Engelsfors-trilogin

Throwback Thursday: Time and Place Book Tag

05:32

Jag blev taggad av Nelly att göra Time and Place Book Tag. Poängen är att välja fem böcker ur sin bokhylla och sen berätta en liten historia om dessa. Jag tänkte att det är väl egentligen det jag gör i Throwback Thursday? Men den här gången kommer det alltså bli lite kortare om fem olika böcker!

Harry Potter och de vises sten - J.K. Rowling

Kommer så väl ihåg när vi satt i bilen på skolparkeringen och dividerade om hur en uttalar Hermione. Jag var kanske sju(?) och hävdade bestämt att det givetvis skulle vara härrmiåne (det stod ju så i boken????). Min mamma sa att nej det är på engelska, det ska vara hörmion. Även om vi båda hade fel så måste jag ju erkänna att min mamma var närmast.

Rut-Emma - Karin Stjernholm Ræder

Jag hade en samlingsvolym med alla böckerna i, vilken jag läste om och om och om igen. Det starkaste minnet är att jag sitter i vår stora cheva, Red Hot Chili Peppers i högtalarna (eftersom vi alltid lyssnade på Chili Peppers när vi åkte på roadtrips) och att vi var på väg till någon sorts gruva i Småland. Där åt vi sedan snusklubbor och vaskade guld.

Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

I slutet av 2011 hände att jag hängde på bok & bio som då anordnades av En bokcirkel för alla (som inte verkar finnas längre?). Efter ett biobesök fikade vi och någon sa "Cirkeln, den måste du som gillar ungdomsböcker läsa!". Min lillasyster hade fått den i födelsedagspresent några veckor tidigare, men ändå dröjde det flera månader innan jag lånade den. Av de böcker som jag har stående i bokhyllan av den här serien har jag bara läst den sista (pga första läste jag min systers, den andra läste jag som manus innan jag köpte en bok).

Undersökningen - Kristina Hultman

Facebook påminde mig för ett par dagar sedan om att jag för prick fyra år sedan mottog mitt första recensionsexemplar - nämligen denna bok. Minns att jag tyckte att det var SÅ COOLT, men att boken var helt värdelös och att jag aldrig läste klart den.

Röda dödens mask och andra spökhistorier - Måd Olsson- Wannefors

Det bästa med att gå på stan med farmor när jag var liten var att vi alltid fick en bok. Utan undantag. Vi fick aldrig köpa några sådana rosa böcker om typ Barbie eller liknande, utan vad hon tyckte var "riktiga" böcker. Böcker som kunde läsas om och om igen. Jag kommer så väl ihåg hur jag står med den här i handen och hon säger "men ska du verkligen ha den där, du kommer läsa den en gång och sen är det slut. Den här kommer du ju läsa om och om igen för att den är så bra" *pekar på Maria Gripe*. Men jag hade bestämt mig, och jag tror att det enda som räddade den här boken var att den var utgiven av En bok för alla, för det tyckte farmor var ett bra förlag. Och jag vill säga till farmor i efterhand: Vet du hur många gånger jag läst den här eller? Snacka om valuta för pengarna.

Engelsfors-trilogin

Några snabba

09:31

Jag är hemma idag... igen. Gick hem från praktiken igår med feber och är däckad idag också. FML. Nåja, spenderade hela eftermiddagen igår med att läsa första delen av Fablehaven i soffan, äta upp resten av glassen och chipsen och dricka orimliga mängder Ramlösa. Problemet är ju bara att jag nu inte har någon glass och Ramlösa kvar till idag (chipsen bryr jag mig inte så mycket om). HUR ÖVERLEVA????

Näe, gud så jag svamlar (det är för att jag är sådär piggtrött som en blir när en är sjuk och inte gör någonting och inte ens har någon att prata med. /forever alone). Över till vettiga saker:

1. Kul att ni blev så engagerade av att droppa (eller inte droppa) böcker! För er som har missat inlägget och ännu inte varit med och diskuterat föreslår jag att ni kikar in här.

2. Något som engagerade på min instagram var ämnet: Serier a la Berättelser från Engelsfors eller Legend: The Graphic Novel - som ju är comics som hör ihop med bokserier - ska de stå med bokserien eller med serierna (alltså alla andra comics)? Jag beslutade mig för att de får stå med sina bokserier, pga jättekonstigt att dela på böcker som hör ihop. Eller vad säger ni?

