Okej, trots att jag gnällde lite på att Stephen King ofta förstör sina berättelser genom att inte hålla ihop slutet gav jag mig ganska snart efteråt in på Carrie. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag vill prova på den ändå, trots att jag då var lite halvsur på honom. Dock visade det sig vara ett mycket lyckat beslut.

Carrie är skolans hackkyckling. Allt tycks vara fel med henne. Vad ingen vet är att hon har en magisk kraft - hon kan flytta på saker - alltså telekinesi. Hennes mamma är djupt troende och tror att det är djävulen som givit Carrie kraften och förbjuder henne att använda den. När Carrie blir bjuden på vårbalen blir hon utsatt för ett elakt spratt. När hon inser att hon blivit lurad släpper hon helt kontrollen över sina krafter, vilket leder till en katastrofartad situation där hundratals människor dör.

Berättelsen om Carrie berättas delvis samtidigt som händelserna inträffar, delvis genom tillbakablickande förhör, intervjuer och överlevandes självbiografier. Jag tycker att konceptet fungerar väldigt bra, och även om en vet vad som kommer hända blir berättelsen väldigt intressant. Det här berättarsättet - att vi vet att något kommer hända, men inte exakt vad - är ju något av Kings specialitet, även om det sällan är lika tydligt som det är i Carrie.

Alltså, okej, jag kommer inte ens på något jag ogillade med den här boken. För jag älskade den. Det är typ bland det bästa jag någonsin läst. Jag tycker den är så himla perfekt, faktiskt. Här är ett så himla bra exempel på hur King kan vara fantastisk när han låter berättelser stå för sig själva, utan att förstöra allt med monster eller högre makter på slutet. Här är det inget sånt. Det är bara Carrie och hennes kraft, och allt bara fungerar så himla bra.

Dock fanns det en grej som jag störde mig lite på, men som egentligen är en småsak och lika gärna kan vara den översättningen som jag läst och inte Kings fel. Det vet jag inte, eftersom jag bara läst ju den översättningen (dock inte den på bilden jag läst, utan utgåva från Legenda, 1985). Och det är småsaker att en tampong blir en binda efter ett par timmar och att Carrie sägs vara sexton, sen sjutton och sen sexton igen. Jag vet att det var ännu fler sådana grejer som jag inte kommer ihåg just nu, men som jag störde mig himla mycket på när jag läste.

Här kommer nu den tredje och sista delen i min kurs i biblioteksvett. Om du missat de två första delarna, inkluderat instruktioner för examination och betygskriterier bör du läsa dessa först. Del ett hittar du här, och här finner du del två. Här kommer alltså den avslutande delen innehållande lektion åtta till tio.
__________________________________________________________________________________

Lektion 8: Rita inte i biblioteksböckerna

Lektion 9: Det går att gå försiktigt i trapporna

Lektion 10: Högljudda bebisar

__________________________________________________________________________________

Sammanfattning av kursen

Nu var kursen i biblioteksvett slut. Jag hoppas att jag i framtiden möter fler som gått min kurs och därmed tar mer hänsyn till andra på biblioteket. Sammanfattningsvis skulle jag kunna sammanfatta kursen med följande punkter:

• Var tyst
• Ta hänsyn till andra som i lugn och ro vill läsa sina böcker eller göra sitt skolarbete
• Förstör inte böcker

Igår postade jag första delen av min kurs i biblioteksvett. Om du missat första delen, som även innehåller instruktioner för examinationsuppgift och betygskriterier bör du läsa den först. Den hittar du här. Här kommer lektion nr fyra till och med sju. Resterande lektioner kan du läsa här imorgon!
__________________________________________________________________________________

Lektion 4: Prata inte privata samtal om saker du gjorde igår eller i helgen eller hur varmt badvattnet var

Förmodligen är det ingen annan på hela biblioteket förutom du själv som är intresserad av att höra hur varmt badvattnet är eller vad du gjorde i helgen, eftersom de andra som är på biblioteket är där för att läsa sin bok. Om de hade velat lyssna på vad du gjort i helgen hade de förmodligen frågat dig. Fast på ett annat ställe.

Självstudier: Gå till biblioteket och öva på att läsa i din biblioteksbok utan att prata med någon.
__________________________________________________________________________________

Lektion 5: Biblioteket eller dess tysta läsrum är inte ditt privata kontor

Lektion 6: Ät inte saker som prasslar mycket

Lektion 7: Om du vill titta på en video eller lyssna på musik

En fantastisk pryl att ha med sig på bibliotek är den eminenta uppfinningen hörlurar. Hörlurarna kan du koppla in i din telefon, dator eller platta så att du kan lyssna på musik eller titta på en video utan att någon annan hör att du gör det. I princip alla telefoner, datorer och plattor har utgång för hörlurar. Hörlurarna gör att ingen annan störs av din musiklyssnande, samtidigt som du själv kan njuta av din musik (tro det eller ej, men alla har inte samma musiksmak som du). Och du, glöm inte kolla så att hörlurarna faktiskt sitter i ordentligt.

Självstudier: Gå till biblioteket och lyssna på musik eller titta på en video med hörlurar på.
__________________________________________________________________________________

Den här kursen i biblioteksvett kom till efter att jag efter noggranna, ytterst vetenskapliga observationer konstaterat att det är en bristvara nu i dessa moderna tider. Kursen genererar dessvärre inga högskolepoäng (eh, jag jobbar på den delen), MEN ni kan ta den helt gratis här på min fina blogg (och vi vet ju att allt som är gratis är GOTT). Dessutom garanterar jag att du får färre sura blickar av bibliotekspedanter som jag själv.

Kursen är på heltid (under några minuter, ungefär lika många minutrar det tar att läsa de olika delarna faktiskt) och helt webbaserad. I övrigt är det enbart självstudier. Alla lektioner är utformade utefter empiriska exempel och tar alla upp saker som bör undvikas på ett bibliotek. Kursen kommer publiceras i tre delar, varav detta är den första och innehåller lektion ett till tre. Del två kommer innehålla lektion fyra till sju. Del tre kommer innehålla lektion åtta till tio. Ingen föranmälan krävs. Alla som skickar in examination kommer betygsättas.

