Ok, idag går internet sönder och bananas på grund av följande: Harry Potter får en bok nummer åtta. Som egentligen är ett drama. Jag känner mig som ca DEN ENDA personen i HELA VÄRLDEN som är SKEPTISK. För det är jag. Ärligt talat är jag mer negativt inställd till det här än positivt.

Förutom att jag har den rent själviska, känslomässiga orsaken – att jag helt enkelt inte orkar gråta mig igenom en sista bok till – har jag några andra anledningar till att vara skeptisk:

1. Kommer ni ihåg det sista kapitlet i sista boken? Kommer ni ihåg hur mycket ni hatade det och hur mycket ni låtsades att det inte existerade? Nu hyllar ni att det helt enkelt blir en bok. Ehm, ok?

2. Är övertygad om att det aldrig går att återvända till Harry Potter-Hogwarts-magin såhär långt efteråt, och definitivt inte med Harry som vuxen. Jag är övertygad om att det bästa för alla vore att låta Harry Potter vara en avslutad serie. Är det bättre att få NÅGOT som inte lever upp till samma magi, än att hållas kvar i de oändliga möjligheterna av ovetande?

3. IGEN: VILL NI VERKLIGEN IGEN SE HARRY SOM VUXEN?????

Givetvis kommer jag läsa den oavsett. Vore tjänstefel av mig som Harry Potter-fan att inte göra det. Men ärligt talat är jag väldigt osugen.

Jag och Netflix har en ganska stark kärleksrelation. Efter två och ett halvt år are we still going strong, och jag kan inte se att jag skulle säga upp mitt abonnemang än på ett tag. Tack vare den stora omsättningen på serier och filmer hinner jag aldrig tröttna. Det enda jag skulle kunna klaga på är att det inte går att se ALLA serier/filmer i bokstavsordning (inte för att jag speciellt många gånger hade velat ha den funktionen) och att filmutbudet kanske inte är det bästa. Men ärligt talat rör det mig inte speciellt mycket, eftersom jag inte överdrivet ofta tittar på film.

MEN i ett svagt ögonblick i tisdags bestämde jag mig för att casha in den där första gratis-månaden av HBO. Jag gjorde det gråtande efter att ha sett klart sista avsnittet av Carrie Diaries (ja, jag var lite emotionell i tisdags – the curse of anxiety) och tänkte att jag skulle gå vidare till Sex and the City. Nu fastnade jag aldrig riktigt för SatC (men har bara gett det två avsnitt hittills) utan började istället titta på Penny Dreadful (som ska få ett eget inlägg. Ish). MEN (igen) jag har verkligen seriösa problem med HBO's Playstation-app.

Disclaimer: Jag tittar alltså i vårt PS3, inte i datorn. Kan vara annorlunda i datorn, men har svårt att se att basfunktionerna skulle vara annorlunda. Jag har fyra stora problem:

1. När jag tittat klart på ett avsnitt kan jag inte bara kryssa mig till nästa, utan måste cirkla mig ut, välja avsnitt med pilarna och sedan kryssa mig in på nästa. Det vill säga: Om jag sitter och stickar måste jag lägga undan min stickning för att byta avsnitt. HUR VÄRDELÖST?????

2. Det är betydligt svårare att upptäcka nya serier. Det finns inga rekommendationer baserat på en sett (det går inte heller att rate:a ett avsnitt, så det har ju ingen aning om jag faktiskt gillar det jag sett eller inte)¸ inga "om du gillar det här kanske du gillar x"/"andra som gillat det här har också sett x" eller en samling med alla serier inom skräck till exempel. De ställen du kan bläddra bland serier är alltså: a) Rekommenderat. b) Populärt. c) Nyast. d) Bokstavsordning. (inte nödvändigtvis i den ordningen) Det finns som sagt heller inget rating-system. Det innebär med andra ord att jag måste söka mig någon annanstans för att veta om det jag är intresserad av är värt att se/om det faktiskt skulle finnas en chans att jag gillar det.

3. De avsnitt jag sett markeras inte som sedda. Visst, jag kan kolla på "senast sedda", men säg att jag tittat på tio avsnitt av en annan serie mellan... Då måste jag alltså bläddra förbi dessa tio avsnitt. Alternativt måste jag själv hålla koll på vilket avsnitt jag är på. Jag vet ju inte ens vilket avsnitt jag är på efter att ha tittat på det i fem minuter – hur ska jag kunna hålla koll till nästa dag, eller till och med nästa vecka?!