3. Kastade ett litet öga på mina stats igår och såg att så mycket som TVÅ besökare hittat hit via sökfrasen "varför köper ingen mina böcker på bokbörsen". WTF? Förmodligen för att du har böcker som ingen annan heller vill ha. Jag bara säger.

Okej, jag erkänner. Egentligen skriver jag bara det här för att få chansen att gnälla över HUR SJUK jag är och för att ni ska tycka synd om mig. Och köpa glass åt mig. Och Ramlösa. Jag vill ha den med citron-ingefära. Glass: Choklad. Ingen jävla bigpack-skit. Ni fixar det va? Gud så bra, så är det inte total misär här hemma. Det är bara att säga till när ni är på väg.

Engelsfors-trilogin

Top Ten Favorite Heroines From Books

00:52

Ooooh, veckans Top Ten Tuesday är favorit-hjältinnor! Jag gillar jättemycket, såklart! Mitt enda problem är att lyckas hålla mig ifrån klyschorna. Några sådana blir det också, förstås. Men ändå.

För övrigt - hur pepp är ni på nästa veckas Top Ten?! Jag är superpepp. Det är nämligen all time-favorites från de tre senaste åren. Sjukt peppigt.

Nåja:

1. Katniss i Hungerspelen (obligatoriskt, eftersom jag ändå har en egen katt-Katniss)
2. Hermione i Harry Potter (ofc, pga Hermione <3 läser böcker, är en besserwisser, är supersmart. Vad mer kan en begära?)
3. Raven i Pandemonium
4. Adelina i The Young Elites (eller jag åtminstone hoppas att jag kommer älska henne i nästa bok. Sååååå mycket potential som inte riiiiiiktigt blir så som jag vill i Young Elites)
5. Heather i Panic (alternativt är jag förblindad av hur mycket jag gillade själva boken)
6. Lyra i His Dark Materials
7. Minoo i Engelsforstrilogin (eh, det är väl Hermione-grejen här med, antar jag. Är så svag för pålästa besserwisser-brudar. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta)
8. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (vad sa jag just om besserwissrar?)
9. Kami Glass i Outtalat (kvalar eventuellt också in som besserwisser?)
10. June i Legendtrilogin (hur kan jag inte älska den här karaktären innerligt när vi spenderat så mycket tid tillsammans?)

Engelsfors-trilogin

Cirkeln - filmen

11:46

För min del började det för tre år sedan runt ett café-bord. Jag lånade den av min lillasyster och fastnade totalt på en gång. Allt bara för att någon vid det här bordet sa: "Cirkeln, den borde du läsa". Nu är det bland de bästa serier för ungdomar som jag någonsin läst, och självklart var det totalt omöjligt att inte ha skyhöga förväntningar när det meddelades att den skulle bli film (på riktigt den här gången).

Igår kväll var jag med några från jobbet och såg den. Engelsfors-trilogin måste vara den mest osvenska svenska bokserie jag läst. Den innehåller inte alls den här karga stelheten som finns i... många andra svenska böcker. Därför hoppades jag på att filmen också skulle komma undan den överspelade styltighet som tydligen uppstår när en har en skådespelarkår med teaterbakgrund.

Såhär: den har inte klarat sig. Allt kändes sjukt överspelat, och jag är faktiskt rätt besviken. Inte för att det var en dålig film. Den var riktigt bra - för att vara svensk. "Ett steg från Dramaten", sa min kollega, och jag kunde inte ha formulerat det bättre själv. Vad är problemet? Kan vi inte göra saker mer naturliga än såhär? Det handlar inte heller bara om hur de pratar, utan de rör sig inte naturligt heller. Allt blir så himla ansträngt. (Vi diskuterade också efteråt om det handlar om att vi hör nyanserna för att vi har svenska som förstaspråk. Funderade lite över vilket intryck någon som inte är bekant med fraseringarna eller inte förstod språket skulle uppfatta det här. Vilket också får mig att fundera över hur tex amerikaner uppfattar amerikanska filmer). Och alltså don't get me started on the music. Överspelad är bara förnamnet. 