För att genomgå kursen behöver du ett par saker, nämligen följande:
Ett bibliotek.
Ett lånekort på samma bibliotek (vilket går att fixa snabbt och helt gratis om du pratar med personalen på ditt bibliotek).
En mobiltelefon.
Till vissa uppgifter behövs även en vän.

Kurslitteratur:
Valfri biblioteksbok. Det kan hända att du behöver fler böcker, beroende på hur snabb du är på att läsa och hur svårt du har för att lära dig uppgifterna.

Examination:
Video på dig när du sköter dig på biblioteket. Videon betygsätts med en A-F-skala, där A är bäst och F är underkänt. Sista inlämningsdag: 31 juli 2038, kl 23:59.

Betygskriterier:
A - du kan uppvisa kunskap inom samtliga områden som kursen tar upp.
B - du kan uppvisa kunskap inom minst nio områden som kursen tar upp.
C - du kan uppvisa kunskap inom minst åtta områden som kursen tar upp.
D - du kan uppvisa kunskap inom minst sju områden som kursen tar upp.
E - du kan uppvisa kunskap inom minst sex områden som kursen tar upp.
F - du kan ej uppvisa kunskap inom fler än fem av dem områden som kursen tar upp.

__________________________________________________________________________________

Lektion 1: Stäng av ljudet på mobiltelefonen

Lektion 2: Om din telefon ringer

Lektion 3: Om du ändå måste svara

Ibland kan det förstås hända att något har hänt som gör att du absolut måste svara. Till exempel kan det vara en förälder som hamnat på sjukhus, eller en arbetsgivare som ringer för att göra intervju. Om det går: Håll samtalet så kort som möjligt. Om du inser att samtalet inte går att hålla kort samlar du istället ihop dina saker och tar med dessa ut. Då kan du fortsätta samtalet där du inte stör någon annan.

Självstudier: Gå till biblioteket och öva på att läsa i din biblioteksbok. Sitt kvar till du får ett viktigt samtal som du måste svara på. Öva på att hålla samtalet kort alternativt att samla ihop dina saker med en hand
__________________________________________________________________________________

Jag har i princip alltid gillat att läsa, även om jag under mitt liv haft vissa svackor i läsandet (vem har inte haft det, liksom?). Det här kommer bli en nostalgitripp till hur jag var som läsare när jag var yngre.

• Rätt så ofta när jag var yngre - liksom nu - gick jag och läste samtidigt. Om började regna la jag inte bort boken (som för det mesta var biblioteksböcker). Jag tyckte nämligen att det var väldigt fint att varje uppslag skulle fungera som en slags dagbok för då jag läste böckerna. Om jag gick och det regnade och sidorna blev blöta kunde jag se det efteråt. Om jag åt choklad och det blev ett fingeravtryck kunde jag senare se att jag åt choklad när jag läste den där boken. Jag blev överlycklig när jag hittade gräs eller en klämd insekt i biblioteksböcker (har hänt), för att det liksom berättade något om hur och var någon annan hade läst boken innan mig. Gräs och en klämd insekt hittade jag för övrigt i en av mina Harry Potter-böcker för några år sedan, och kom genast ihåg på exakt vilken plats det hamnat gräs i den. Det var himla fint.
  
• Mina absoluta favoritböcker var Kitty. Det började med att mamma läste högt för mig på kvällarna, men så småningom övertog jag läsandet själv. Ett tag höll jag alltid ögonen öppna efter de röda ryggarna med de tjocka bokstäverna som indikerade KITTY när vi var i second hand-butiker eller bokhandlar,
  
• Nu för tiden läser jag oftast en bok i taget. Det händer (typ som nu) att jag läser ett par böcker samtidigt, men det är i så fall böcker av väldigt olika karaktär. I skrivande stund har jag till exempel både Molly Moons hypnotiska tidsresa och Männen i rosa triangel påbörjade. När jag var yngre kunde jag dock läsa hur många böcker som helst på en gång. Jag har redan berättat om den gång då min pappa förklarade för mig att en inte kunde bära runt på tolv böcker samtidigt. Jag förklarade att jag läste allihopa.
  
• Oftast gick jag till biblioteket en sväng direkt efter skolan varje dag. Oftast kom jag hem med 4-5 böcker varje dag. Var för övrigt lika dålig på att lämna in böcker i tid då som jag är nu, så jag tänker att alla bibliotekarier måste ha hatälskat mig. 

Var ni lika mycket boknördar när ni var små?
__________________________________________________________________________________

Trots att jag hade med mig en hel del böcker upp hit har jag faktiskt läst mer biblioteksböcker. Det är liksom oundvikligt nästan när jag tillbringar så mycket tid på biblioteket (som dels har gratis internet och dels är det enda jäkla stället i den här stan där det är svalt (nej okej, Wayne's också, men där måste en liksom handla för att få sitta) och dels ett väldigt bra ställe att plugga på). Av de åtta böcker jag hade med mig upp har jag läst tre, trots att jag läst elva (!) böcker sen jag åkte från Stockholm. Nåja, det var inte det jag tänkte att det här inlägget skulle handla om, utan snarare vad jag är sugen på att läsa just nu, eller till och med läser just nu! Vi tar en liten titt på vad som ligger och skräpar hos mig.

Männen med rosa triangel har jag varit nyfiken på ett tag, och den stod skyltat tvärs över gången där jag sitter och pluggar på bibblan. I en paus där jag gick och köpte snickerskaka och cola (alltså hur lyxigt med café på biblioteket?! Ta till Stockholm, tack!) plockade jag helt sonika med mig den och läste några sidor. Jag vet inte riktigt om jag blivit frälst än, men har inte heller kommit så långt.

Egenmäktigt förfarande har jag inte varit sugen på att läsa tidigare (eftersom jag alltid utvecklar aversioner mot saker som blir hypade), men efter det här blogginlägget tänkte jag att kanske faktiskt. Så den har jag lånat samma dag som jag skriver det här (torsdag, vilket inte är samma dag som det här publiceras).


