Ni har väl koll på vid det här laget att jag är ETT STORT FAN av Spotifys årsstats och dessutom blev genuint besviken förra året när Spotify definitivt inte levererade som de skulle. Men i år! I ÅR! I år fick en ju till och med rätt spännande övriga grejer, som typ att jag hoppar över färre låtar än genomsnittslyssnaren, är yngre än vad folk som gillar indie garage och folk rock generellt är (26 för indie garage och 40 för folk rock). Ahmen klart vi ska ha en genomgång också.

HEJ ALLA! Alltså, vill ni veta en sak? JAG ÄLSKAR ER! Eh, för att ni inte ska tycka det är helt taget ur luften: Jag har nu bloggat ganska precis en hel månad! Eller well, lite mer. Men mars är den första hela månaden jag har bloggat på ett tag. Och det fina är detta: Jag trodde att min undermåliga bloggfrekvens och -kvalitet det senaste året skulle ha gjort att många av er totalt droppat av. Tydligen har det fått totalt omvänd effekt, för jag har slagit besökarrekord den här månaden. Mitt tidigare rekord var på 9057 visningar på en månad. Nu: 12060. Och jag räknar kallt med att jag kommer få 400 till innan dagen är slut, för det är så det brukar se ut när jag postar två inlägg på en dag. Hehe. Fattar ni att det är typ 130% av mitt tidigare rekord?! Alltså tack tack tack för att ni kommer hit och läser och kommenterar. Sjukt kul!

I alla fall. I veckan har jag jobbat, varit hos kiropraktorn och kramats med världens goaste French Bulldog som heter Pixie. Ska träffa min mammas hund på söndag och längtar så! Eller alltså längtar efter min mamma och mina systrar också, men hund!!!!

Här är för övrigt några tips inför helgen: Först tre låtar jag är besatt av för tillfället: Lack of Emotion med Skott, Shankill Butchers med The Decemberists och No Rest for the Wicked med Lykke Li. Om ni inte vet vad ni ska laga kan ni förslagsvis laga vegansk carbonara gjord på chasewnötter och bjäst (!!!! älskar bjäst) och champinjoner. Om ni inte vet vad ni ska snacksa på borde ni definitivt prova Icas cookies med citron och vit choklad (OBS ej veganska).

Och juste! I helgen läser jag Dragon's Green av Scarlett Thomas. Mycket mysig hittills!

Vad läser ni? Vad ska ni göra i helgen?

I got a song inside my head
I got a demon in my bed
They're both keeping me awake

Okej, jag har ju obsessat lite tidigare år över Spotifys lyssnar-stats. Älskar, älskar, ÄLSKAR när det är dags. Screw julafton, när Spotify öppnar årets Year in Music är decembers höjdpunkt. I år har jag några grejer som jag liksom vill... opponera mig mot.

Jag är en sån där person som lyssnar stenhårt på ett band i taget (ok, kanske inte riktigt, men ändå). I början på sommaren var det Grateful Dead, sen Belle & Sebastian, sen Big Star och nu har turen kommit till Black Keys. Som ju är ett tvåmannaband. Och då kom jag på att jag faktiskt väldigt mycket gillar några andra tvåmannaband, så det tänkte jag tipsa om idag. Och obs på att inget av dem är Johnossi. Lyssnade skitmycket på dem för några år sedan, men sen tröttnade jag.

Men vi kan ändå börja med Black Keys eftersom jag då lyssnar sönder dem för tillfället. De är två snubbar som gör rätt så soulig blues blandat med garage och indie. Ibland rätt så dansant. Bästa bästa skivan är Brothers! Har i och för sig faktiskt inte lyssnat på de två senaste eftersom de inte finns på Spotify. Men ändå.

Death From Above 1979 upptäckte jag i början på förra året, och lyckades av en slump boka en Berlin-resa precis samtidigt som de spelade där. Bra va! De är två snubbar som gör discoindie som drar mer åt punkhållet än åt electrohållet (vilket vi ju gillar). De har bara gjort två fullängdare och en EP, men jag tycker i vart fall att den senaste – The Physical World – är grejen. Alltså seriously dope.