Självklart har filmen sina kvaliteter också. De smärtsamma bitarna blir än mer smärtsamma och min inre tonåring ville skrika rakt ut av ångest och igenkänning ibland. Vilket är något jag aldrig upplevde på samma sätt när jag läste böckerna. Allt kändes extremt trovärdigt (bitarna med Vanessa! Herregud, jag vill typ att Vanessa ska få en egen film) ungefär fram till de öppnade munnen och pratade som att de spelade fucking Shakespeare.

Förmodligen är det saker som har ändrats och tagit bort - till exempel är ju inte Nicolaus med alls, vilket vissa varit upprörda över. Linnéa får extremt lite utrymme, utan fokus läggs snarare på Vanessa, Minoo och Anna-Karin (samt Rebecka i början). Jag är ändå rätt nöjd med hur filmen är upplagd - ärligt talat minns jag nog inte tillräckligt från boken för att kommentera det här speciellt mycket. Dock tyckte jag att filmen var lite utdragen i början och gick lite snabbt i slutet. Det kändes som att när upplösningen kom i slutet var de ännu mindre redo än vad det framställs som i boken.

Så, är jag nöjd totalt sett? Ja. Var den fantastisk? Verkligen inte. Är jag ändå besviken? Definitivt.

Engelsfors-trilogin

Top Ten Things I Like/Dislike When It Comes To Romances In Books

07:04

Temat för veckans Top Ten Tuesday är alltså antingen saker en gillar eller ogillar angående romantik i böcker. Jag måste faktiskt erkänna att jag blir löjligt påverkad av romantiska scener och sällan i stunden tycker att något är dåligt eller cheesy (wah, mobba mig inte nu). Sen senare, när jag börjar få lite distans och perspektiv kan jag ändå lite lättare avfärda böcker. Ett exempel är Tahereh Mafis Juliette Chronicles som jag älskade när jag läste. Nu... well, not so much. Herregud, tycker det är pinsamt bara jag tänker på det.

Nåja, jag tänker därför istället fokusera på saker jag gillar lite extra. För det finns faktiskt saker som jag tilltalas extra mycket av - även om det blir en extreeeemt kort lista den här gången.

  1. Icke-definierad sexualitetJag tror faktiskt att Engelsfors-trilogin är den första och fortfarande enda berättelse som jag sett det här fenomenet i. Alltså, det jag menar är detta: Exempel på hur det är i andra böcker: En tjej har gillat killar i hela sitt liv och blir kär i en tjej. Helt plötsligt definieras hon som homosexuell eller (vääääääääldigt sällan) som bisexuell. Huxflux. Hur det fungerar i Engelsfors-trilogin: Linnéa och Vanessa blir kära i PERSONER - inte kön. Det är så fint och skönt att få ha dessa två karaktärer, tycker jag.
  2. Att inte falla i genusfällan
    Den här skulle faktiskt kunna få några underpunkter, så blir det ändå lite mer likt en lista det här:
    1. Tjejer som tar initiativ
      Tjejer som tar initiativ till dejter, till förhållanden, till sex, tja, whatever. Ni fattar vad jag menar.
    2. Att inte fastna i normativa könsroller
      Jag har faktiskt ett speciellt exempel som jag tänker på här! När Lennie kommer med blommor till Joe i Himlen börjar här. Men alltså, när det inte är självklart vem som är omhändertagande, och vem som är försörjande osv. Det här gillar jag ju och är i allmänhet för (hur skulle jag inte kunna vara det som feminist, liksom), så är väl inte direkt någon överraskning att jag gillar när 
    3. Att inte fastna i idén om normativt penetrationssex
      Åh, gud, bara ordet är så himla awkward, men det här tycker jag är viktigt! Jag tänker att det är ett viktigt led i att göra homosex mer accepterat är att se sex som mer än bara själva penetrationsmomentet. Vilket görs väldigt fint i Som om jag vore fantastisk, till exempel.
    4. Killar som är beroende
      Alltså, den här rubriken säger ju faktiskt allt. Men det är ju faktiskt (minst) två i ett förhållande, och förhoppningsvis gillar alla parter varandra lika mycket. Därför borde alla parter också sakna och vilja vara med varandra och behöva varandra lika mycket, oavsett kön. Faktiskt.
  3. Värme
    Alltså det här är kanske så fånigt att jag inte ens vågar skriva det. Kanske. Men varma personer. Herregud. Bara att beskriva en varm person gör mitt huvud dimmigt. Ni fattar varför jag aldrig kommer vara team Edward? Eller varför jag aldrig kommer ligga med en vampyr? Och dessutom personer som är mer varma än genomsnittet. Typ Jacob (även om jag aldrig kommer gilla Twilight så var Jacob ändå alltid min favorit). Typ Akiva i Mörk ängel.
Och jag har faktiskt EN sak på listan över saker jag inte gillar!
  1. För detaljerade sexscener
    Alltså, herregud, om jag läser en helt vanlig bok vill jag inte ha för detaljerade sexscener. Jag har novellsamlingen Het stående i bokhyllan, om jag hade velat ha något sånt hade jag plockat fram den. Det värsta är när det dyker upp helt utan förvarning. När jag läste Själlös var det lite jobbigt i början, men efter ett tag vande jag ju mig ändå och visste att det skulle komma. Men i typ Som om jag vore fantastisk var jag inte alls beredd på det. Är medveten om att jag låter som 82 och inte 22 nu (min 81-åriga farmor sa faktiskt till mig i söndags att hon hade stängt igen en bok och aldrig öppnat den mer för att hon råkat se ordet "knulla" på första sidan. Måste ha ärvt det av henne), men vadfan, då får jag väl göra det då.

