Trots att jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan att jag blivit bättre på att strunta i böcker jag inte gillar tycker jag fortfarande att det är jobbigt. Extra jobbigt är det om jag redan kommit ganska långt.

I helgen läste jag Drömgångare av Samantha Shannon. Jag satt där med tända ljus, en stor mugg chailatte med sojamjölk och en katt bredvid. Efter typ 70 sidor inser jag att jag fortfarande inte kommit in i boken, och fortfarande inte tycker att den är intressant. Jag har tvingat mig igenom de sidor som jag redan läst. Jag har genom dem 70 sidorna tänkt att kvällen blir förstörd om den här boken inte är bra.

Där har jag bullat upp mig i soffan med filt, ljus, choklad, te och hela köret. Och läst en bok jag ändå inte gillar. Slöseri med tid. Jag hade lika gärna kunnat slösurfa bort den där tiden. Och jag blir arg på mig själv att jag inte la av med boken tidigare. För att jag har slösat lite mer än en timme av mitt liv till att läsa en bok som jag inte tycker är bra, bara för att jag kanske tycker att den är bra snart. Jag blir så besviken.

Ändå har jag svårt att lägga ifrån mig boken. Kanske för att jag var så övertygad om att jag skulle gilla den innan jag började läsa. Kanske för att jag tänker att jag ska gilla den snart. Om bara några sidor. Bara någranågra sidor till så kanske jag gillar den. Men så tänker jag istället på alla andra böcker som står i min bokhylla. Pappersstäder. Stjärnmärkt. Beautiful Creatures #3. Varför ska jag fortsätta läsa en bok som jag efter 70 sidor fortfarande inte gillar, när jag kan läsa en bok jag faktiskt tycker är bra?

Men jag kan fortfarande inte få bort känslan av att kvällen faktiskt är förstörd. Jag kan bara lägga bort Drömgångare och plocka fram Stjärnmärkt. Och när jag börjar läsa Stjärnmärkt har jag fortfarande lite blandade känslor över att ha lagt ifrån mig Drömgångare. Lättnad blandas med skuldkänslor och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske provar sen, igen. Men jag ska försöka hålla mig borta. För trots allt är det ändå slöseri med tid att läsa dåliga böcker.

__________________________________________________________________________________

Precis som när jag skrev om Mio, min Mio känns det lite konstigt att skriva om en bok som är så pass erkänd som Bröderna Lejonhjärta. Men jag vill ändå säga saker om den här boken, så därför gör jag det. Precis som med Mio vet ni förmodligen redan vad boken handlar om, men jag drar det ändå:

Skorpans modiga, vackra, fantastiska storebror Jonatan dör ifrån honom när Jonatan räddar Skorpan ur en brand. Egentligen var det meningen att Skorpan skulle dö först. Att han skulle sitta i Nangijala och vänta på Jonatan. Skorpan var sjuk och skulle dö, och Jonatan hade sagt att så skulle det bli. Men så blev det inte.

Istället är det Jonatan som får vänta i Nangijala. När Skorpan kommer till Körsbärsdalen i Nangijala verkar det vara paradiset, men någonting hotar detta paradis. Grannbyn Törnrosdalen har blivit ockuperad av den onde Tengil. Han har gjort invånarna i byn till slavar, och om inte Körsbärsdalen också kämpar för sig kan det hända dem också. Den modige Jonatan står först i ledet att bekämpa Tengil, vilket inte är helt ofarligt. Speciellt inte då det finns en förrädare i Körsbärsdalen.

Det som jag lärt mig uppskatta mest med Astrid Lindgren är att samtidigt som hennes böcker är roliga, spännande och nästan helt omöjliga att länga ifrån sig, finns det även ett mått av mörker och allvar. Hennes böcker är inte bara spännande berättelser, utan innehåller också något annat. Bröderna Lejonhjärta är ju egentligen en hemsk historia om en liten pojke som är dödssjuk. Hans bror dör i en eldsvåda, och så småningom dör även den lilla pojken. Och sen blir det trubbel i paradiset som måste lösas, och den lilla pojkens bror kämpar fastän han inte måste. Djupet i berättelsen gör att det blir mer än bara en barnbok också. Jag tycker att det här är en bok som i allra högsta grad också angår mig, och uppskattade den väldigt mycket medan jag läste den (och även i efterhand så klart).

Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag att boken känns himla aktuell just nu. Just nu, imorgon och alltid. Att göra något som en inte måste för att hjälpa någon annan. Det borde vi göra oftare. Jag tror att Jonatan kan ha blivit en utav mina största litterära förebilder faktiskt.