Sen har vi Stockholms undergång som är ett recex jag plockade med mig hemifrån. Den hade jag glömt lite att jag ens hade med mig, men blev påmind och återigen sugen när jag såg den på någon blogg (minns dock inte vilken).

Sofies värld är det två personer som har varnat mig för att läsa, men jag känner ändå en märklig dragning till den här boken, så jag MÅSTE åtminstone prova. Det kanske helt enkelt inte var deras böcker, men kanske kan bli min bok. Jag minns att jag såg filmen som liten och att jag fascinerades av den och kunde se den hur många gånger som helst.



Nu är det flera år sedan som jag läste de två första delarna i Maria Gripes Skuggserie. Jag har alltid tänkt att jag ska läsa fortsättningarna NÅGON GÅNG (ni vet sådär som en tänker), men det har inte blivit av. När jag plockade ihop böcker till en av mina kurser var jag ju tvungen att hänga en del på barn- & ungdomsavdelningen och där fanns liksom dessa böcker. Så jag plockade på mig Skuggornas barn.

Molly Moon är ytterligare en av mina barndomsfavoriter som jag bara läste de två första av. På Massolits bokutförsäljning plockade jag på mig alla från nummer två och framåt. Molly Moons hypnotiska tidsresa håller jag i skrivande stund på att läsa, och jag gillar den även om jag tror att jag hade gillat den ännu mer när jag var yngre.

Vad läser du just nu och vad är du sugen på att läsa?

Okej, fick dels mer pengar än jag trodde jag skulle få, och en rabattkod på 5% på BookDepository, såatteh, blev ett bokköp mer än jag planerade (eller planerade det lite halvt redan innan, men det fick mig att bestämma mig). Förhandsbokade alltså en till bok, nämligen Marie Lus The Young Elites! Visserligen kommer den inte förrän den 7e oktober, menmen... Nu börjar väntan! 60 dagar till Rooms, 74 dagar till The Young Elites.

Efter att jag läst klar Banbrytande mode kände jag att jag definitivt inte var klar med Karina Ericsson Wärn, och lånade bara ett par dagar senare den här på biblioteket.

Underbart! Flärdfull lust och sköna råd: om trosor, balkonetter och andra kroppsnära ting handlar precis som det låter som - om underkläder. Genom boken varvas underklädestips med historia. Jag gillar att det faktiskt är varvat i boken, istället för att vara helt uppdelat. Dessutom finns det med ett kapitel som påminner om Banbrytande mode - som helt enkelt handlar om uppseendeväckande och ibland stötande underklädesmode.

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om underkläder tidigare. Enkelt ska det vara, bomullstrosor som går att tvätta i 60 grader och bh:ar köps enbart på rea när de jag har verkligen inte är användbara längre. Och så har jag kanske två som jag varvar och har under exakt allt. Den här boken har inspirerat mig till att faktiskt se över min underklädesgarderob (när jag har råd... det är ju det där med att ha en studentinkomst) och kanske investera i lite kläder som faktiskt är snygga och håller, istället för att köpa trepack trosor på Ica Maxi.

Något som jag dock tyckte kändes lite olustigt när jag läste boken var en viss dubbelhet. Samtidigt som det lite underförstått framförs kritik mot en smalhetsnorm, och att det visas illustrationer på olika sorters kroppar blir den ändå stundvis lite smalhetsig - framför allt i det första kapitlet. Och samtidigt som jag vill tänka lite mer "fuck flattering" och att ingen ska komma och säga åt mig vad som är rätt och fel i klädsammanhang, så känns det som att jag faktiskt har saker att hämta i den här boken. Jag känner också att all info som finns i den här är omöjligt att hålla i huvudet för mig, så det hade varit bra att kunnat slå upp och liksom uppdatera sig lite då och då. Därför klickade jag hem boken från Bokbörsen redan innan jag hade läst klart den.

__________________________________________________________________________________

Nobody Owens (eller Ingenman, som han heter i översättningen) är uppvuxen på kyrkogården, uppfostrad av spöken och (strongly implied, men aldrig uttalat) en vampyr. Som spädis mördades hans familj, och mannen som dödade familjen finns fortfarande där ute. Och han letar efter Nobody.

Boken behandlar Nobodys olika strapatser på och utanför kyrkogården. Den gången då han råkar hamna i Gastheim, eller då han börjar skolan. Jag hade lite svårt att komma in i den här boken i början, då jag hade lite svårt för att se meningen med de olika små berättelserna. I slutet får alla dessa små berättelser sin betydelse, men fram till dess känns det inte som att det finns någon direkt röd tråd eller grund i berättelsen. Ju närmare slutet jag kom, desto mer gillade jag dock boken. Även om jag - vilket jag redan uttryckt - inte är helt frälst.

Jag har alltså läst översättningen, men tänker ändå envisas med att kalla honom för Nobody istället för Ingenman. Dels för att det låter (förlåt mig, men alltså) töntigt, och dels för att jag tycker att det är en så jäkla patriarkal översättning. Sen NÄR började "nobody" betyda "ingen MAN". Alltså nej.

Ärligt talat, enda anledning till varför jag över huvud taget tog mig igenom den här boken var för att jag var tvungen att läsa den i sommarkursen jag läser. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: "Nu skiter jag i det här, jag orkar inte mer". Jag har över lag svårt för böcker som är "anekdotiska" - som alltså bara berättar lösa berättelser som inte har något tydligt sammanhang (förutom att det handlar om samma person). Jag tycker att det dröjer lite FÖR lång tid innan allt bakas ihop (även om det faktiskt gör det på slutet). Jag började läsa den här för kanske två år sedan, och då fick jag inte heller till det. Då gav jag upp innan jag nått slutet av första kapitlet. Alltså, jag vill hemskt gärna älska Neil Gaiman som precis alla andra, men DET GÅR INTE. Okej.

För någon som klarar av det här med korta berättelser utan något större mening kan jag ju se att boken är rätt så charmig, men för mig fungerar det verkligen inte.

