Linux känner sig som en medelmåtta - hans betyg är sådär, han är inte supervältränad eller rolig eller spännande. Han har precis flyttat från landet till ett Stockholm efter att hans föräldrar separerat. Något som Linux dock ÄR bra på är att drömma. Och han drömmer stort. Han vill bli rymdpilot, men vägen dit är svår och förmodligen omöjlig för en sådan som Linux. Så får han nys om att det ska hållas en uttagning för att bli rymdambassadör på Gröna Lund. Han MÅSTE helt enkelt gå. Om han klarar det kan hans största dröm gå i uppfyllelse. Men kommer han klara det?

Okej, det tog väldigt lång tid för mig att börja läsa den här, eftersom jag hade avfärdat den och tänkt att den nog inte var något för mig. Vilket väl inte var så konstigt, med tanke på att den är riktat till lite yngre ungdomar än vad jag normalt brukar läsa för (klassad som 12-15 på Adlibris. Linux själv är 14 (om jag inte minns fel), så jag skulle säga 11-14).

Det allra intressantaste med den här boken är nog alla relativt "enkla" uppfinningar som har dykt upp. I science fiction jag normalt läser är det så mycket grejer som inte ens går att föreställa sig eller förstå hur de fungerar. Det är liksom uppfinnande av helt nya sätt att göra saker på. Om en vill ha sf som det är lätt att relatera till är det här definitivt rätt bok - vilket väl också är just på grund av målgruppen. Det är svårt att gå in i väldigt tekniska och vetenskapliga grejer när en har ett lite mer begränsat kunskapsområde. Istället blir boken en dröm över tekniska framsteg. Det klart alla har glasögon med direktuppkoppling på internet som kan användas till att spela spel IRL, och tyger som kan ändra färg. Även om klimatet verkar ha fått sig en törn, så känns det som en väldigt positiv framtidsbild.

Något jag kan sakna är dock lite mer motgångar och drama. Det känns liiiite för lätt att komma till slutet, och det finns aldrig någon tvekan om åt vilket håll berättelsen ska ta vägen. Tävlingar och spel är ju dock rätt tacksamma att skriva om, så jag är nyfiken på vad som ska hända i nästa bok. Även om jag inte är superfrälst vill jag veta hur det går för Linux. Och den här boken var ju ändå rätt så snabbt avklarad!

Ursäkta för att jag varit seg på att uppdatera listan - nu är det gjort. Och sjukt kul att det nu är 55 personer som deltar!

Aaaah, temalöst Top Ten Tuesday idag! Eftersom den här fröken är en sån där typ med beslutsångest blev det helt enkelt blunda-och-peka-principen på gamla teman. Fast med en liten modifikation. Det gamla tema som jag råkade få var "Characters (and Literary Figures) That I'd Name My Children After". Eftersom det är mycket lättare att döpa djur till karaktärsnamn än barn (och eftersom jag i dagsläget hellre fyller mitt hem med katter och hundar än barn) så väljer jag att skriva om karaktärer jag skulle döpa mina djur efter, ehm, alternativt - beroende på hur taskig en vill vara - fanasidjur som jag döpt efter karaktärer, men som jag tänker att jag någon gång ska ha. Ja, jag spenderar väldigt mycket av min vakna tid med att tänka på små pälsiga djur, eftersom det är typ det bästa jag vet (vilket är anledningen till varför jag inte äter djur). Okej, det här kanske är ett biktinlägg också. Att jag alltså hittar på djur jag inte har och planerar djur jag skaffa i sådan detalj att jag har exakta bilder i huvudet.

Och det blir även sådana som jag HAR döpt mina djur efter och en karaktär jag inte kan släppa djurbilden av. Och ja, jag gör bara det här för att få chansen att posta en massa djurbilder i min blogg. Eftersom alla bilder, förutom bilden på min katt är brutalt snodda från internet hittar ni till källorna om ni klickar på bilderna.

