sånt. Tycker självklart det är askul när jag får chansen att intervjua författare till bloggen (jag skulle kanske vilja göra det här mer. Har tänkt på det. Men det hänger liksom på att vi kan få till irl-intervjuer i så fall. Mejl-intervjuer är jag inte så intresserad av).

Jag tänkte i alla fall istället använda den här tisdagen till att puffa lite för några intervjuer jag gjort tidigare! 2012 hängde jag en stund med Ransom Riggs i Norstedtshuset. Vi pratade om hur han började samla på fotografier och varifrån han får inspiration. 2014 träffade jag en snöig dag en lyrisk Marie Lu (eftersom hon i vanliga fall bor i Los Angeles och inte får chansen att se snö speciellt ofta). Vi pratade om klass och genus i Legendtrilogin. Och till sist: 2015 hade jag ett möte med Leigh Bardugo och diskuterade klassamhället, kärlekstrianglar och mat!

Jag tycker att det är kul att det märks att jag lärt mig mer och mer och att det också är så tydligt hur mycket säkrare jag är i intervjun med Bardugo. Alla tre var superkul att göra, men Bardugo-intervjun är ändå min personliga favorit.

Vilken författare skulle ni vilja intervjua?

Okej, för jääääättelänge sedan fråga Elvira om inte jag kunde göra ett litet inlägg med skräcktips. Alltså jag vill nog framställa mig själv som mer bevandrad än jag är – och skulle nog gärna läsa mer skräck än vad jag gör... meeeen det gör jag inte.

Den här höstens skräcksug har inte riktigt vaknat för mig än, men My Best Friends Exorcism ligger här hemma och väntar på att jag ska ta itu med den. Har lite annat jag behöver läsa först... Har precis börjat med en fantasyfärsking från Gilla Böcker, och sen ska jag läsa en serie för att se om den är något att ta in i sortiment.

Jag har alltid älskat skräck – enda sen jag var liten. Jag hade en ganska massiv samling av böcker med spökhistorier, men har nog tyvärr bara kanske 4-5 stycken kvar. En av de främsta anledningar till varför jag gillar skräck så mycket är nog inte det här att bli skrämd – utan snarare själva estetiken eller vad jag ska säga. Saker som är typisk skräck. Därför räknar jag kanske inte enbart läskiga saker till skräck (vilket ju skulle vara helt värdelöst, eftersom det då skulle bli helt omöjligt att avgöra vad som är skräck och vad som inte är det. Har skrivit lite om det här).

Jag tänker att som med typ alla genrer så är ju skräck enormt spretigt, och en kan ju knappast gilla allt. På senare tid har jag mer snöat in på skräckserier. Annars är ju medelåldersskräck lite mer av min grej... Det allra bästa för mig är nog den krypande skräcken, den innan det händer – eller det vill säga terror om en vill använda sig av de "klassiska" begreppen. Motsatsen kallas för horror, som alltså är när det händer. Fattar ni skillnaden? Terror: När en är rädd för att något ska hända. Horror: När det händer.

I alla fall, här kommer några av mina skräckfavoriter – vissa har jag tipsat om tidigare, och vissa som jag har tipsat om tidigare har jag valt att strunta i nu. Tidigare inlägg finns länkade längst ner!

Böcker

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist Ehm, alltså jag tror ju det är direkt olagligt att inte ha med Ajvide på en sådan här lista. Han är ju Sveriges egen skräckmästare. Med rätta, för han är fasen grym. Jag rekommenderar allt han skrivit. Eller förutom Himmelstrand, för den tog jag mig inte igenom. Min personliga favorit är Hanteringen av odöda, men Människohamn och Lilla stjärna är också mästerliga. Just "Speciella omständigheter" är en novell som är utgiven som en Novellix, och det kan ju vara nice om en vill prova på lite. Finurligt nog har Creepypodden alldeles nyligen gjort ett helt avsnitt när Jack Werner läser just denna också! Lyssna på den här.