__________________________________________________________________________________

Veckans bokbloggsjerka handlar om film och tv-serier.

Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

__________________________________________________________________________________

Jag har funderat på en grej på senaste tiden, speciellt i samband med den recension jag skrev om Enders spel. Oftast bryr jag mig inte speciellt mycket om författare. Sorgligt med sant. Jag brukar sällan intressera mig för något mer än en författares verk, och därför brukar jag inte heller läsa författarintervjuer eller liknande (självklart menar jag inte att författare är en alldeles särdeles ointressant människotyp, utan bara att jag inte intresserar mig av dem bara för att de är författare. Precis som jag inte är intresserad av mina favoritartister på det sättet). Jag vill ogärna läsa om författare innan jag läser dess böcker, eftersom jag inte vill bilda mig en uppfattning om en bok – baserat antingen på hur författaren är eller vad någon annan tycker om boken – innan jag läser den.

Däremot kan jag tycka att det är jätteintressant att se när författare själva får berätta om sina böcker. Jag går mer än gärna på olika boksamtal, releasefester eller pressfrukostar där det berättas om böcker som kommer snart eller har kommit. Till exempel hade jag helt missat Linn Spross fantastiska bok Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet om jag inte hade hakat på Johanna, hennes syster och Jenny till Release me på Kulturhuset. Jag blev nämligen blixtförälskad i Linn Spross, och om jag inte hade blivit det hade jag säkert inte ens vetat om att boken funnits!

Brukar ni läsa om författare innan ni läser något skrivet av författaren? Varför/varför inte?

__________________________________________________________________________________

När Kristian Gidlund 2011 fick veta att han hade cancer startade han bloggen I kroppen min. Bloggen blev i våras en bok, och under hösten en till bok. I de två böckerna berättar han om sina drömmar, vad han hade gjort av sitt liv om han inte skulle dö, hur det är när kroppen slutar göra som en vill och längtan efter att vara frisk och stark. Ärligt talat känns det helt fruktansvärt att ens recensera en sån här bok. Vem är jag att recensera hans känslor – hans upplevelse av den här fruktansvärda, fruktansvärda sjukdomen.

Jag inleder i alla fall boken med att gråta. Innan den ens börjat på riktigt. I förordet börjar jag gråta. Trots att jag vetat sen september hur den här berättelsen slutar (och att den redan tagit slut) så gråter jag.

Och tja, hur ska jag kunna recensera det här? Det finns inget att säga, bara att det är fantastiskt. Fantastiskt fint. Fantastiskt skickligt. Fantastiskt sorgligt. Sorgen och uppgivenheten är en följeslagare genom hela boken. Jag hade verkligen velat läsa en roman skriven av Gidlund, något som var bara hittepå. Och jag önskar genom hela boken att handlingen ska förändras, att slutet ska vara lyckligt, att allt ska vara hittepå. Men verkligheten går inte att ändra på. Det går inte att ändra sånt som redan hänt. Och trots att jag vetat sen i september hur det slutar gråter jag. Gråter och gråter.

Det enda som jag faktiskt måste säga att jag är missnöjd med är inte ens Gidlunds fel. I slutet av boken är det bilder tagna av Emma Svensson – vän till Gidlund och fotograf. I e-versionen av boken syns bara hälften av bilderna av någon dum anledning (i alla fall när jag läser i min Letto. Tycker dock att om det borde fungera i någon läsplatta borde det vara Letto, eftersom både Adlibris och Forum är Bonnierägt). Bilderna blir helt enkelt helt avklippta, vilket känns väldigt synd.

Och jag tänker på den här strofen:
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.
Fröding. Förstås.
 

__________________________________________________________________________________

Under hela 2013 orkade jag inte med Goodreads och struntade helt i det. Nu har jag plockat upp det igen. Om ni vill får ni jättegärna frienda mig! Svartlava heter jag där.

När jag ändå var igång gjorde jag en lista med de böcker som står på min TBR-hylla. Så nu kommer ni kunna kolla in vad jag kommer läsa härnäst (eller tja, det står ju rätt mycket böcker på de där tre hyllplanen som var tänkt att vara ett från början). Ska försöka hålla igång och uppdatera den när jag ställer in nya böcker också!

__________________________________________________________________________________

Var så himla arg igår, för jag skulle beställa en dator och HP krånglade som sjutton. Måste lägga en TREDJE order, eftersom de strulat. Betalade dessutom en order som jag fick veta först efteråt REDAN VAR ANNULLERAD. Så de har reserverat mina pengar på kontot så att jag inte kan köpa en ny dator, och den gamla ordern är ju annullerad. Blir så trött. Synd att de är överlägset billigast (är 500:- billigare än på alla andra ställen, förutom att det dessutom ingår två års mobilt bredband), annars hade jag definitivt inte handlat därifrån igen (vilket jag också meddelat dem).