1. Katniss från Hunger Games
Ni vet säkert redan att jag har en katt som heter Katniss. Innan jag flyttade ihop med min sambo bestämde jag att vi skulle ha en bruntabby Maine Coon som skulle heta Katniss. Det har vi nu (eller tja, hon är "bara" 50% Maine Coon, men det spelar ingen roll för min del). Såhär ser hon ut:

2. Jum-Jum från Mio, min Mio
När jag fyllde fem eller sex fick jag ett marsvin i födelsedagspresent. Efter att ha tänkt länge och väl gav jag honom namnet Jum-Jum. Marsvinet Jum-Jum finns det dessvärre ingen bild på, men han var vit, långhårig och hade bruna fläckar.

3. Lou från Tyst
Jag har planerat i typ en miljon år att jag någon gång i mitt liv ska ha ett Cavalier Kings Charles Spaniel-par (min mamma har två som är världens goaste). Namnet på den ena har varit klart sen länge - Ruby - men den andra har jag haft mer problem med. När jag läste Tyst insåg jag att det klart den ska heta Lou. Så, Ruby & Lou. I mitt huvud ser Lou ut såhär (Ruby är förstås ruby-färgad. Det vill säga såhär):


4. Mowgli från Djungelboken
Mowgli är en cremefärgad katt. En skulle ju kunna tro att han skulle vara svart (med tanke på Mowglis svarta hår i Disneyfilmen), men så är det inte. Såhär ser Mowgli ut i mitt huvud:



5. Gandalf från Lord of the Rings
Gandalf, åh, jag tänker inte säga mer än att visa en bild.


6. Peeta från Hunger Games
Planerar aldrig att skaffa en Peeta, men kan inte sluta se honom som en kanin. Kommer alltså aldrig skaffa en kanin, men i mitt huvud kan Peeta inte se ut på något annat sätt än såhär:

På grund av (eller kanske tack vare?) en liten miss när mina recex packades hos Förlagssystem dök det i förra veckan upp ett paket som var betyyyydligt större än jag trodde (jag hämtade ut det på vägen till skolan och skulle sedan skriva salstenta och gå på date med min sambo. Var inte riktigt lika road av det här som vissa andra var). Jag hade nämligen fått tre stycken Mörk ängel extra. Eftersom jag inte behöver läsa fyra stycken av samma bok fick jag istället tillåtelse att lotta ut mina extra-böcker (jag hoppas att inte allt för många hunnit läsa denna än. Var ju ändå 1,5 år sedan den kom ut på svenska). Om ni vill läsa min recension av boken innan ni tävlar (men hallå, gratis bok, vem bryr sig egentligen om vad jag tycker?!) kommer den komma upp senare i veckan!

Tre personer har alltså chansen att vinna ett varsitt ex av Laini Taylors Mörk ängel. Allt ni behöver göra är att svara på frågan:

Författaren Laini Taylor har en väldigt utmärkande hårfärg. Vilken?

Svaret postar du i en kommentar till det här inlägget. Se till så att e-post eller blogg eller så finns med, så att jag kan kontakta dig om du vinner! 
Kommentaren måste finnas där absolut senast 23:59 den 1 februari.

Om du vill dela inlägget på twitter/blogg/facebook får du hemskt gärna göra det, och belönas därmed också med en extra lott i dragningen.

Lycka till, may the odds be ever in your favor och alltså sånt!

Okej, det här har verkligen varit en riktigt dålig vecka. Är så himla glad över att den är slut. Min första vecka som 22 - nu kan det bara bli bättre. Men innan det är helt slut på veckan har vi ju först en jerka att ta hand om:

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

När Peter Grant står och vaktar en mordplats stöter han på ett spöke som säger sig ha bevittnat hela föreställningen. Mötet leder honom till Nightingale - en trollkarl i tjänst hos polisen, med uppdrag att hålla hela det magiska London på plats. Innan Peter vet ordet av har han tackat ja till att bli Nightingales lärling - ett uppdrag som är både förvirrande och livsfarligt.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är böcker som släpptes 2014 och som jag hade tänkt läsa men aldrig gjorde. För mig består den här listan till största del av böckerna som jag nu är totalt ointresserad av och nog inte kommer läsa. Ett par är halvlästa böcker också. Jag har svårt att minnas från början av året (gjorde jag ingen lista med utgivning som jag vill läsa då? Hittar i vart fall ingen...), men ska försöka.

