Berättelser från Engelsfors är en slags del 2½ i Engelsfors-trilogin. I den berättas åtta stycken små historier som saker som har varit och saker som kommer att komma. Berättelserna handlar ibland om De utvalda och ibland om personer runt omkring dem.

Det jag uppskattade mest med det här seriealbumet är att de gjort det till en ramberättelse. Jag hade inte alls uppfattat det så (vilket kanske inte ens var meningen), utan som att det skulle vara lösa - men samlade - grafiska noveller. Om ni förstår vad jag menar. Nu berättas dock alla berättelserna utifrån en spåsession, och varje berättelse avslöjas med ett eget tarotkort. Jag gillar verkligen kopplingen, och att berättelserna liksom får ett större sammanhang och får mer förklaring av korttolkningarna.

Hur explicita berättelserna är varierar. I berättelse nummer två finns nästan inga ord alls, medan det i vissa andra är desto mer. Berättelse nummer två, De älskande, är min absoluta favorit i hela boken. Kanske just för att bilderna är så talande att inga ord behövs. Jag älskar att bara bläddra igenom det här albumet för att bilderna och färgerna är så himla fina. Det känns så lyxigt och påkostat bara.

Något jag däremot inte älskar är de otroligt stereotypa kroppsformerna. Anna-Karin är den enda som ser lite annorlunda ut. Det finns så otroligt många små ändringar man kan göra - låta någon vara totalt okurvig, någon har stor rumpa men inga bröst - alltså, Gud, jag tänker inte gå in på alla olika kroppsformer som finns. Min poäng är att det skulle kunna gå att göra så himla mycket och variera så mycket, och ändå så ser alla likadana ut.

Bortsett från kroppsformerna är jag ändå väldigt nöjd. Och jag måste säga det igen: Det är så himla himla fint. Åh.