Slasher Girls and Monster Boys Alltså jag har nog mer och mer börjat gilla skräck i novellformat tror jag? Detta är faktiskt en antologi, så det är en hel hög med noveller från olika författare. Skön variation och många riktigt bra – även om en liksom inte kan gilla alla. Bra för att kolla in lite mer vad en tycker om.

Kvinnan i svart – Susan Hill Ah, detta är ju en riktig klassiker i sammanhanget! Jag tycker om den här så mycket! Krypande obehag, med djup och tragedi! Inte lika attackläskig som filmatiseringen, så om en vill bli rejält skrämd rekommenderar jag den.

Creepypasta – Jack Werner Alternativt – om ni hellre vill se bok istället för att se film – plockar ni upp Jack Werners bok Creepypasta. I och för sig, om ni är lika slaviska Creepypodden-lyssnare som jag är har ni kanske hört det mesta redan. I och för sig å andra sidan så har ni missat hans utläggningar kring. Lite mervärde i att läsa boken ändå.

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children – Ransom Riggs What, är det här skräck? tänker ni kanske nu. Nä, nä inte direkt, men om ni vill läsa fantasy med inslag av terror och skräckestetik är Riggs grejen.

Carrie – Stephen King Ahahaha, så klyschigt att ha King på en sån här lista, men till mitt försvar: Elvira som önskade vill veta var hon skulle börja. Carrie är nog min personliga King-favorit. Jurtjyrkogården är läskigare, men den spelar inte lika mycket på mina strängar. Känner också att jag absolut 100 % måste läsa The Shining snart.

Serier

Locke & Key – Joe Hill & Gabriel Rodríguez Det här är också rätt mycket fantasy och liksom med mer skräckinslag. Denna var min gateway till att börja läsa mer serier också. Supersnygg dessutom.

Through the Woods – Emily Carroll Här har vi skräcknoveller i serieformat. Sjukt snyggt och lite obehagligt. Gillar skarpt!

October Faction – Steve Niles & Damien Worm Tim Burton-familjen Addams-monsterjägare. Tim Burton när han var bra, that is.

Uzumaki – Junji Ito Japansk skräckmanga som är så jäkla flippad. Alltså det är så konstigt att det blir obehagligt på riktigt. Om en är förtjust i japansk skräckfilm tycker jag att en ska kolla in denna (gudars, vem älskar inte The Grudge och One Missed Call?).

Harrow County – Cullen Bunn & Tyler Crook Här har vi en serie om en tjej som upptäcker att hon är en återfödd häxa. Hon går också runt med skinnet av en pojke i väskan. Isn't the cover giving you the creeps? Så mycket nice:a (och med det menar jag tillfredsställande obehagligt) inslag i denna.

Hoppas ni hittar något fint! Vilka är era bästa skräcktips?

Du vill nog också läsa:
Mina rysligaste böcker
Top Ten Halloweenish Reads
Mitt första möte med skräck
Jag dras alltid till skräck

Alltså, jag blir genuint glad när det går bra för personer som både är jävligt bra på det de gör och dessutom är genuint trevliga personer. Med andra ord: Jag tycker verkligen att Ransom Riggs är värd den hype som nu byggs upp inför filmen Miss Peregrine's Peculiar Children. I och för sig gör det mig också lite rädd – att det liksom ska bygga upp förväntningar som filmen inte riktigt kan möta.

Hallå hallå alla, jag var så upptagen med att vara ledig, gå på IKEA, fixa med alla nya prylar här hemma, välja soffa, titta på Jane the Virgin (har sett klart på allt som finns på Netflix nu :( ) och shitz att jag helt glömde bort att jag ju skulle blogga för den här veckan också?! Det gör jag ju nu, men därför blev alltså inlägget lite sent idag.

I veckan ska jag försöka jobba på min uppsats, hoppas jag gör något sorts genombrott i materialletandet... Så det blir mycket läsning av ungdomsböcker och sekundärlitteratur i något slags desperat försök att rädda mitt uppsatsämne (ja, det är i farozonen, och om jag måste dumpa det vet jag inte vad jag gör </3).