Engelsfors-trilogin

Top Ten Book Characters That Would Be Sitting At My Lunch Table

08:13

Jag gillar den här veckans tema på Top Ten Tuesday! Karaktärer som hade suttit vid mitt bord på lunchen, är alltså temat. Som jag nämnde häromdagen gillar jag rätt rappa karaktärer, så blir nog några sådana. Utan inbördes ordning, som vanligt:

  1. Imagine i Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet
    Imagine får sitta vid mitt bord eftersom hon både är en knäppis fylld av glada upptåg och samtidigt kan hänga med i politiska diskussioner. Och jag gillar politiska diskussioner. Mycket.
  2. Rut i Född fenomenal
    Alltså, Rut behöver knappt ens en motivering?! Räcker med ett enda ord: Hilarious.
  3. Ester i Egenmäktigt förfarande
    Ester blir helt klart äldst i mitt lunchbordssällskap, men har helt klart blivit mer intresserad av filosofi på senaste tiden. Är ju inte speciellt påläst, men skulle kunna tänka mig att bli. Vill ha Ester att diskutera med, eftersom det finns så sjukt mycket intressanta filosofiska diskussioner i Egenmäktigt förfarande.
  4. Carrie i Carrie
    Alltså Carrie, jag känner så himla mycket för Carrie. Jag vill så gärna att hon ska sitta vid mitt bord, och att hon aldrig någonsin ska behöva känna sig ensam igen.
  5. Day i Legendtrilogin
    Okej, Day får sitta vid mitt bord pga lite kär i honom.
  6. Anna i Det känns konstigt att vakna i sin egen säng
    Anna är så fantastiskt vulgär och rolig att hon definitivt måste sitta vid mitt bord. Fast hon kanske kan lämna vulgariteterna till vi lämnar matsalen...
  7. Alicia i Allt jag säger är sant
    En till karaktär av typen gillar-sig-själv-och-är-rolig-och-rapp. Tänker att hon och Rut finns med för att stärka hela sällskapet.
  8. Hermione i Harry Potter
    Har inget bra att säga om Hermione. Hon bara är bäst helt enkelt.
  9. Allie i Vinylprinsessan
    Allie och jag gillar typ samma musik, så jag tror vi skulle kunna utbyta intressanta musiktips med varandra.
  10. Rebecka i Engelsforstrilogin
    Rebecka verkar som en så sjuk sympatisk person. Den typen som en gärna berättar om sina problem för (och såklart lyssnar på dens problem också). Därför är hon välkommen vid mitt bord.


__________________________________________________________________________________

30 dagar

Dag 05 – En bok som gör dig glad

08:00

Okej, nu har det gått typ tusen år sedan jag postade dag 4, men här kommer i alla fall dag 5! Jag tyckte att den här var jättesvår att svara på. Liksom vad då "gör mig glad". Jag blir glad av BÖCKER. Jag blir ju förstås mindre glad av böcker som förmedlar åsikter jag ogillar eller reproducerar stereotyper. Men här går det alltså ut på att välja EN bok som gör mig GLAD.

