Under en och samma sommar var Julia Hansen tvungen att göra abort två gånger. Det här seriealbumet handlar om vad som rent konkret faktiskt händer när en går igenom en abort – möte på kvinnokliniken, hur ont det gör, hur en blir bemött av andra osv.

Jag tänker börja med att säga redan nu att jag tycker att den här är svår att recensera – egna upplevelser av verkliga händelser är ju som bekant alltid svåra att recensera. Eller det går ju inte. Det går inte att säga "det här var tråkigt", det är som att underkänna någons liv. Känns det som. Eller alltså, faktum är att jag tycker att det här var ett mycket bra seriealbum. Hansen beskriver bra de känslor som en kan känna i samband med en abort, utan att väja för det som inte är socialt accepterat. Till exempel stöter serie-Julia flera gånger under berättelsens gång på personer som tycker att det måste vara hemskt jobbigt att göra en abort, och att en borde lida av samvetskval. Att inte göra det ses som något horribelt – hur kan en välja att döda något och sen inte ens skämmas liksom?

Anledningen till varför jag ändå ville skriva om det här seriealbumet är egentligen denna: I flera recensioner klagas det på att Hansen aldrig bemöter kritiken som kommer från abortmotståndare, och aldrig lägger fram några ARGUMENT för varför vi ska ha rätt till abort. Har ni hört så löjligt? Jag upplever att Hansen LÅTER BLI att göra just detta av två anledningar:

1. Det här är ingen debattinlägg. Det här är en beskrivning av Hansens egen upplevelse av att genomgå två aborter. Det är en självbiografisk serieroman, vars syfte inte är att vinna några politiska poänger.

2. För att rätten till abort är självklar. Det är så löjligt att det inte ens borde diskuteras. Om män kunde få barn skulle inte rätten till abort vara en diskussionsfråga ens. Det handlar till 100% om män som vill kontrollera kvinnors kroppar. Att lägga fram argument för varför aborträtten borde vara självklar är att sänka sig till en nivå där den inte är det. Låt mig upprepa: Detta är inte en diskussionsfråga. Jag har rätt till min egen kropp.

Jag tycker att den är superbra till det den säger sig vara. Det är ett informativt och icke dömande seriealbum som har potential att hjälpa till att bryta ner stigmat kring abort. Ärligt talat, jag är kvinna och har varit sexuellt aktiv i nästan tio år, men hade ingen aning om hur en abort rent praktiskt fungerar – och det trots att jag känner flera personer som genomgått en eller flera. Så även om en inte har gått igenom en abort, eller känner någon eller ens tänker att en aldrig kommer göra det (på grund av olika anledningar, vad vet jag. Ni kanske är infertila, längtar efter barn eller vadsomhelst) så tycker jag att Det växer är riktigt läsvärd.

Det växer – En serieroman om abort
Julia Hansen
168 s.
Kolik förlag
2015
Goodreads