MEN över till det jag skulle skriva om idag. Jag tror att alla fattat att Harry Potter bör läsas på originalspråk (eller okej, om en är uppvuxen med dem på svenska som ju ändå vi 90-talister är så är det ok att av nostalgiska skäl läsa på svenska), eftersom översättningen skapar en heeeelt annan stämning än originalvarianten. So far, so good. Visst att det klart att de flesta böcker helst ska läsas på originalspråk, men det är ju känsligare med en del böcker än andra. Här kommer ett gäng sådana böcker som helt enkelt borde läsas på engelska.

1. Legend - Marie Lu

2. Miss Peregrine's Peculiar Children - Ransom Riggs

3. The Maze Runner - James Dashner

4. The Sleeper and the Spindle - Neil Gaiman

Eh, det där ↑ är mitt sätt att säga: "VARFÖR HAR JAG INTE SETT DEN HÄR BILDEN INNAN?????"

Jag trodde ärligt min besatthet av Miss P skulle gå över när sista boken var klar och färdigläst och allt sånt. Alltså, vi har ju filmen förstås (releasedatumet är ändrat till 25 dec nu, whyyyy? Gråter blod. Men inser att jag nu har lite tid på mig att frälsa/lära känna någon annan att gå med), men ändå.

Men så dyker det upp något så larvigt upp som den här bilden (alltså den är säkert inte ens ny?! Förmodligen bara jag som är helt efter...) och meddelandet om att det kommer komma en Tales of the Peculiar och jag blir tvungen att sitta på mina jävla händer igen för att inte typ hoppa upp och ner.

Och vadfan, det var ju läsa Adorno jag skulle göra, inte slösurfa på internet.... *tar paus för att laga lunch och sätter igång med plugget efteråt*

Jag verkar bara bli sjukare och sjukare, istället för friskare? Nåja, the show must go on, bloggen måste ju få sitt i alla fall - men ni får ursäkta alla stavfel och shitz för min feberhjärna orkar inte riktigt skriva ordentligt. Lovar ett jävligt välskrivet inlägg imorgon åtminstone. Top Ten Tuesday, och veckans tema är lite valbart. Jag kör en delad lista. Först:

Debutanter vars andra-böcker jag vill läsa typ-nu-helst-igår:

1. Sandra Beijer
Asså kan den här människan klämma ur sig en bok till elleeeeer. Jag vet ju att hon håller på, men jag hade gärna sett att den kommit typ... nu.

2. Alex Haridi
Huset mittemot var riktigt snygg, och jag hoppas verkligen att Haridi får för sig att skriva fler böcker.

3. Elin Lucassi
Comments not needed.

4. Karen Bao
Baos hemsida annonserar att Dove Exiled - fortsättningen på Dove Arising - kommer i februari. Jag hoppas att Modernista är lika snabba med översättningen den här gången som de var förra. Vill ju inte gärna byta språk mitt i en serie...

5. Josephine Bornebusch
Född fenomenal var ju pretty awesome, så hoppas på att hon ska kunna skriva en lika bra bok till!

Sen:

Författare vars andra-böcker nästan var bättre än första:

Okej, eftersom jag ändå inte bloggat om något vettigt idag (är fortfarande sjuk) så meddelar jag väl detta: Mitt inlägg i bloggstafetten om Jag och Earl och tjejen som dör har inte ens kommit upp än (ni får vänta till på lördag), men på måndag inleder jag en annan stafett. Nämligen om Siri Pettersens Röta. Ni kanske minns att jag inte gillade Odinsbarn, men jag kan ju ge en heads up på att ingen behöver vara orolig över recensionen av Röta i alla fall!