4. I min lista kan jag bara lägga till enskilda avsnitt, vilket betyder att om jag vill komma till samlingssidan för en serie måste jag antingen söka eller gå in via alfabetsordningen.

I övrigt är appen också helt otroligt långsam och svårmanövrerad, och jag upplever att jag får lagg mycket oftare än med Netflix – samtidigt som bilden inte håller lika hög kvalitet.

Visst är utbudet kanske roligare en Netflix, men bara den värdelösa appen (som för övrigt – efter en snabbtitt – verkar fungera som sidan i datorn, bara ser annorlunda ut) gör att mitt HBO-abonnemang knappast kommer bli långvarigt. Det känns värdelöst för mig att betala 89 spänn i månaden när det i alla fall inte är enklare/bättre kvalitet/mindre lagg/snabbare än att streama på andra ställen. Är tveksam till om jag ens kommer utnyttja hela gratismånaden mer än till att se klart på Penny Dreadful. I användarvänlighet ligger Netflix hästlängder före. Nä, står fet diss till HBO.

Och viktig notis: Bilden är alltså från HBO i datorn och inte PS3. Appen i PS3 är varken lika snygg eller tydlig.

Först kom Råddjuret, och jag tänkte "helvete, tänk om jag påbörjade något dumt nu...". Sen gick det ändå ett halvår. Lite mer till och med. Det blev dags att önska sig julklappar. "Aja, men det är ju nice att passa på att önska sig i julklapp, så slipper en köpa själv" tänkte jag. Så jag önskade mig ett gäng. Fick tre, men varken Dvala eller Ögonblick på stranden. Så då... Hrmhrm beställde jag dem två. För 600:-. En kollega till mig SKOJADE och tyckte att hen överdrev när hen sa "vadå, det fick du väl typ två stycken för, de är ju asdyra". Men det var inte på skämt. Sen fyllde jag år, och den andra personen jag hade önskat av i julklapp hade kommit ihåg till min födelsedag (fast jag hade ärligt talat glömt). Så i ett av paketen låg Mumin, Mymlan och Mymlans mamma. Eh, och sen tänkte jag dagen efter att jag skulle göra slag i saken och beställa den där Håll Sverige Rent II. Så då gjorde jag det.

Alltså kan en få tillåtelse att vara Grinchen för Alla hjärtans dag? GREAT, DÅ KÖR VI. För veckans Top Ten Tuesday är all about love, och jag är ju inte mycket för gulliga saker! Så antingen kan ni slänga igång era bästa låtar om broken hearts (till exempel Nothing But A Heartache med Flirtations) eller era bästa kick ass-låtar om att en ändå inte behöver ha en partner (till exempel Needle In A Haystack med Velvettes) och sen tänka på alla heartaches i dessa böcker! Det här är med andra ord för er som INTE vill Online Girl. Om ni är Online Girl-typen, please stahp readin' right now!!!! I så fall kan ni lyssna på listan med cheesy kärlekslåtar jag håller på att bygga istället! Och ja, det finns anledningar till varför en vill göra en sån lista.

Listan är ish ordnad efter minst → mest heartbreak! Så om ni bara vill ha lite hjärtknip kan ni välja någon av de första, och om ni vill ha nu-går-jag-inte-upp-ur-sängen-på-minst-två-timmar-hjärtekross väljer ni förslagsvis en bok längre ner på listan!

1. Det handlar om dig – Sandra Beijer

2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester

8. Just kids – Patti Smith

9. Expeditionen – Bea Uusma

10. Som stjärnor i natten – Jennifer Niven

Det är nästan grymt att ens ha med den här på listan, men alltså när den här tar slut är det inte bara Violet som är totally heartbroken, utan även jag. Fyfan, tror den här innehåller ett av mina värre litterära uppbrott, och den får därmed också avsluta min lista.

Shit, jag känner mig helt renad efter att ha skrivit den här listan?! Ibland är det nice att knipet i bröstet är någon annans och inte ens eget. Och jag inser att jag har droppat så mycket break up-hintar i det här inlägget, men jag kan meddela att Victor och jag are still going strong. No need to worry. Okänt också varför jag skrivit halva inlägget på engelska. Men sånt som händer ibland :)))))

Ni som hängt här ett tag känner ju till min lista med ungdomsböcker om ångest. MEN eftersom antalet besökare ökat en himla massa tänker jag passa på att puffa för den nu, samtidigt som jag tipsar om listans två senaste tillskott (läs också gärna ursprungsinlägget om listan!).