1. Stad av glas - Cassandra Clare
Det här är en sån där jag är brutalt osugen på nu, som jag peppade som sjutton inför när den kom. Men nu kan jag alls inte se varför. Alltså serien är ju KASS?!

2. Himmelstrand - John Ajvide Lindqvist
Den här blev halvläst. Eller alltså, tredjedelsläst om en ska vara noggrann (och sånt gillar ju jag). Är så gruvligt besviken på den här boken. Men kanske borde plocka upp den igen.

3. Beautiful Creatures: Den sista prövningen - Kami Garcia & Margaret Stohl
Var varken pepp eller opepp på att avsluta den här serien. Den bara var... en bok jag borde läsa, utan att jag hade vare sig lust eller aversioner. Eftersom jag blir störd av att ha EN bok kvar i serien utan att läsa klart kommer jag nog försöka hinna med den i början på det här året istället.

4. 8 saker du aldrig skulle våga - Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg
Efter att ha läst Eriksson Sandbergs egenskrivna böcker, och tilltalats av titeln på 8 saker du aldrig skulle våga var jag himla pepp på att läsa den. Peppen byttes dock snart ut mot ointresse. Tror det var lässvackan faktiskt som pajade den här boken för mig.

5. Not that kind of girl - Lena Dunham
Här är en till som jag blev totalt ointresserad av. Speciellt efter att ha läst folks omdömen. Nej, jag kommer nog aldrig läsa den här, och nej, jag kommer nog aldrig älska Lena Dunham.

6. Utan personligt ansvar - Lena Andersson
Jag är lite rädd inför att läsa den här + att jag vill läsa den på pocket (så den matchar min andra). Är osäker på om jag behöver den här lika mycket som jag behövde Egenmäktigt förfarande i somras. Jag tror inte det.

7. Konsten att skapa en tjej - Kaitlin Moran
Okej, den här vill jag fortfarande läsa mest på grund av Anna 13 år på omslaget (och Anna 22 år också för den delen. Fast inte lika ofta kanske. Men rent hypotetiskt sett skulle jag kunna se ut sådär).

8. Ramona - Marta Söderberg
Åh, den här vill jag också fortfarande hemskt gärna läsa, men det var lite för mycket tonårsigenkänning för att jag skulle orka med den under hösten. Känns som en typisk bok jag skulle klara av mycket bättre på våren.

9. Det oändliga havet - Rick Yancey
Det oändliga havet gav jag ju faktiskt upp av en anledning. Den anledningen hittas här.

10. Konsten att skapa en zombie - Frank Swain
Jag har inte gett upp den här heller. Jag är bara så väldigt dålig på att läsa faktaböcker. En mening här och där i laddningtiderna på The Sims (vilket är ett stort problem i fyran. INGA LADDNINGSTIDER = LÄSPAUSER?!?!??! Nåja, det är en annan historia), och jag kan inte riktigt komma till ro på samma sätt. Men en mening här och där gör ju inte så mycket när det inte finns en berättelse på samma sätt. Är dock dödligt fascinerad av det jag läst av den här boken, eftersom jag gillar morbida grejer över lag.

Thomas vaknar upp i en hiss. Han minns inget om vem han är eller var han kommer ifrån. Det enda han minns är sitt namn. När hissen stannar är han omgiven av ett gäng killar - ingen han känner igen. Runt dem finns en mur, och någonstans i den en utgång. Varför är de där och hur ska de ta sig ut?

Bara ett par dagar kommer den första avvikelsen: den första tjejen dyker upp. Efter det börjar hela killarnas verklighet rämna.

Jag tycker ju att det är okej att gilla problematiska saker så länge en kan problematisera. Här är en bok som är Problematisk med stort P, men som jag knappast kan låta bli att bli totalfast i.