Dock, i en stafett så ingår det ju liksom att en är flera stycken, annars blir det inte himla mycket till stafett. Såhär ser hela listan ut:

Måndag 2 november - Sagan om Sagorna, http://www.saganomsagorna.se
Tisdag 3 november - Västmanländskans bokblogg, http://vastmanbok.blogspot.se
Onsdag 4 november - Boktokig, http://boktokig.blogspot.com
Torsdag 5 november - Hellre barfota än boklös, http://hellrebarfotaanboklos.blogspot.se
Fredag 6 november - Fantastiska berättelser, http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/
Lördag 7 november - Old Adult Reads Young Adult, http://www.oarya.se
Söndag 8 november - Emm Läser, https://www.youtube.com/channel/UCnfwbaRwOoI-K-4bE18HIoA/feed?activity_view=3

Library of Souls - tredje och avslutande delen i Miss Peregrine's Peculiar Children - var en av mina peppigaste böcker inför hösten. Väntan har varit lång och ibland nästan helt olidlig. Såhär efteråt känns det hela lite som ett antiklimax och som att jag förväntat mig lite för mycket av den här boken.

Tisday equals Top Ten Tuesday. Veckotemat är författare en vill ska skriva böcker ihop. Ehm, helt ofantligt svårt tema eller?! Jag tänker att bara för att två författare är bra behöver inte det betyda att de är fantastiska ihop. Jag tror att jag är alldeles för fast i att författarna ska komplettera varandra på något sätt - vilket väl är vettigt men inte 100 % nödvändigt. Okej, men vi provar utan att detta över huvud taget blir en lista.

Till att börja med tänker jag på någon kombination av Jandy Nelson, David Levithan och Rainbow Rowell. Fast det är nästan FÖR lätt.

Jag provar den här kombinationen lite i huvudet: Brandon Sanderson och Rick Riordan. Alltså, tänk er att Riordan hade gått in och styrt upp Mistborn med lite action. Är ni med på hur jag tänker? För att alltså Mistborn + liiiite mer action hade ju kunnat bli så bra att jag velat lägga mig ner och inte läsa en enda till bok på resten av året. Kanske hade de kunnat anlita typ Marie Lu som konsult för att få rätsida på genusskeppet också (eftersom hon är typiskt bra på det här med genus och att inkludera mångfald överhuvudtaget).

För att ta en svensk dårå: Jenny Jägerfeld och Josephine Bornebusch. Som sagt - ingen garanti att det blir dubbelt så roligt bara för att det är två roliga författare. Jag testar också kombinationen Bornebusch + Lisa Bjärbo i mitt huvud. Det skulle nog inte heller bli helt tokigt. Nu var det ju länge sedan jag läste Allt jag säger är sant - men är inte Alicia lite av en Rut (Född fenomenal)?

Sen hade jag velat se Marie Lu (igen) styra upp Allegiant. Eh, det vill säga att hon skulle skriva en serie (eller alltså skriva om en serie: Divergent) ihop med Veronica Roth och den skulle hålla hela vägen igenom. Ok, vill att Marie Lu ska styra upp all världens böcker, bc Marie Lu = dope. Hon hade fått kunna göra något ihop Ransom Riggs också. Det skulle vara intressant, med tanke på att Miss P är så otroligt svartvit (fram till sista boken typ, där börjar det bli lite mer gråskalor av allt. Utan att spoila för mycket) och Marie Lu ändå verkar ha som sitt signum att aldrig någonsin vara helt svartvit.

Vad säger ni? Vad tänker ni? Tell me!

Dags för K och L i A-Ö-boktaggen!

Jobbade igår och sålde MINST sex stycken Ransom Riggs-böcker. Gillar det som fan! Bildgooglade lite till ett inlägg imorgon och hittade den här bilden! Alltså, jag menar - HUR BRA?! Förenar två av de bästa sakerna i livet. Önskar innerligt att den hör boken fanns på riktigt och inte bara omslaget. Vill så läsa!

Tisdag, och dagens Top Ten Tuesday-tema är höst-TBR!

Hörni. Idag är det TVÅ VECKOR kvar till Library of Souls släpps. TVÅ. VECKOR. Så olidligt. Hoppas veckorna går fort. Mvh OTÅLIG.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är författare en vill möta. Men - vi har ju pratat om det här, right? Eh, jag kan dock inte minnas när, och när jag söker hittar jag bara det här. Tror dock jag gjort ett längre inlägg om det här någon gång. Om inte annat har jag svarat på precis den här frågan ett flertal gånger.