Två andra trevliga snubbar är Royal Blood som släppte sin debut 2014 och fortfarande inte gjort nåt mer. Högst dåligt. Det här är också ganska bluesig garage, fast med extremt tydliga Zeppelin-influenser. Bra grejer.

Dock: Märker ni ett stort jävla problem med det här inlägget? Tre band – SEX SNUBBAR. Bara dudes. Och jag som hatar män och allt. Så jävla tröttsamt. Försökte komma på tvåmannaband med bara tjejer i, men de enda jag kom på är Tegan and Sara och de har ju ändå kompband. Systraskap finns ju förstås, men de är inte riktigt min tekopp.

Så om ni har några bra tips på området tvåkvinnoband så får ni mycket gärna lämna en liten kommentar. Puss och trevlig helg!

The Brooke and the Bookish säger valfri audio, med exempel "10 of my all time favorite albums", och eftersom jag tänkt på att göra en sådan här post i evigheters evighet så kanske det är dags nu. Därför blir det temat för veckans Top Ten Tuesday: favoritalbum. Alltså musikalbum. Så ni som brukar sluta läsa när det handlar om musik – that's your queue.

Alltså jag vill börja den här dagen med att tacka för de fina kommentarerna, blir helt bölig av hur fina (och långa!!!) kommentarer ni satt er att skriva?! Gårdagens inlägg var inte alls tänkt som någon typ av bekräftelsefiske, utan typ vad ni gillar att läsa om här, men alltså. Åh <3 Ska sätta mig ner och svara på alla kommentarer ordentligt sedan, men så ni vet så är jag superglad!

Idag är det FREDAG! Jag jobbar "kortdag", och kompar ut 1,5 h som jag jobbade extra i onsdags (yes, jag jobbade från 8:30-18:30...). Slutar alltså redan 16:45, och då ska jag åka hem och laga indisk mat och bara hänga för mig själv en stund (har typ inte varit ensam hemma sedan Victor kom hem från Gävle, för han kommer alltid innan mig...).

Åh, och jag måste även berätta detta: Jag provade att torka ut några citronkärnor och sätta dem i jord i små krukor. Av tio stycken satta har EN blivit en liten växt, men hallå så mysigt att få en liten planta av en köpe-citron! Mvh hon som älskar plantor.

Och här får ni lite fredagssoundtrack! Om ni inte orkar lyssna på alla låtar borde ni åtminstone lyssna på Get up off our knees, pga bästa pepp-låten!

Vad tänker ni på när jag säger Raymond & Maria? Okej, ni som är lite yngre än vad jag är kanske nollställt stirrar på skärmen nu. Men ni som är lite äldre. Kommer ni ihåg 2004? Det var även samma år som Nic & the Familys "Hej hej Monika" spelades sönder och samman av min låtsassyster Monica. Det var med andra ord sommaren som översvämmades av vad min mamma tyckte var nonsenstexter. Om jag säger "Ingen vill veta var du köpt din tröja", då måste ni komma ihåg.

Det är trångt och väntmusiken är löjligt förutsägbar. Så förutsägbar att till och med de bra låtarna blir tråkiga. "OMG jag älskar den här låten" utropar tjejen framför mig och börjar spontandansa samtidigt som hon sjunger demonstrativt för att visa sina kompisar att hon kan texten utantill. Grattis, du har hört Search and Destroy. Den mest kända Stooges-låten av de alla. När Stooges är slut tar Sheena is a Punk Rocker vid och det är ett gäng gubbar som tycker det är fresh med långt flottigt hår och skinnjackor i 20 grader värme som sjunger högt. De hytter med nävarna i takt till musiken. De är för gamla för det. Dessutom är inte Sheena is en bra nävhyttarlåt. När de sjungit klart tar de en grupp-selfie. De är för gamla för det med. Jag står precis bakom och vägrar lägga om mitt sura ansiktsuttryck, utan kastar en mördande blick rakt in i kameran. 