Vi tar det från början: För några månader sedan började det dyka upp en ny kommentator på min blogg. Det faktum att hon avslutade alla kommentarer med "kram" gjorde mig nyfiken, så jag gick in och kollade hennes blogg. Där hade hon bloggat om vad hon önskade sig i julklapp – bland annat en time-turner. "Men en sådan har ju jag haft liggande hemma i flera år utan att ha använt den en enda gång" tänkte jag, så jag lämnade en liten kommentar om att jag kunde skicka den till henne om hon ville ha den. Time-turnern bytte ägare och jag tänkte väl inte mer på det.

I fredags hände en obehaglig grej på jobbet – en påtänd snattare blev hotfull och sa att han skulle slå ner oss efter jobbet. Jag var svinrädd och vi fick tillkalla polis. När jag kom hem på kvällen var jag känslomässigt utmattad. Lite förvånad hittade jag en avi på hallgolvet – trots att jag inte hade beställt något (avin för en ny muminmugg hade kommit på torsdagen).

Så igår hämtade jag ut paketet, och det visade sig vara ett tackpaket från samma bloggare som fått överta min time-turner. Choklad, te och varma sockor låg i, tillsammans med ett fint litet brev. Det här att jag fortfarande kände mig stressad av incidenten på jobbet i kombination med att jag har en sån extrem dipp i mitt mående just nu gjorde mig helt gråtfärdig. Så förutom att det här verkar vara en himla gullig person lyckades det pricka så himla rätt i tid också.

Därför tycker jag att ni alla ska klicka er in hos Anna – för att hon helt enkelt verkar vara superfin. Och dessutom skriver hon en bra blogg, och sådana kan en ju knappast få för många av. Klickklick.

Idaaaag ska jag jobba för första gången på en månad – SÅ PEPP! Alltså det är verkligen förjävla fint att kunna känna att jag längtar till jobbet. Det är typ det bästa som hänt den här veckan, för i övrigt har veckan varit motsatsen till förjävla fin. Jobbar söndag också, men imorgon ska jag ligga hemma i sängen hela dagen. Kanske till och med... läsa en bok! Börjar kännas som på tiden. Jaja, om ni har vägarna förbi Gamla Stan idag efter 13 eller på söndag får ni gärna vika in på SF-bokhandeln och säga hej. 

Lyssnar på just nu: En man som heter Ove.

När till och med Storytel tyckte att jag skulle lyssna på En man som heter Ove fick jag väl helt enkelt inse att det kanske är dags nu. Men jag tänker inte älska den. JAG TÄNKER INTE ÄLSKA DEN HÖR NI DET. Jag tänker inte gråta eller något sånt tjafs heller. Bara kanske fnissa lite högt på tunnelbanan och sånt. Ok? Är ni nöjda då? Bra.

Och ja, jag skaffade Storytel, eftersom jag lyckades hitta gratis i 30 dagar. Värt att testa tänker jag.

Jag börjar tänka i dessa banor: Men ljudböcker! Det kanske en skulle lyssna på!

På listan över skills jag inte visste att jag hade: Jag kan läsa jävligt fort om jag vill. Och då menar jag JÄVLIGT fort. Det jag jobbar på just nu är att hitta material till min uppsats, vilket då tydligen är lättare sagt än gjort. Det innebär alltså: En himla massa skumläsande. Så det pysslar jag med idag. Har läst 100 sidor i Fjärde riket på typ 20 minuter (i normala fall snittar jag på ca en sida/minut) – och då har jag ändå råkat fastna i boken ett flertal gånger bara för att den är så bra! Förstår inte ens själv att jag på den tiden lyckats få något sammanhang i det jag läst (mest sitter jag ju och skummar och letar efter specifika ord), men antar att det har att göra med att jag läst den förut. Gjorde i och för sig samma sak med Udda verklighet häromdagen som jag då inte läst tidigare, och det gick ganska bra det också. Hade för övrigt helt glömt hur bra Fjärde riket är! Den borde ni läsa om ni inte gjort det än.