Precis som när jag skrev om Mio, min Mio känns det lite konstigt att skriva om en bok som är så pass erkänd som Bröderna Lejonhjärta. Men jag vill ändå säga saker om den här boken, så därför gör jag det. Precis som med Mio vet ni förmodligen redan vad boken handlar om, men jag drar det ändå:

Skorpans modiga, vackra, fantastiska storebror Jonatan dör ifrån honom när Jonatan räddar Skorpan ur en brand. Egentligen var det meningen att Skorpan skulle dö först. Att han skulle sitta i Nangijala och vänta på Jonatan. Skorpan var sjuk och skulle dö, och Jonatan hade sagt att så skulle det bli. Men så blev det inte.

Istället är det Jonatan som får vänta i Nangijala. När Skorpan kommer till Körsbärsdalen i Nangijala verkar det vara paradiset, men någonting hotar detta paradis. Grannbyn Törnrosdalen har blivit ockuperad av den onde Tengil. Han har gjort invånarna i byn till slavar, och om inte Körsbärsdalen också kämpar för sig kan det hända dem också. Den modige Jonatan står först i ledet att bekämpa Tengil, vilket inte är helt ofarligt. Speciellt inte då det finns en förrädare i Körsbärsdalen.

Det som jag lärt mig uppskatta mest med Astrid Lindgren är att samtidigt som hennes böcker är roliga, spännande och nästan helt omöjliga att länga ifrån sig, finns det även ett mått av mörker och allvar. Hennes böcker är inte bara spännande berättelser, utan innehåller också något annat. Bröderna Lejonhjärta är ju egentligen en hemsk historia om en liten pojke som är dödssjuk. Hans bror dör i en eldsvåda, och så småningom dör även den lilla pojken. Och sen blir det trubbel i paradiset som måste lösas, och den lilla pojkens bror kämpar fastän han inte måste. Djupet i berättelsen gör att det blir mer än bara en barnbok också. Jag tycker att det här är en bok som i allra högsta grad också angår mig, och uppskattade den väldigt mycket medan jag läste den (och även i efterhand så klart).

Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag att boken känns himla aktuell just nu. Just nu, imorgon och alltid. Att göra något som en inte måste för att hjälpa någon annan. Det borde vi göra oftare. Jag tror att Jonatan kan ha blivit en utav mina största litterära förebilder faktiskt.

__________________________________________________________________________________