__________________________________________________________________________________

Eftersom jag tydligen har lite sån där bloggtorka just nu snor jag den här enkäten av Alex.

1. Vad har du på dig?
Shorts och min sambos tröja med en Abbey Road/Stormtroopers-tryck.

2. Hur lång är du?
För det mesta 172 cm, men på mornarna snarare 173 cm (viktigt!!!!!!).

3. Några piercingar?
Två hål i öronen, en i underläppen. Plus lite planer som kommer ske den 8 augusti. :)

4. OTP?
Alltså, till att börja med måste jag ju säga som Alex: Ron och Hermione. Men om jag ska vara lite originell och komma på något själv också så June och Day i Legend, och En och Rhiannon i Jag, En.

5. Favoritprogram/tv-serie?
Orange is the New Black! Och kanske Breaking Bad. Och BONES! Alltså Bones, hur kan jag glömma Bones?

6. Favoritartist/band?
Det varierar sjukt mycket, men eftersom jag har det inpräntat på min hud (alltså bokstavligt talat) måste jag väl säga Red Hot Chili Peppers. Det är liksom det band som ligger kvar jämt (och har varit mitt favoritband sen jag var åtta år). Men för tillfället blir det mycket Amason, Sahara Hotnights, Belle & Sebastian och Grateful Dead. Den här spellistan innehåller min bästa musik just nu.

7. Någonting du saknar?
Ett jobb hade jag ju inte dött av. Och fungerande internet! (har simkort i datorn med gratis internet (pga HP ger gratis internet när en köper dator med 3G där), vilket är anledningen till varför jag kan blogga nu. Annars är biblioteket och Wayne's = <3)

8. Favoritlåt?
Min all time-favorit är Thirteen av Big Star. Det är låten som får mig att gråta av lättnad när jag är spänd eller ledsen, som virar in mig i bomull när allt bränner mot huden. Alla mina bästa låtar finns i den här spellistan.

9. Hur gammal är du?
21.

10. Favoritskådespelare?
Robert Downey Jr. Alla gånger.

11. Favoritfärg?
Rött! Typ lite mörk/blod/vinrött snarare än klarrött.

12. Hög eller låg musik?
Hög! Älskar att störa grannarna (haha).

13. Senaste boken du läst?
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Inte helt oväntat (pga jag + Gaiman verkar inte vara någon vinnande kombination) gillade jag den inte överdrivet mycket.

14. Vad läser du just nu?
Inget! Har inte hunnit påbörja en ny bok än. Men troligtvis blir det Carrie av Stephen King.

15. Senaste programmet du såg?
Life Unexpected.

16. Favoritmat?
Sushi! Och typ Anammas filéers. SÅ. GODA.

17. Plats du vill besöka?
Just nu längtar jag efter Barcelona. Vill visa staden för min sambo, som inte varit där tidigare. Men annars New York, San Francisco, Detroit, Chicago, Bangkok, Indien, Australien.

18. Sista platsen du besökte?
Är ju på "semester" på "annan ort", dvs i hos min sambo i Östersund. Förra helgen var vi i Aspås utanför Krokom och gick på världens mysigaste mini-festival, och där hade jag aldrig varit innan. Så får väl bli lilla Aspås då.

19. Favoritsötsak?
Lakrits. Och glass. Gärna i kombination. Och typ allt med citron.

20. Senaste sporten du spelade?
Badminton! Jag och min lillasyster brukade spela, och sen rann det ut i sanden lite...

(För övrigt heter den här tydligen TMI-taggen egentligen. Är det bara jag som INTE tänker på Too much information först, utan något helt annat? (The Mortal Instruments))
__________________________________________________________________________________

Berättelsen om Elvira Madigan är inget jag varit så insatt i tidigare. Dock är det en berättelse som alltid har fascinerat mig. När jag så fick ett mejl från Kathinka Lindhe där hon skrev att hon skrivit en bok om Sixten Sparres övergivna fru tackade jag genast ja till ett recex - trots att jag sällan tackar ja till liknande förfrågningar.

Sorgeliga saker hände: Elvira Madigan, Sixten och mig handlar alltså om den sorgliga berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre, dock ur en annan synvinkel än den som tidigare berättats. För er som inte känner till berättelsen kommer här en snabbgenomgång: 1889 rymde löjtnanten Sixten Sparre och cirkusprinsessan Elvira Madigan tillsammans för att "starta ett nytt liv" (dock visar den här boken att Sixten Sparre förmodligen aldrig hade några sådana intentioner). Det hela slutar istället med att Sixten Sparre tar livet av de båda två. Dock berättas det sällan om att Sparre även hade en fru och två barn, som han alltså övergav och lämnade utblottade kvar i Kristianstad. Det är alltså om frun - författarens fars mormor - boken handlar om.

Berättelsen om Luitgard Sparre berättas samtidigt som Lindhe gör nedslag i till exempel hur tidens kvinnomode såg ut och hur bjudningar och giftermålsarrangemang fungerade. Istället för att enbart berätta Lutigards - eller Lycka som hon också kallades - berättelse ger det även en helhetsbild av hur det var att vara kvinna under slutet av 1800-talet.

Jag tycker att alla som någon gång sökt sig till berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre ska läsa den här boken. Den är intressant och känns väldigt påkostad. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka att Lycka skulle kunna vara vilken 1800-talskvinna som helst. Att hon var gift med just Sixten Sparre som rymde tillsammans med Elvira Madigan var väldigt olyckligt, men den här boken innehåller också en bit kvinnohistoria.

Det enda som jag inte riktigt gillar med den här boken är avsnitten där Lyckas "egna tankar". Eftersom det inte finns något dagbok bevarad som tillhörde Lycka känns det lite olustigt att tillskriva henne tankar och åsikter. Vi kan helt enkelt inte veta vad Lycka tänkte. Samtidigt blir det ändå ett intressant perspektiv, så ja, jag kanske är mer kluven till dessa avsnitt.