Jag tror ändå att jag måste välja Engelsforstrilogin. Egentligen är det inte bara själva böckerna som gör mig glad, utan kanske ännu mer hela grejen som bildats runt dem. Jag tycker de är så himla bra och vettiga ur genusvinkel att jag blir glad över att ungdomar verkligen tagit till sig dem. Plus att jag tycker att Mats och Sara är så himla trevliga och vettiga.


__________________________________________________________________________________

Engelsfors-trilogin

Big Books tag / Tegelstenstaggen

12:39

Jag blev taggad av Schitzo-Cookie att göra Tegelstenstaggen!

Den går alltså ut på att:
- Hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst 
- Samt de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än)

Liksom Miriam är även jag lite rädd för tegelstenar. Kan välja bort böcker bara för att de är tjocka. Först skrev jag att jag ändå kommit upp i några stycken nu, men så vände jag mig om och kollade i bokhyllan. Och så upptäckte jag att det inte alls var så himla många. Det blir ju lite tråkigt att ta flera böcker ur samma serier, så vill ju inte att tre av böckerna ska vara Harry Potter-böcker heller. Så en av böckerna är faktiskt under 500 sidor, men ändå närmare 500 än 400.

Böcker som jag har läst (i tjockleksordning!):



Först ut är Stephen Kings Under kupolen. Mycket bra bok som jag älskade! Jag var först jätteskeptisk till att läsa den, eftersom den var så himla tjock. Den är en riktig bjässe, och den tjockaste bok jag någonsin läst. 1179 sidor.


Naturligtvis kommer Harry Potter och Fenixorden efter. Så mycket som jag tjatat om Harry Potter under åren så tänker jag inte tjata mer. Förresten håller jag på att leta efter en engelsk utgåva av dessa som jag gillar. Jag tycker faktiskt att de svenska är de tveklöst finaste jag sett! Älskar omslagen så himla mycket. 1008 sidor.


Efter Fenixorden blir det ett litet hopp i storlek. Eld är nämligen nästan 400 sidor kortare än ovanstående. Mitt eget ex är dock oläst, eftersom jag fick ett korrmanus på den här. Men jag har ju läst den, bara inte exakt det här exet (har för övrigt inte läst MIN Cirkeln-bok heller. Köpte den efter att jag läst min lillasysters). 633 sidor.



Boktjuven köpte jag på 2012 års bokmässa. Jag höll faktiskt mitt tal i nationella proven i Svenska B kring den här boken, trots att jag inte ens hade läst den då. Som ni ser har den också blivit grovt misshandlad, då jag läste den på vägen hem från Göteborg och hade jättemycket packning och jättefå händer (alltså två. Hade behövt ca tio). 585 sidor.

Under året som gått sedan jag läste den här har Lauren Oliver hunnit bli en av mina favoritförfattare. Resten får du ta reda på själv var den första boken av henne jag läste. 475 sidor.


Böcker som jag inte läst:


 Ulysses var jag jättepepp på att läsa när den kom ut, och beställde då ett recensionsexemplar på den. Som fortfarande står oläst i bokhyllan, eftersom jag läste typ tre sidor och sen blev opepp. Nu ska vi läsa en de ur den i skolan, så vi får väl som jag blir så pass intresserad att jag läser hela. 820 sidor.



Scenariot var lite det samma med Dostojevskijs Idioten. Jag var pepp och blev sen opepp. Och den står fortfarande oläst. Men även här har jag skrivit upp mig på att läsa Brott och straff (vi fick välja mellan Svindlande höjder och Brott och straff. Läste lite i Svindlande höjder för någon vecka sen och tyckte den verkade tråkig) i skolan, så jag hoppas att jag blir lite mer pepp på att läsa den här sen. Brott och straff är ju för övrigt inte heller någon speciellt liten och nätt bok. 757 sidor.


Sådär, det var alla sju böcker! Egentligen hade jag nu i helgen tänkt bjuda på en recension av filmen Warm Bodies, men jag och min lillasyster ångrade oss i sista stunden. Istället dreglade vi (eller kanske mer jag) över Robert Downey Jr i Iron Man 3 istället (den mannen alltså...).