Alltså, den här veckans Top Ten... Favoritförfattare?! Vet inte om jag är arg för att jag inte vet om jag kan få ihop tio stycken eller om jag är arg för att det ju inte går att bestämma sig. Några har jag ju i huvudet, men blir osäker.

Jag tror vi måste reda ut lite också hur jag tänker på mina favoritförfattare. Favoritförfattare måste helt enkelt vara sådana som jag läst fler böcker/serier än en som jag gillar som hen skrivit. Jag skulle alltså inte säga att JK Rowling eller Haruki Murakami är favoritförfattare, eftersom jag inte läst speciellt mycket av dessa - trots att de står för bland det bästa jag läst i mitt liv. Alltså, de måste ju ha visat att den där enda boken/serien inte var en lyckoträff liksom. Och även om Murakami måste vara ett geni för att ha skrivit både Kafka på stranden och Efter mörkrets inbrott så minns jag Norwegian Wood som hemsk.

MEN! Jag har delat upp den här listan i författare som jag definitivt kan räkna som favoriter och sådana som har potential att bli. Först ut de som redan är favoriter:

1. Lauren Oliver
   Jag har jättelänge tänkt på Lauren Oliver som "har potential att bli favoritförfattare", men insåg efter Vanishing Girls att jag ju faktiskt läst och älskat sex böcker av henne. Sen att jag inte gillade Rooms lika mycket som hennes ungdomsböcker gör inte så mycket. Men alltså, Lauren Oliver är ett geni och det klart jag kan räkna henne som en favoritförfattare! Jag förhandsbeställer ju hennes böcker långt innan de kommit ut och flyttar dem överst i läshögen när de kommer. Dåså, bestämt, Lauren Oliver har definitivt plats på den här listan.
   
   
2. Marie Lu
   Marie Lu har skrivit en av de serier som jag känner mest för av allihopa - Legendtrilogin. När dessutom The Young Elites visade sig vara en fullträff måste jag ju konstatera att Legend inte var någon slump. Det här ÄR en otroligt skicklig författare.
   
   
3. John Ajvide Lindqvist
   Det som JAL är så himla bra på är obehaget. Det blir aldrig full ös-skäckigt, utan mest obehagligt - exakt så som jag tycker att skräck ska vara. Allt annat är bara... trist.
   
   
4. Joyce Carol Oates
   Det här är författaren som jag glömmer att jag gillar och som jag helt klart borde läsa mer av. Hennes ungdomsböcker är helt fantastiska. Den första jag läste var Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg (bara titeln hörni! Titeln!) och var fast redan då. I övrigt rekommenderar jag Foxfire, Vilda gröna ögon, Två eller tre saker jag glömde berätta för dig... eller alltså nej, jag rekommenderar alla. Alla ungdomsböcker (på vuxensidan är jag pinsamt obeläst, men det tar vi väl itu med någon gång).
   
   

Ransom Riggs är aktuell med boken "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", en berättelse baserad på ett gäng vintagefotografier. När han inte är romanförfattare jobbar han med att skriva filmmanus. Just nu skriver han på den bok som ska bli nummer två i serien om 16-årige Jacob och den värld han hittar.

Hej! Hur känns det att vara här?
Jag har aldrig varit utanför USA för en bok. Det är coolt och väldigt smickrande att boken ges ut på ett annat språk.

Har du hunnit se stan än?
Nej, jag har spenderat mest tid i sängen, för att hämta igen mig från jetlag. Men det jag sett än så länge ser verkligen ut som den vykortsbild jag hade av Stockholm.

Hur var den att skriva jämfört med de andra faktaböcker du skrivit?
Det var mycket roligare och väldigt fritt. I en roman är det mindre begränsningar kring hur man kan skriva, vad du kan skriva och hur saker ska vara jämfört med när man skriver ett filmmanus. Det fanns mycket utrymme att leka på, och att göra det jag gillar.