__________________________________________________________________________________

Jag fick ett mejl från Amazon om att Lauren Olivers nya bok Rooms nu finns ute för förhandsbokning! Iiiiiih, peppen! Jag tänkte köpa den här finingen, som paperback, eftersom jag har Panic i paperback också. Tips! Just den här upplagan finns inte på bild på BookDepository, men är betydligt billigare där än på Amazon. Jag kopierade ISBN-numret på Amazon bara, och sökte på det på BookDepository :) Åh, har alls ingen lust att vänta ända till september...

__________________________________________________________________________________

När jag läste Under kupolen blev jag såld. Jag tyckte att det var bland det mest fantastiska jag läst, och ville genast läsa mycket mer. Såhär ett och ett halvt år senare har jag hunnit läsa betydligt mer av Stephen King - Dimman och Jurtjyrkogården samt påbörjat (men aldrig avslutat) Eldfödd och Staden som försvann. Tidigare, innan jag började blogga läste jag Raseri, som jag fortfarande tror är min favorit av de böcker jag läst av King. Eller Under kupolen. Vet inte riktigt.

Hur som helst. Nu när jag läser en sommarkurs om barn och skräckfantastik har det blivit en hel del King. Igår tittade jag på Children of the Corn (den första från 1984) och idag på It. The Shining har jag givetvis sett tidigare - dock inte Kings egna.

Nu försöker jag reflektera lite över King som författare och funderar på var jag ska stoppa honom i min inre katalogisering (okej, kanske lite orättvist att basera mina åsikter om Stephen Kings författarskap på filmer som inte är gjorda av honom, men det är en stor del av huvudstoryn i vissa som jag kommer motsätta mig). Liksom jag uttryckte om Neil Gaiman vet jag inte riktigt var King hamnar. Jag kan inte riktigt säga om jag gillar honom eller inte. Om jag tycker att han är ett geni, eller om han helt enkelt är skvatt galen.

Okej, kommande stycken kommer innehålla spoilers om berättelserna ovan samt om The Sixth Sense, så om ni inte vill veta, fortsätt inte läsa.

Jag tycker att Kings berättelser så ofta börjar bra, men att de nästan alltid - lite för ofta åtminstone - spårar ur i något som jag inte kan köpa. Till att börja med har jag väldigt svårt för odefinierade monster - som alltså varken är zombie, varulv, vampyr eller något annat etablerat monster. En tentakel hit och en tentakel dit i någon slemhög - alltså jag köper det inte. It var spännande och småläskig (om än lite trist och långdragen emellanåt) fram till slutet, när allt totalt spårar ur och det jättelika insektsliknande monstret dyker upp.

Children of the Corn hade varit jäkligt creepy om det bara handlade om barn som blev hjärntvättade - det hade varit tillräckligt läskigt och sjukt uncanny. Men så dras hela grejen med något FAKTISKT övernaturligt in, och då tappar berättelsen mig direkt. Det är liksom inte intressant längre, för jag KÖPER det inte. Berättelserna förlorar all logik, och då slutar det vara obehagligt.

Under kupolen är bara spännande så länge som det inte är aliens inblandat. Dimman gillade jag aldrig över huvud taget, pga ovanstående aversioner mot odefinierade monster.

Det jag vill komma fram till är att jag hade kunnat älska Stephen King. Jag hade kunnat göra det. Inga problem. Jag hade kunnat tycka att han var ett geni och tycka att alla som inte insåg hans storhet var idioter. Men jag gör inte det, för han twistar sina berättelser FÖR LÅNGT. De hade kunnat vara PERFEKTA. Alltså jag menar det. P.E.R.F.E.K.T.A. Men det är de inte. Jag såg även The Sixth Sense häromdagen, och efter twisten på det slutet tänkte jag bara: "BAM, där satt den!", för det slutet tar verkligen hela berättelsen till en helt ny nivå. Istället tycker jag att Stephen Kings berättelser känns SÅ SJUKT BRA fram till jag kommer till slutet, och han bara pajar allt genom att stoppa in något jävla monster.

(Och nä, tänker inte klaga på The Shining (eller Kubricks tolkning av The Shining), Raseri och Jurtjyrkogården, för det är fan perfekta berättelser rakt igenom. Förutom lite utsvävande osv, men sån är han ju)
__________________________________________________________________________________

Den här veckans Top Ten Tuesday var återigen en sån där variant där en var tvungen att själv välja saker en gillar. Den här gången handlar det om saker som inte är böcker. Jag har ganska precis upptäckt tv-serier, så därför tänker jag lista tv-serier. De flesta är väl sådana som typ alla har sett, men ni får tänka på att jag inte varit tv-serie-nördig speciellt länge.

1. Life Unexpected
Jag började slötitta på Life Unexpected för att jag ville ha något lite lagom komplicerat att titta på när jag var trött eller så. Ganska snabbt blev det en favorit hos mig. Karaktärerna är superstereotypa, och den är helt klart lite förutsägbar, men jag gillar det faktiskt. Och det händer faktiskt till och med då och då att stereotyperna ifrågasätts lite - yay för det!

I ett av vårens nymmer av Style by fanns ett utdrag ur Banbrytande mode med. Jag var dock såld redan efter den korta intervju med Ericsson Wärn som föregick själva utdraget ur boken. Atlantis är ett förlag som jag inte bekantat mig med speciellt mycket innan (kan faktiskt inte åminna mig någon bok jag läst som de givit ut), och Ericsson Wärn som författare var också ny för mig.

Boken innehåller ett gäng nedslag under modehistorien. Det handlar om varför fransyskorna använde rött läppstift under andra världskriget, vem som burit klackskor genom historien och vad som hände med Alexander McQueen - bland annat. Vad som förenar dessa berättelser är såklart att de alla handlar om mode som varit banbrytande på något sätt.