Och ni är taggade (har inte heller jättebra koll på vilka som gjort/blivit taggade av någon annan):
Pocketlover
Vargnatt
Eli läser och skriver
Bokstävlarna
thecuriouscaseofhtebooks

 

Engelsfors-trilogin

Påminnelse

11:15

Ni glömmer väl inte bort att vara med i tävlingen där du kan vinna både bok, tröja och sticker? Tävla om Berättelser från Engelsfors här! Innan det här dygnet tar slut måste ni vara med för att ni ska vara med i tävlingen!


Engelsfors-trilogin

Tävlingsdags!

19:13

Jag har precis hunnit posta paketet från den förra tävlingen, så är det dags för en ny! Jag sa ju att ni som inte vann inte skulle vara ledsna. I den här tävlingen finns det dessutom chans för hela FEM stycken att vinna! Tjoho!

Alltså, fem stycken vinner ett ex av Berättelser från Engelsfors (min recension!), en tshirt + stickers!

Reglerna ser ut såhär: 
1. Kommentera detta inlägg och svara på frågan: Elias, Linnéa, Ida, Vanessa, Minoo och Anna-Karin är sex av de utvalda. Vad heter den sjunde?
2. Glöm inte att se till så att antingen blogg- eller mejladress kommer med när du kommenterar så att jag kan få tag på dig om du vinner! Alla som inte har kontaktuppgifter blir diskvalificerade.
3. Svaret vill jag har senast den 25:e april klockan 23:59. Kommentarerna kommer publiceras efter att tävlingen är avslutad.

Inga extra-lotter den här gången, men ni får gärna sprida i era kanaler ändå!

Lycka till!

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD!

döden

Recension: Berättelser från Engelsfors

15:01

Berättelser från Engelsfors är en slags del 2½ i Engelsfors-trilogin. I den berättas åtta stycken små historier som saker som har varit och saker som kommer att komma. Berättelserna handlar ibland om De utvalda och ibland om personer runt omkring dem.

Det jag uppskattade mest med det här seriealbumet är att de gjort det till en ramberättelse. Jag hade inte alls uppfattat det så (vilket kanske inte ens var meningen), utan som att det skulle vara lösa - men samlade - grafiska noveller. Om ni förstår vad jag menar. Nu berättas dock alla berättelserna utifrån en spåsession, och varje berättelse avslöjas med ett eget tarotkort. Jag gillar verkligen kopplingen, och att berättelserna liksom får ett större sammanhang och får mer förklaring av korttolkningarna.

Hur explicita berättelserna är varierar. I berättelse nummer två finns nästan inga ord alls, medan det i vissa andra är desto mer. Berättelse nummer två, De älskande, är min absoluta favorit i hela boken. Kanske just för att bilderna är så talande att inga ord behövs. Jag älskar att bara bläddra igenom det här albumet för att bilderna och färgerna är så himla fina. Det känns så lyxigt och påkostat bara.

Något jag däremot inte älskar är de otroligt stereotypa kroppsformerna. Anna-Karin är den enda som ser lite annorlunda ut. Det finns så otroligt många små ändringar man kan göra - låta någon vara totalt okurvig, någon har stor rumpa men inga bröst - alltså, Gud, jag tänker inte gå in på alla olika kroppsformer som finns. Min poäng är att det skulle kunna gå att göra så himla mycket och variera så mycket, och ändå så ser alla likadana ut.

Bortsett från kroppsformerna är jag ändå väldigt nöjd. Och jag måste säga det igen: Det är så himla himla fint. Åh.

_____________________________________________
Berättelser från Engelsfors | Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Kim W Andersson, Lina Neidestam & Karl Johnson | 112 s. | Rabén&Sjögren | 2013

Engelsfors-trilogin

Sammanfattning 2012

22:19

Här kommer sammanfattningen, inte lika tidigt som jag hade tänkt mig. Men bättre sent än aldrig!
Ojojoj, vilket fantastiskt bokår det har varit. Förra året illustrerade jag med diagram – vilket jag tänker göra även i år. Innan brukade jag skriva listor med alla årets lästa böcker, men i år är det så många att det skulle ta en evighet att scrolla igenom. Om ni är nyfikna kan ni ta en titt på min gamla blogg, där jag faktiskt uppdaterat listan med årets lästa böcker!