Hursomhelst. Var så jäkla arg så jag beställde lite böcker jag tyckte jag kunde få för de födelsedagspengar som inte gick åt till att beställa en dator. Valet föll på:

Hollow City har jag sett fram emot länge! Panic likaså, men den får jag vänta ända fram tills mars innan jag får. Hollow City släpps idag, så den skickas inom 48 timmar enligt Book Depository. Puffin Chalk-böckerna bloggade jag om i somras. Nu var det dock bara The Wizard of Oz som jag kände mig helt sugen på. Är i alla fall pepp på att läsa alla tre!

Alltså, inte för att jag har brist på böcker att läsa eller så...
__________________________________________________________________________________

Eftersom det på instagram efterfrågades en utvärdering av att läsa på Letto så tänkte jag göra en sådan nu.

Jag köpte alltså en begagnad Letto för knappt två veckor sedan. Över lag så är faktiskt min upplevelse till min förvåning till största del positiv. Jag var alltså väldigt negativ inställd till läsplatta innan, men tänkte att vadfasen 350:-, då ska väl till och med en motståndare som jag kunna prova?!
__________________________________________________________________________________

Saker jag gillar med Letto: 

• Den är mindre än en pocket, går ner i alla väskor och rymmer typ jättemycket böcker. Den kommer definitivt bli ett stadigt resesällskap! 
• Jag gillar även att det går att ändra textstorleken, för vissa ljus kanske är knepiga, eller så är en trött eller något. Ibland känns det helt enkelt bättre med större text och ibland mindre. 
• Fördelen med att läsa på läsplatta jämfört med en surfplatta tycker jag är att den inte är bakgrundsbelyst. Jag får ofta ont i ögonen/blir trött i huvudet/har svårt att se när det kommer till att läsa på en belyst skärm, så jag tycker det är superskönt att slippa det. Dessutom känns det typ som magi. Tänker att de där små sakerna som är bakom skärmen är levande små grejer. Typ små flugor eller något. Eller något gulligare. Något fluffigt.
• Smidigt att kunna köpa böcker direkt i plattan.
• Bra att kunna göra markeringar utan att det känns som att jag förstör boken. Behöver inte över huvud taget vara orolig för att jag förstör boken på något sätt.
• ÄTA OCH LÄSA SAMTIDIGT! Jag tror alla vet hur typ skiiiiitjobbigt det är att läsa samtidigt som en behöver äta med två händer samtidigt. Det brukar bli en såsskål eller en ljuslykta eller något som en måste flytta på hela tiden för att den skymmer texten. Problemet löst med läsplatta!

__________________________________________________________________________________

Saker jag inte gillar med Letto: 

• Jag och Letto är inte alltid helt överens om var jag sätter mina fingrar någonstans. 
• Det var lite knöligt att hitta alla finesser i början, men efter ett tag lossnade det tycker jag (PFFFFFFF, manual är för amatörer!). 
• Jag är lite för otålig ibland, och tycker att den borde vara snabbare. Så trycker jag på typ allt och så hänger den sig så att jag måste starta om den...

__________________________________________________________________________________

Nu kan ju jag inte jämför med några andra plattor. Jag hade inga höga krav, inga förväntningar. Jag tänkte att för så lite pengar får jag väl det jag får. Jag har dock sett andra klaga över att den är seg på att byta sida. Det tycker inte jag. Jag har min inställd på kvalitet istället för kvantitet (det går alltså att ställa in om en vill att den ska byta fort eller bra, typ, eller något), men tycker inte det är någon större skillnad mellan väntetiderna. Det tar inte längre tid än vad det tar för mig att vända sida i en bok liksom.

Har sett att vissa också klagat på att det är jobbigt att lägga in biblioteksböcker i. Alltså, jag kanske är dum, men tycker inte det är ett dugg krångligt?! Inte jobbigare än att lägga in musik på en mp3-spelare (går för övrigt att lyssna på ljudböcker i också!). Men som sagt kan jag ju inte jämföra med något annat.

Och tja, hade jag köpt den för 1400:-? Om jag hade jobbat heltid på ett lagom bra betalt jobb så ja, definitivt. Hade jag köpt den för 700:-? Utan tvekan! Så jag tycker ni ska passa på nu, eftersom den till på onsdag säljs för halva priset. Men skynda er!
__________________________________________________________________________________

I framtiden härjar ett krig mellan människorna på jorden och andra rymdvarelser. Kriget äger inte rum nära jorden - utan många många år bort. Men kriget kräver massor av resurser, och nu söker militären med ljus och lykta efter ett underbarn som har potential att bli den bästa officer världen någonsin skådat.