Jag gillar Ericsson Wärns skrivsätt, som är enkelt, utan krångligheter och personligt. Jag som brukar ha svårt för att ta mig igenom rena faktaböcker köper faktiskt det här rakt av, för det blir aldrig någon vanlig faktabok. Det blir nästan snarare en form av novellsamling, och jag gillar det verkligen. Egentligen kan jag inte påstå att jag är superintresserad av just mode (men stil? Alltså följer ju inte mode slaviskt, men tycker att stil är kul och följer rätt mycket modebloggar. Så kanske lite ändå), men tycker typ det mesta blir intressant när det blir ett uttryck för vad som händer i samhället.

För övrigt måste jag säga att den här boken är så otroligt väldesignad. Väldigt vit, blank, guldig text och pärmar med råa (!!!) kanter. Måste ses för att förstå storheten. Allting bara skriker exklusivitet, trots att utformningen är väldigt minimalistisk.

Det första jag gjorde när jag hade läst klart den här boken var att kolla på Goodreads vad Ericsson Wärn mer skrivit. Jag fastnade direkt för Underbart och lånade den på biblioteket i förra veckan. Nu vet jag inte när jag hinner läsa den pga har sjukt mycket att läsa i skolan. Men snart, hoppas jag!

__________________________________________________________________________________

Jag vet inte om ni fungerar på samma sätt som jag gör, men vissa böcker är jag helt enkelt bara såld på innan jag ens öppnat dem. Sen kan det ju förstås visa sig att de inte alls är lika bra som jag trodde, men det är en annan sak.

Jag har ju då förstås vissa, rätt så specifika saker som jag går igång på. Egentligen hade jag tänkt att det här skulle bli ett enda inlägg, men jag insåg att listan blir för lång. Istället tänker jag göra en serie inlägg för att lista saker som får mig att älska böcker jag inte läst. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag kommer slänga in dem lite som jag själv vill, eller om det blir ett fast inlägg på fredagar (fram tills bokbloggsjerka är igång igen). Vi får se hur det blir med det. Här kommer i varje fall punkt nummer ett:

Okej, det här kanske inte är superspecifikt, men herregud, jag behöver bara ett randigt tält på omslaget för att älska en bok.

Jag föll för:

 Tydligen finns det ingenting som indikerar cirkus så mycket som elefanter gör? Nåja, The Magician's Elephant är jag ens osäker på (nu när jag tänker efter) om det existerar en cirkus i. Men hursom, magiker + elefant tycker jag ger cirkus-vibbar, så den får gå under det här temat (och det var ju hela anledningen till varför jag föll för den). Water for elephants vet jag i varje fall säkert innehåller en cirkus, för jag har minsann sett filmen (men inte läst boken. Shame on me). Nattens cirkus är den enda i trion som jag faktiskt läst, och tja, den var smått fantastisk.

__________________________________________________________________________________

När jag slängde iväg en förfrågan om recex till Atlas trodde jag att Popmusik rimmar på politik skulle bli min stora favorit av de två jag beställde. Men det visade sig bli den här.

Gunilla Brodrej bestämde sig för att inte konsumera onödiga saker på ett helt år. Inga strumpbyxor, skönhetsprylar, hårfärg, ingenting förutom mat och transport och annat som är absolut nödvändigt. Boken Shopstop: Rapport från ett celibat innehåller Brodrejs dagbok från perioden, blandat med intervjuer med olika personer.

Medan jag packade inför Östersundsresan var jag tvungen att plocka ur den här boken, men i sista stund bläddrade jag lite i den och tänkte "jag tar den i handen om jag så måste", för det tog bara ett par sidor innan den fångade mitt intresse så pass att jag inte ville lämna den hemma. Det som jag mest fått ut av att läsa Shopstop är inspiration. I mitt liv är ett år fortfarande väldigt lång tid, och jag vet inte om jag skulle vara beredd att följa Brodrejs exempel och sluta konsumera onödiga saker i ett helt år. Däremot tänker jag att jag definitivt vill dra ner på min konsumtion av till exempel kläder och saker som jag köper för köpandets skull.

Jag vet att Brodrej fått mycket kritik för det här projektet. Dels för att hon som privilegierad har möjlighet att välja bort konsumerandet. Jag tycker att Brodrejs svar på det i boken är bra - att det inte betyder att hon inte ska göra det. Jag kan också hålla med henne om att det finns en bild av folk som försöker vara miljövänliga osv som präktiga, och att det nästan ses ned på dessa (kanske för att de gör något som alla borde göra, och därmed belyser andra personers svagheter och därmed ger dem skuldkänslor?). Jag tycker även att Brodrej belyser det hela bra från olika vinklar: Varför vi konsumerar, hur inpräntat det är i våra hjärnor, varför vi bör eller inte bör konsumera osv.

Det är en väldigt intressant bok, och jag tycker att alla åtminstone borde bläddra lite i den. Även om jag inte kommer stänga av all onödig konsumtion helt kommer jag härmed åtminstone reflektera mer över vad jag köper och varför jag gör det.

För några år sedan, ungefär när jag startade den här bloggen (2009) och ett par år därefter, var jag helt övertygad om att jag inte skulle kunna känna mig sådär tagen av en bok som jag gjorde när jag var yngre. Ni vet - läsa tills det blir ljust ute, få kallsupar när en slutar och lätt panik när boken - och därmed den världen - tar slut. Jag var helt övertygad om att det var något som hörde barndomen till och att jag aldrig skulle få uppleva det igen.

När jag började blogga "på allvar" 2012 (eller egentligen redan under hösten 2011) gick jag från att 2011 läsa 46 böcker till att 2012 läsa 137 böcker. Jag tror att det gick lite hand i hand - det blev roligare att blogga för att jag läste mer och det blev roligare att läsa för att jag fick respons från andra.

Och något hände det där året. Jag tog studenten och kom på att jag skulle läsa LITTERATURVETENSKAP (såhär i efterhand kan det vara ett av de bästa besluten i mitt liv (pga hade aldrig känt mig riktigt hemma innan jag började läsa barn- och ungdomslitt på littvet), men innan var jag så övertygad om att jag skulle bli musiklärare). Och jag hittade den igen. Känslan som jag trodde att jag aldrig skulle kunna få tillbaka. Känslan av att bara kunna andas genom en bok.