Tidigare skrev jag att jag under 2012 läst 135 böcker. Jag är ledsen, men jag har utgått med felaktiga uppgifter; När jag räknar böckerna jag läst i år uppgår de faktiskt till 137 stycken!

Innan jag visar upp min fina statistik ska ni få min lista med årets tio bästa! Den kommer här:
1. Revolt - Suzanne Collins
2. Under kupolen - Stephen King
3. Fatta eld - Suzanne Collins
4. Eld - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
5. Divergent - Veronica Roth
6. Guldkompassen - Philip Pullman
7. Den hemliga historien - Donna Tartt
8. Nattens cirkus - Erin Morgenstern
9. Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Eflgren
10. Delirium - Lauren Oliver
Bubblare: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn - Ransom Riggs, Önska bort, önska nytt - Ingrid Olsson, Just kids - Patti Smith, Rör mig inte - Tahereh Mafi.

Så, 2012 läste jag 137 böcker, varav:

Att dela in böcker i genrer är inte helt oproblematiskt. Många av de fantasy-böcker jag läst har även varit ungdomsböcker. De som jag delat in i barnböcker är både bilderböcker och enklare kapitelböcker för barn upp till tolv år.
Författarindelningen såg ut såhär. 60 % kvinnliga författare alltså.
Och när läste jag?
Sommarmånaderna har alltiv varit mina sämsta månader. Speciellt augusti då man lite snabbt ska ta tillvara på de sista sommarlovsveckorna och sedan slungas in i skolan igen. Min bästa månad var april.

Engelsfors-trilogin

Eld

23:57

I Cirkeln fick man bekanta sig med de sex utvalda – Minoo, Rebecka, Ida, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa. Tillsammans är deras uppgift att rädda världen från den apokalyps som kommer ske i deras lilla stad Engelsfors.

När Eld börjar är de bara fem. Samtidigt ökar hotet. Demonerna är inte det enda som tjejerna behöver tampas mot. En sektliknande organisation lyckas fånga nästan alla Engelsfors invånare. Anna-Karin dras inför rätta i häxornas egen domstol.

Cirkeln läste jag i januari. Läste och älskade. Självklart förväntade jag mig att Eld skulle vara lika bra. Med dessa skyhöga förväntningar satte jag mig ned med boken. När jag läste sista sidan var jag mållös. Trots att mina förväntningar var högre än huset jag bor i så blev jag överraskad.

En klar fördel med den här boken är att jag redan känner karaktärerna. Jag känner miljön, jag känner stämningen. Det är nu berättelsen kan börja på riktigt. Jag tyckte att Cirkeln var totalspäckad med händelser. Från början till slut hände det saker oavbrutet hela tiden. Jag förstår inte hur de har lyckats, men Eld är snarast knökfull. Det borde inte vara fysiskt möjligt att få plats med så mycket på så liten plats. Den är 638 sidor lång, men tar ändå slut för fort, och är ändå för kort.

Här finns det alltså också utrymme för en upptrappning av hotet. Tjejerna tvingas in i sin bubbla när de väljer att inte gå med i sekten. Frustrationen ligger inte bara i att inte veta vad som måste göras för att rädda världen, utan också i hur de ska stå ut med varandra. Som grupp får de bättre sammanhållning, men att ständigt stå under ett okänt hot tär starkt på vänskapen mellan dem.

Ida är den tuffa tjejen som inte är så snäll alla gånger. Henne saknade jag i Cirkeln, eftersom man knappt fick veta något om henne. Detta har det blivit ändring på i Eld. Ida är nästan – kanske helt naturligt – den karaktär som står mest i centrum i den här boken. Jag tänkte ”Äntligen!”. Jag har nu mycket mer förståelse för henne och inser att hennes beteende inte är helt onaturligt med tanke på allt runt henne.

Jag är verkligen imponerad över att de kan hålla så hög intensitet genom hela boken. Ändå är jag inte trött när den är slut. Ändå vill jag bara ha mer.

Eld | Sarah Bergmark Elfgren & Mats Strandberg | Rabén & Sjögren | 2012

Engelsfors-trilogin

Tips inför bokrean!

