Vi tar det från början: För några månader sedan började det dyka upp en ny kommentator på min blogg. Det faktum att hon avslutade alla kommentarer med "kram" gjorde mig nyfiken, så jag gick in och kollade hennes blogg. Där hade hon bloggat om vad hon önskade sig i julklapp – bland annat en time-turner. "Men en sådan har ju jag haft liggande hemma i flera år utan att ha använt den en enda gång" tänkte jag, så jag lämnade en liten kommentar om att jag kunde skicka den till henne om hon ville ha den. Time-turnern bytte ägare och jag tänkte väl inte mer på det.

I fredags hände en obehaglig grej på jobbet – en påtänd snattare blev hotfull och sa att han skulle slå ner oss efter jobbet. Jag var svinrädd och vi fick tillkalla polis. När jag kom hem på kvällen var jag känslomässigt utmattad. Lite förvånad hittade jag en avi på hallgolvet – trots att jag inte hade beställt något (avin för en ny muminmugg hade kommit på torsdagen).

Så igår hämtade jag ut paketet, och det visade sig vara ett tackpaket från samma bloggare som fått överta min time-turner. Choklad, te och varma sockor låg i, tillsammans med ett fint litet brev. Det här att jag fortfarande kände mig stressad av incidenten på jobbet i kombination med att jag har en sån extrem dipp i mitt mående just nu gjorde mig helt gråtfärdig. Så förutom att det här verkar vara en himla gullig person lyckades det pricka så himla rätt i tid också.

Därför tycker jag att ni alla ska klicka er in hos Anna – för att hon helt enkelt verkar vara superfin. Och dessutom skriver hon en bra blogg, och sådana kan en ju knappast få för många av. Klickklick.