Det visade sig liksom att det inte alls var det här att bli vuxen det var fel på. Det var böckerna. För det var ungefär då jag accepterade att jag inte gillade ALLA böcker och insåg att jag nöjt mig med att läsa halvbra böcker under de tre senaste åren.

Har du någon liknande "vändpunkt" i ditt läsande?

__________________________________________________________________________________

Veckans Top Ten Tuesday handlar om bikter. Kul ämne, tyckte jag, och började skriva redan i förra veckan. Ändå kom jag bara på en endaste bok/bloggrelaterad bikt. Jag får väl fundera lite till och så får jag posta ett till inlägg senare om jag kommer på något. Här är i varje fall den jag kom på:

1. Jag blir fortfarande löjligt glad och piper högt av förtjusning så fort jag ser att någon lämnat en kommentar här på bloggen. Trots att jag kanske borde ha blivit "mätt" på det för länge sen. Så ni som kommenterar: Keep up the good work. Ni som inte kommenterar får hemskt gärna lämna ett litet avtryck då och då :)

__________________________________________________________________________________

När jag började läsa den här visste jag verkligen inte vad jag skulle förvänta mig. Coraline eller Amerikanska gudar? Coraline älskade jag. Amerikanska gudar klarade jag inte ens av att läsa klart.

Oceanen vid vägens slut handlar om en man som återvänder till sitt barndomshem. Där återupptäcker han minnen från sin barndom - Lettie, som hade en damm på baksidan av tomten som hon sa var en ocean. Han minns den där sommaren då han var sju. Allt började med en död gruvarbetare, och hade kunnat sluta riktigt illa om det inte vore för Lettie och hennes mamma och mormor.

Något som jag tycker är svårt med Gaiman är att jag inte riktigt vet var jag har honom. Jag har läst tre av hans böcker (nåja, två och en halv), men vet fortfarande inte vad han är för typ av författare eller hur hans stil ser ut. Det visade sig med andra ord att den här boken inte alls liknar Coraline. Men den liknar inte heller Amerikanska gudar.

Grejen är att jag inte riktigt heller vet vad jag tycker om den här boken. Det är lite därför jag har väntat med att skriva om den, för jag har velat bena ut tankarna och bestämma mig för vad jag fått för intryck. Men det går inte. Jag är inte närmare en bestämd åsikt nu än jag var när jag precis avslutat boken. Det spännande är att efter en titt på Goodreads verkar det vara fler än jag som inte riktigt vet vad vi ska tycka om den här boken.

Den ligger liksom på gränsen mellan finstämd och mysig till att bli tråkig, och det är något som känns så fel med den här berättelsen. Den är liksom för... lågmäld för att vara en fantasyberättelse. Kanske är det min vana att läsa actionfyllda dystopier som gör att jag inte får grepp om boken, men jag tycker att berättarsättet liksom känns som en kärleksberättelse. Förutom att det inte ÄR en kärleksberättelse på något sätt. Mest lämnar den här berättelsen mig i ett tillstånd av förvirring, för jag tycker den känns så schizofren i språk jämfört med innehåll.

Dock tror jag att jag i varje fall gillar den lite. Den är väldigt olik typ allt jag någonsin läst tidigare, och jag gillar det.

__________________________________________________________________________________

Eftersom jag är i en riktig skaparperiod just nu har jag beställt två tygkassar som jag sedan ska brodera, är tanken. På den ena blir det dödskallar och rosor, och på den andra en sugar skull. Men så kom jag på att det vore tufft att ha skräck/gotikrelaterade citat på andra sidan! Eftersom jag gillar makabra saker osv. Kollade lite på Goodreads, men kan inte bestämma mig riktigt. Just nu lutar det för min del åt nummer 1 och 5.

Nu frågar jag er: Vad tycker ni?

1.

I en av kurserna jag läser just nu skulle vi skriva ett inlägg om våra första skräckmöten och hur de påverkade oss. Eftersom jag skrev om böcker tänkte jag att det ju faktiskt kan vara intressant att posta även här!

Mitt första möte med skräck kom i form av en bok med spökhistorier av Dan Höjer som min storasyster hade. Jag måste ha varit yngre än 6 år när jag upptäckte boken, men äldre än 4, eftersom jag läste dem själv. Jag var fullkomligt livrädd medan jag läste (speciellt som berättelserna i just den här boken var kopplade till riktiga platser i Sverige), men kände samtidigt en viss fascination. Jag minns den där boken så väl. Jag läste den om och om och om igen, och jag tror fortfarande att det är en av dem böcker jag läst flest gånger.

Som barn var jag väldigt rädd av mig – jag drömde t ex ofta mardrömmar och trodde sedan att sakerna jag drömde om fanns på riktigt. Det dröjde så länge som till att jag var 13 år innan jag över huvud taget satte ner fötterna på golvet när det var mörkt i rummet. Hursom så tror jag faktiskt att den där boken var bra för mig. Jag kan inte minnas att jag någonsin drömde mardrömmar om det jag läste om, för att det liksom på ett sätt konkretiserade faran och dessutom placerade den på andra platser än där jag själv befann mig. Jag var rädd när jag läste, men jag skulle inte säga att berättelserna triggade mina mardrömmar.

Jag tror att det som skrämde mig med berättelserna var att det liksom var saker som inte var hela (alltså både saknade kropp och var liksom känslomässigt ”trasiga”) och som inte skulle vara här. Trots att många av historierna bara handlade om att någon såg dessa spöken – och alltså inte att spökena skadade någon – var jag nog också rädd för att de skulle göra mig illa. Det här tänker jag också speglades i de mardrömmar jag hade – de saker som jag blev rädda för var ofta djur på fel ställen (rävar och ormar var frekvent förekommande) och de skadade mig alltid.

Sammanfattningsvis skulle jag alltså säga att den här skräckupplevelsen var bra för mig, eftersom det skapade ett konkret hot och placerade det någon annanstans.

Hur såg era första skräckmöten ut?
__________________________________________________________________________________

Herregud, det var så länge sedan jag skrev en recension att det känns som att jag glömt hur jag ska göra. Men jag försöker!