Anledningen till varför jag fastnade för den här boken var konceptet. Att befinna mig i en labyrint skulle göra mig illamående av stress. Jag är ungefär lika rädd för det som för islandskap, öknar och rymden. Jag tror att det är bristen på kontroll som skrämmer mig och att det kanske eller kanske inte kan finnas något jag inte kan se på andra sidan väggen. Sjukt creepy setting helt enkelt. Men som alltid är jag också extremt fascinerad av det som skrämmer mig. Det är ungefär samma skräckblandade förtjusning som jag kände inför Expeditionen också.

Själva berättelsen tycker jag fungerar väldigt bra. Galet spännande, och det är svårt att inte bli helt fast. Jag kommer inte gå in så mycket på varför jag gillar den här boken, för jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Spännande. Check. Mer kan jag inte säga. Istället fokuserar jag mer på det negativa, för jag har också VÄLDIGT mycket problem med den här boken.

Till att börja med: Karaktärerna. Sjukt platta och ensidiga. Vilket väl till stor del har att göra med att de inte har några minnen av vilka de är. Som det upprepas i Allegiant: Ens minnen är en del av vem en är. Men fortfarande så borde de ju vara lite mindre förutsägbara, dvs mänskliga? Har också extrema problem med huvudkaraktären Thomas som är så himla trist. Ska rädda alla andra exakt hela tiden, tänker aldrig en enda negativ tanke om någon (förutom den elaka killen ofc) och är så himla ädel. Alltså orkar inte med honom. Tycker bara att han är störig när han ska vara bättre än alla andra. Ännu mer om Thomas har jag ju skrivit här.

Som jag också skrev har jag problem med hela genusgrejen i det här. Vi har ett stort gäng pojkar som blivit utvalda som de smartaste. Och EN tjej. På hur många killar som helst. Vad betyder det - att killar är smartare än tjejer? Nu har jag ju inte läst de andra böckerna i serien, och det antyds ju i slutet av boken att (spoiler, markera för att läsa) [det här inte är det enda experimentet], så jag hoppas verkligen att det innebär förbättring till kommande böcker. Den enda tjejen som figurerar i berättelsen ligger också i koma och är passiv nästan hela tiden, fram till slutet. Hon säger att det är hon som triggar slutet, men hon GÖR ju ingenting. Hon triggar det, men det är inte hon som aktivt startar det. Hon gör aktivt exakt ingenting, utan är passiv och lyder order typ hela tiden.

Över lag är det ändå inte grejer som jag störde mig på extremt mycket. Mest var det spännande, och trots mycket påhittad slang och sånt gick den väldigt fort att läsa.

Sååå, hur går det egentligen med läsandet såhär i början på året? Tja, jag börjar året urdåligt men är inte speciellt oroligt. The typical January, för min del. Bristen på rutiner som gör det. Tror att januari är min hatmånad på hela året - årets måndag liksom. Jag har inte kommit in i allt än, väntar på att en kurs ska ta slut och en annan ska börja. Har hunnit läsa en bok hittills och Goodreads påminner mig ideligen om att jag ligger "1 book behind schedule". När jag inte läser tittar jag på American Horror Story (har kommit igång ordentligt nu!) och pluggar till lingvistik-tenta. Igår såg vi What We Do in the Shadows som var helt himla hilarious. SE DEN. Sjukt rolig.

Men vad läser jag då? Just nu har jag Pullmans bearbetning av Grimm-sagor som sängläsning och egentligen inget annat som dagläsning... Började så smått på Himlen börjar här, men är inte frälst än. Pullmans bearbetning däremot, ojojoj. Gillar den här boken så sjukt mycket, den är så lagom och mysigt att bara läsa en saga i sängen varje kväll.

Jag behöver bli inspirerad! Vad läser ni?

Helt knäpp vecka det här... Jag har salstenta på tisdag och sen lov resten av veckan och SEN ska jag tillbaka till "det normala". Var så himla pepp på att sluta ha inga rutiner och allt sånt denna vecka, men det sket sig ju ändå. Nåja, nu avslutas veckan med jerka:

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?