Ender är det här underbarnet. Han blir tagen från den vanliga skolan till militärskola redan vid sex års ålder. Han slits från sin familj, utan att få ha kontakt med dem över huvud taget. Han går med på att spela efter ledarnas spelregler för att kunna återfå kontakten med sin familj. I tävlingar i skolan utklassar han lag efter lag, men bryr sig inte om framgångarna. Hans lärare försöker bryta ned honom, försöker få honom att inse att han själv är den enda han någonsin kan lita på.

Jag har svårt för att veta vad jag ska tycka om den här boken. Samtidigt som jag gillade den och tyckte den var fruktansvärt spännande har jag svårt för att stänga av det som Eli skrev om Orson Scott Card. Det visste jag ju dock inte när jag läste boken. Sanningen är att jag sträckläste den. Jag kunde knappt lägga bort boken alls. Den är på ett vis så himla oavancerad. Den är enkel att komma in i, det går snabbt att lära känna Ender och handlingen är inte speciellt komplicerad.

Jag började skriva den här recensionen för tusen och tusen år sedan, och läste boken för ungefär tusen och tusen och tusen år sedan. Därför kan jag inte säga så himla mycket mer om den än jag redan gjort. Däremot vill jag säga något mer om formatet. Jag läste den som Excess, vilket var första gången jag läste Excess. Och jag älskade det! Den lillalilla boken var så lätt att få plats med i alla väskor. Kuvertväska på klubb och vill kunna läsa på vägen dit - check! Dock var jag orolig för att den skulle bli förstörd i och med megatunna sidor. Var in på fyra, jag upprepar FYRA olika bokhandlar och letade fodral och alla sa "Excess säljer inte bra, därför har vi varken böcker eller fodral till". Himla synd.

Men sammanfattaning om boken: Excess är bra. Orson Scott Card är dålig, men har skrivit en helvetes spännande bok (som dessutom passar ypperligt bra för en som inte läst speciellt mycket scifi innan, men gärna vill börja). Om ni skiter i författare så läs den, men ni kan väl sno den eller låna den av någon eller något, så att han inte tjänar mer pengar än nödvändigt. Ok?


__________________________________________________________________________________

Carro på romeoandjuliet skrev igår om det här med lusten att läsa (och är även citerad i rubben). Jag började skriva en kommentar till inlägget, meeeeeen... det blev så himla långt. Så det blir ett blogginlägg istället. Och det här kommer inte direkt handla om läslust, utan snarare att bara läsa bra böcker och strunta i de dåliga.

För typ kanske två år sedan brukade jag läsa ut nästan exakt alla böcker jag började läsa. Från bloggstarten 2009 fram till typ 2011, kanske till och med 2012 hände det endast ett fåtal gånger att jag la av med en bok jag tycker var tråkig. Citatet av Carro i rubriken är väldigt talande för hur även jag brukade tänka.

Men så var det ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte som jag gav kanske förra, eller förrförra året där jag bestämde att nu ska jag fasen sluta läsa dåliga böcker. Första gången jag la av med en tråkig bok kändes det som att jag gjorde något förbjudet. Jag skämdes. Andra boken var också jobbig. Och tredje. Nu börjar jag läsa kanske tre böcker på varje bok jag läser ut. Det tar tid innan jag hittar precis den bok jag känner för just nu.

På senaste tiden tycker jag att jag mognat väldigt mycket och väldigt fort, och jag tycker egentligen mer och mer om mig själv ju äldre jag blir. Och nu tänker jag vara himla cheesy och säga att FÖR MIG hänger det ihop. Att jag gillar mig själv och min smak (jag tycker faktiskt jag har världens bästa smak, höhö), att jag tar hand om mig själv och UNNAR mig att bara läsa bra böcker. Livet är så kort, och jag kommer ÄNDÅ inte hinna läsa alla bra böcker, så varför i hela friden ska jag då också ta mig igenom de dåliga? Oavsett hur många andra som gillat, hur känd den är eller hur mycket klassiker det är. Livet är för kort och för fint för att smutsas ner med trista böcker.

Så tänker jag. Jag tycker även att exakt alla människor, hur nördiga eller trogna de än är borde unna sig att bara läsa bra böcker. För att jag tror att både en själv och läslusten mår bättre av att ge sjutton i böcker som ändå inte är bra.

Hur tänker ni?
__________________________________________________________________________________