Det tog lång tid innan jag förstod. Vi hade planerat att käka och gå på en spelning. Det rapporterades om lite kaos inne i stan. Vi pratade och beslutade att äta på olika håll, eftersom tågen inte gick för tillfället. För tillfället. Så snart de börjat igen kunde jag åka in till stan och vi kunde gå på spelningen.

Jag slog på Aftonbladets live-tv för att hålla lite koll på vad som försiggick. Åt vegansk carbonara. Fattade ingenting. Att kaoset bara blev större och större. När tågen blev inställda helt – inte bara förbi centralen – fattade jag fortfarande inte allvaret. Victor frågade om jag kunde åka en sväng till Systemet för att bibehålla normalitet. Jag fick ett meddelande med frågan om jag var okej, och jag fattade inte. Jag svarade ja och berättade om ett positivt mejl jag fått för ett par timmar sedan.

Victor skrev "Jag vet inte hur jag ska komma hem, men jag kan krascha i Radiohuset om det krisar" och jag fattade inte. De visade samma video om och om igen på tv, med en lastbil som körde in i Åhléns-huset och jag fattade inte. Polisen höll presskonferens, pratade om folk som dött och en man från en övervakningskamera de sökte och jag fattade inte. Victor skrev "Jag börjar gå mot Gullmarsplan nu, hämtar du mig?" och jag fattade inte. Jag erbjöd folk att åka med på Twitter, hashtaggade #openstockholm och jag fattade inte. Jag satt i kö i tunneln mellan Årsta park och Gullmarsplan länge, hela tiden med P4 på och jag fattade ändå inte ett enda jävla skit.

Vi kom hem, drack folköl och tittade på Family Guy. Allt så jävla normalt, fast allt var fel och skavde inombords. Morgonen efter bläddrade jag i DN:s nyhetsdel istället för att lösa korsordet i kulturdelen. Så jävla normalt att ha tidningen uppslagen framför mig på frukostbordet, fast inte alls. Långt efter att Victor gått från bordet och allt var undanplockat läste jag om hunden. Och då brast det. Över en hund. Jag fattade vadfan som hade hänt, fastän det förstås fortfarande är helt jävla ofattbart.

Sen hade vi en av de bästa helgerna på länge. Fastän allt skavde. Men bredvid skavet i magen låg en varm boll. För att alla hjälpte varandra, alla sörjde tillsammans och alla var enade. Och för att vi inte lät oss skrämmas, bli kuvade inomhus. För att vi gjorde vadfan vi ville fastän någon ville få oss att låta bli.