Okej, trots att jag gnällde lite på att Stephen King ofta förstör sina berättelser genom att inte hålla ihop slutet gav jag mig ganska snart efteråt in på Carrie. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag vill prova på den ändå, trots att jag då var lite halvsur på honom. Dock visade det sig vara ett mycket lyckat beslut.

Carrie är skolans hackkyckling. Allt tycks vara fel med henne. Vad ingen vet är att hon har en magisk kraft - hon kan flytta på saker - alltså telekinesi. Hennes mamma är djupt troende och tror att det är djävulen som givit Carrie kraften och förbjuder henne att använda den. När Carrie blir bjuden på vårbalen blir hon utsatt för ett elakt spratt. När hon inser att hon blivit lurad släpper hon helt kontrollen över sina krafter, vilket leder till en katastrofartad situation där hundratals människor dör.

Berättelsen om Carrie berättas delvis samtidigt som händelserna inträffar, delvis genom tillbakablickande förhör, intervjuer och överlevandes självbiografier. Jag tycker att konceptet fungerar väldigt bra, och även om en vet vad som kommer hända blir berättelsen väldigt intressant. Det här berättarsättet - att vi vet att något kommer hända, men inte exakt vad - är ju något av Kings specialitet, även om det sällan är lika tydligt som det är i Carrie.

Alltså, okej, jag kommer inte ens på något jag ogillade med den här boken. För jag älskade den. Det är typ bland det bästa jag någonsin läst. Jag tycker den är så himla perfekt, faktiskt. Här är ett så himla bra exempel på hur King kan vara fantastisk när han låter berättelser stå för sig själva, utan att förstöra allt med monster eller högre makter på slutet. Här är det inget sånt. Det är bara Carrie och hennes kraft, och allt bara fungerar så himla bra.

Dock fanns det en grej som jag störde mig lite på, men som egentligen är en småsak och lika gärna kan vara den översättningen som jag läst och inte Kings fel. Det vet jag inte, eftersom jag bara läst ju den översättningen (dock inte den på bilden jag läst, utan utgåva från Legenda, 1985). Och det är småsaker att en tampong blir en binda efter ett par timmar och att Carrie sägs vara sexton, sen sjutton och sen sexton igen. Jag vet att det var ännu fler sådana grejer som jag inte kommer ihåg just nu, men som jag störde mig himla mycket på när jag läste.