Doris åker till San Francisco tillsammans med bästa kompisen Ottilia. De har länge drömt om just den här resan. De har sparat och sparat. I San Francisco ska de hänga på mysiga barer, träffa poeter och allt annat en gör i San Francisco.

Bakom sig i Sverige lämnar Doris ett kraschat kärleksförhållande. Hon trodde att de älskade varandra, hon och Niklas, men han ville tydligen inte alls vara tillsammans med henne. San Francisco ska bli Doris revival. När hon kommer tillbaka till Sverige ska det vara som någon som tar Niklas med storm och som får honom att inse sitt misstag.

Drömresan blir dock allt annat än en dröm när Ottilias påstridiga kille kommer och förstör allt. När Ottilia bestämmer sig för att resa med honom tillbaka hem bestämmer sig Doris för att vara kvar. Och helt plötsligt står Doris ensam i en främmande stad.

Att vara ensam i en främmande storstad utomlands är något som jag både dagdrömmer och mardrömmer om (japp, I just made that word up). Å ena sidan är det så sjukt läskigt, fast å andra sidan så är det en chans att vara PRECIS VEM EN VILL vara. Därför tilltalade den här boken mig väldigt mycket. Det handlar liksom om en sån där skräckblandad fascination - som förstås är den allra bästa sortens fascination (tycker jag).

Dock visade det sig att mina förväntningar på den här boken var lite väl höga. Det var en fin och rolig ungdomsbok, men jag kan nog inte påstå att det är den allra bästa sortens ungdomsbok. Jag gillar att Eriksson Sandberg även i den här boken (liksom i Den första flickan skogen möter och Flickan i de vindlande gångarna) tar upp något tyngre ämnen, och att allt inte blir så ytligt (vilket jag tycker att det ofta kan bli annars i ungdomsböcker när det bara handlar om vem som är kär i vem osv). Däremot ogillar jag starkt att det krävs en annan kille för att Doris ska komma över Niklas. Jag hade uppskattat betydligt mer om resan bara gick ut på att hitta sig själv - inga killar inblandade.

Dessutom tycker jag nog att den var lite kort. Först är Doris i San Francisco och där händer det lite grejer. Sen åker hon till sin kompis i Los Angeles och där händer lite grejer. Sen slut. Alltså allt gick så himla fort, vet inte var boken tog vägen liksom.

__________________________________________________________________________________

Juni började superbra med semester på landet där jag bara kunde läsaläsaläsa. När jag väl kom hem igen gick det inte alls lika bra... Ärligt talat har jag inte läst ut en enda bok sen jag kom hem därifrån. Jag är fortfarande inne på Popmusik rimmar på politik som jag började läsa i slutet av den veckan. Nåja, jag har hunnit titta på hela Orange is the New Black istället (och börjat om. ÄLSKAR!), en hel säsong Skins (gillade inte lika mycket. Fastnade inte alls faktiskt) och börjat på Life Unexpected.

Recensionerna har ju fortfarande uteblivit, men det känns faktiskt som att jag fått lite flow nu. Rec av Välkommen till LA, baby kommer imorgon till exempel.

Dessa böcker läste jag i juni:

48. Doktor Romand, Emmanuel Carrère *
47. Grejen med verb, Sara Lövestam
46. Hatet, Maria Sveland *
45. Bilbo: En hobbits äventyr, J.R.R. Tolkien *
44. Vackra vintagehem, Susanna Zacke & Sania Hedengren *
43. Välkommen till LA, baby, Moa Eriksson Sandberg
42. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman

Den här veckans tema i Top Ten Tuesday är ens bästa klassiker eller klassiker som en vill läsa. Jag kommer köra en kombo av både också - helt enkelt fem av varje.

Jag är ju superdålig på att läsa klassiker, men jag tycker definitivt att det går att hitta helt fantastiska guldkorn. Sådana där böcker som bara stannar med en resten av livet (det finns ju en anledning till att de är klassiker, förstås). Dock tycker jag att det brukar behöva sållas lite.

Jag tänker börja med mina bästa klassikertips:

1. Läs inte klassiker för att de är ju klassiker. Det hjälper inte att du har läst den om du ändå inte uppskattade läsupplevelsen. 
2. Jag försöker hålla mig till ungefär samma genrer jag läser i vanliga fall, och det är faktiskt förvånansvärt lite som skiljer böckerna åt. Vissa saker är universella liksom (typ kärlek, same same) och fungerar jämt.
3. Ge inte upp. Om det är väldigt gamla böcker kan språket ibland vara lite svårt att komma in i. Men väldigt bra berättelser kan dölja sig bakom väldigt mossigt språk, så ge inte upp. Efter ett tag brukar en komma in i jargongen och då blir det lättare.
   

Favorite Classic Books

1. 1984 - George Orwell
   All these years - älskar fortfarande den här boken. Det tog tre försök innan jag ens tog mig igenom den, men det var så värt allt slit.
   
   
2. Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
   Den här boken läste jag i maj, och jag bara älskade den. Instantly. Love at first sight. Tror det tog 40 sidor innan jag var fast.
   
   
3. Dödssynden - Harper Lee
   Alltså, det finns inget jag kan kommentera på den här. Alla borde läsa den. ALLA.
   
   
4. Alice's Adventures in Wonderland - Lewis Carrol
   Alice, Alice. Alice hade en speciell plats i mitt hjärta redan innan jag läste boken på riktigt, och jag kan ju säga att jag inte älskar berättelsen mindre nu. Snarare mer. Helt fantastisk.
   
   
5. Lord of the Flies - William Golding
   Jag vet inte hur många gånger jag hört andra littvetare säga att de avskydde Flugornas herre, men jag gjorde faktiskt inte det. Trots att jag blev tvingad (nåja, jag fick välja mellan den, Animal farm och To Kill a Mockingbird på engelskan) att läsa den uppskattade jag den väldigt mycket. Och grät och grät till tårarna var slut förstås.

__________________________________________________________________________________