Var det svårt?
Det var svårt, men inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Det tog ungefär tio månader. Jag skrev en hel version av boken som jag sedan bestämde inte var tillräckligt bra och slängde bort. Så jag skrev den två gånger. Det var mycket arbete, men det tog inte fler år av hårt arbete. Så på lång sikt så var det inte speciellt svårt. Det kändes mest naturligt.

Var det meningen att det skulle bli flera böcker redan från början?
Jag visste inte om jag skulle få möjlighet att skriva en andra bok, för jag trodde inte att den skulle bli så populär. Så jag ville hålla dörren öppen för en andra bok ifall att det skulle finnas intresse för en till. Men jag var inte säker på om det skulle bli en till. Men sen gillade folk den och ville ha en till, så jag jobbar på den andra nu.

Kommer det bli fler än två?
Jag vet inte. Den första slutar väldigt öppet, men tvåan kommer inte sluta med någon cliffhanger eller öppet slut. Så inte nödvändigtvis. Jag har inte planerat någon tredje bok, eller någon Harry Potter-serie som håller på i all evighet. Men jag kommer inte spränga hela världen, så den kommer finnas kvar där om jag vill återvända.

Varför valde du att skriva en roman?
Det var inte meningen att det skulle bli en roman. Jag började samla på de här konstiga fotona och hade jobbat med ett förlag tidigare med mina tidigare böcker. Vi gillade att jobba tillsammans och letade efter ett nytt projekt. Så jag visade upp min samling för min redaktör och sa: ”Jag tycker att det här är speciellt, lite som en Edward Gorey-lik bok med morbid poesi och fotografier.” Min redaktör föreslog att jag skulle skriva en roman istället och att jag kanske kunde väva in bilderna i en berättelse. Så jag kom på historien utifrån fotografierna.

Varför började du samla på fotografier?
När jag var liten och växte upp i Florida brukade mina morföräldrar* dra med mig till loppisar, antikvariat och second hand-butiker på söndagseftermiddagarna. Jag var alltid fullständigt uttråkad men sen hittade jag skolådor fulla med gamla, gulnande foton som underhöll mig ett tag. Så jag började samla på dem, och för några år sedan kom jag in i samlandet igen. I Los Angeles, där jag bor finns det mycket loppisar och jag bestämde mig för att undersöka några av dem. Då hittade jag massor av gamla foton, och det var speciellt några stycken som fångade mitt intresse. Dessutom älskar jag fotografier och dem här är väldigt billiga. De kostar en dollar och är alla unika. Det är inte som att köpa ett tryck av ett foto som alla har sett förut. Utan det är bara den här lilla bilden som jag har bestämt är bra. Det är som att jag själv är curator och plockar fram just det fotot ur dunklet och säger ”Det här är coolt!”

Hittar du inspiration någon annan stans än i foton?
Ja! Jag lyssnar gärna på musik när jag skriver och läser mycket faktaböcker. Jag tittar mycket på film, speciellt skräck och thrillers inspirerar mig. Och från mitt eget liv. Jag tänker att det är det du gör som författare – snor en bit här och en bit där och blandar allt. Det är författande.

Har du några tips till andra med skrivarambitioner?
Var inte rädd för att prova konstiga saker som du aldrig stött på förut. Många nya författare säger: ”Jag skriver precis den här typen av bok och den passar bra på marknaden”, men om man försöker tillfredsställa vad läsarna och förlagen vill ha är man redan för sent ute. De har redan gått vidare till nästa grej. Utan ta bara reda på vad som intresserar dig, och var inte orolig för att det ska verka konstigt. Om det är något du inte sett förut är det bra. Och börja skriva. Om man sitter och väntar på att inspirationen ska komma... tja, då kommer den aldrig komma.
__________________________________________________________________
*Här blev det en liten miss från min sida. Egentligen sa han ”grandparents”, och dumt nog frågade jag aldrig om han menade far- eller morföräldrar, så det kan egentligen vara vilket som.