16:01

Fick för en stund sen mejl från Bokus om att de har släppt bokningsfunktionen inför bokrean. Jag kollade igenom rea-avdelningen lite snabbt, och mina ögon föll på två böcker som det har pratats mycket kring på senaste tiden.

Cirkeln har ju precis kommit ut i pocket, och då är det tydligen läge att rea ut den inbundna varianten. Om du gillar inbundet bättre än pocket (och har ett medmera-kort) kan du lägga på 15:- på priset och få den i det formatet istället. Om du inte äger ett medmera-kort så får du lägga på en tia till. Den hittas här. Min recension hittar du här.

Hungerspelen gavs ut i en inbunden variant med alla böckerna i en bok den första februari i år. Tydligen så är den redan på rea. Om du föredrar pocket kan du ju köpa de för 43:- styck. Om det gör det samma kan du istället köpa denna variant som kostar mindre än 2 utav pocketarna. Ynka 75:- kostar den. Den valde jag att klicka hem, så får vi se var jag gör av med mina pocketar sen. Boken hittar du här. Min recensioner hittas här, här och här.

Edit: Såg nu att Adlibris också har släppt bokningsfunktionen inför sin bokrea, och där kostar Cirkeln 65:-! Hungerspelen, trilogin i en bok, kostar 75:-, precis som på Bokus.


Engelsfors-trilogin

Cirkeln

19:15

Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Antal Sidor: 515
Bokförlag: Rabén & Sjögren
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia

En magisk kraft får sex väldigt olika tjejer att samlas i folkparken under blodmånen. Anna-Karin har blivit mobbad i hela sitt liv. Minoo är bäst i allt, men inte har några vänner. Rebecca vågar fortfarande inte tro att hennes pojkvän älskar henne. Ida är populär och mobbar alla de som är svaga. Linnéa är alternativ och har vuxit upp med alkisföräldrar. Vanessas mamma var 17 när hon fick henne, men vägrar låta Vanessa växa upp. Ingen utav känner varandra mer än ytligt, och nu måste de enas när de ska rädda världen. De är De Utvalda

Samtidigt som de på egen hand måste lista ut vad det är som pågår är det någon som försöker döda dem en efter en. De måste också hantera sitt vanliga liv - för utåt sett får ingenting synas.

Den här boken handlar inte bara om att som ungdom har pressen på sig att rädda världen. Den handlar också om att finna kvalitéer i någon man aldrig skulle ha sett åt i vanliga fall, och att hitta egenskaper man gillar även hos den man hatar. Ingen utav tjejerna i boken har något gemensamt. Vissa skulle till och med kunna kallas fiender, men inför den kommande apokalypsen måste de bli vänner.

Jag tror att många skulle kunna uppskatta den här boken tack vare att den har så många huvudpersoner. Det finns liksom någon för alla. Mina favoriter är Minoo och Rebecca. Kanske för att jag själv känner igen mig i väldigt mycket av det de tänker. Minoo är nog den som jag identifierar mig mest med (vilket låter väldigt skrytigt, med tanke på att jag högre upp skrev "Minoo är bäst i allt", men det jag menar är att jag alltid varit duktiga tjejen, besserwissern).

Berättelsen är snabb. Den stannar aldrig av, tappar inte tempot. Den blir liksom aldrig tråkig. I och med att det är så många huvudpersoner hinner man heller aldrig störa sig på någon utav dem. Jag kan ibland känna när jag läser vissa böcker att huvudpersonen blir jäkligt irriterande för att den gör si och så. Vad det gäller den här boken känner jag att jag väldigt gärna läser om samma personer i två böcker till. Precis som när jag läst exempelvis Harry Potter eller Hungerspelen så känner jag verkligen att det är en berättelse som jag vill återvända till flera gånger. Ett exempel på motsatsen är Under kupolen. Det var en galet bra bok, men jag hade inte varit så himla sugen på att läsa flera böcker om samma personer, utan känner mig väldigt färdig.

Språket är lätt och målande. Jag läste ungefär 200 sidor om dagen, vilket är mycket för att vara jag. Så jag tycker inte att man ska känna sig avskräckt utav längden, för den känns verkligen inte lika lång som den är.





Trailer:
 

Instagram

Populära inlägg