I SAID IT. Eurovision HAR också producerat bra musik. OBS OBS OBS detta är varken skämt eller ironi. Bland all den här skiten går det att hitta förJÄVLA bra guldkorn. Jag kom på att jag borde skriva ett sånt här inlägg (nu när det är Eurovision-vecka och allt) när jag satt i bilen och lyssnade på en flera år gammal spellista. Den innehöll hela tre gamla ESC-låtar som jag fortfarande skulle kunna lyssna på. Varav två är bland mina bästa låtar ever. I ALLA FALL I ALLA FALL. Jag gjorde en liten lista. Det blev mycket 60-tal för det är ju det bästa ändå.

Några kommentarer: Alltså Lena vann ju med "Satellite" 2010. Året efter skickade Tyskland Lena igen, eftersom hon var en sån succé (för övrigt: Ser inte Lena ut precis som om Miss Li och Kat von D skulle ha skaffat ett kärleksbarn?). MEN INGEN KOMMER FASEN IHÅG HENNES ANDRA LÅT? Vilket är tråkigt tycker jag, för den är faktiskt bra på riktigt. Alltså "Taken by a Stringer" (om det står stringer istället för stranger när det postas är det för att jag har fucking autocorrect på datorn och den kan inte engelska!!!!! /rage). Joan Frankas "You and Me" verkar heller ingen komma ihåg...

Väldigt varmt om hjärtat ligger mig också Pernilla Karlssons "När jag blundar" som är så himla fin. Den ger mig seriöst gåshud varje gång?! Lyssna på den en gång först och sen lyssnar ni en gång till och lyssnar på texten. Finlandssvenskan gör den på något sätt finare, och jag hoppas att Sverige hade röstat mycket på den om vi fått chansen (den gick alltså inte vidare till final och tävlade inte i samma semi som Sverige).

Tja, resten är väl mest vinnare och svenskar tror jag, och de får ingen presentation :)

Och vilka som är mina bästa låtar? "Poupée de cire, poupée de son" (det här är alltså seriöst på min tio-topp lista över bästa låtar i världen) och "Satellite". Nu lyssnar ni. Ok.

Vilka Eurovision-låtar är era favoriter?

"Spice Girls", där slutade jag läsa och bara: "Den här tar vi!". Jag och Victor stod på seriefestivalen och skulle välja våra tre premier för Galago-prenumerationen vi precis tecknat. Victor: "Vill jag läsa den här då?" Jag: "Förmodligen inte." Victor: "Men?" Jag: "Men jag vill. Hallå det är SPICE GIRLS OKEJ."

Egentligen är jag lite för ung för Spice Girls. Saker jag däremot inte är för ung för:
☂ Mansplaining.

Mitt huvud är som en radio, fast jag lyssnar på ca 10 kanaler samtidigt. Jag har ett konstant brus, och en liten del av det bruset är konstant musik. Jag har i princip _alltid_ en låt som spelas i huvudet. Ibland jobbigt, ibland roligt. Så här kommer en liten lista över bredden på min repertoar. Det vill säga, låtar eller sånger som spelats de två senaste veckorna.

♬ Servants of Death (Refused)

Jag ba: ska börja posta musikinlägg på söndagar!!!! Sen ba: ingenting. Men i alla fall. Jag har hittat en helt och hållet superfantastisk festival i Norge och biljetterna är ofc SVINDYRA. Alltså The Kills som är ett av mina favoritband spelar. Och Last Shadow Puppets. Och ett nyupptäckt band – FIDLAR – som är helt grymma. Och MASSOR av annat bra. Med tanke på att de hade både typ Belle & Sebastian och Beck och sånt förra året så lär de ju släppa massor av annat bra. Gråter typ blod här, för int' har jag råd att åka på en festival som kostar 2500 svenska kronor per biljett heller (Øyafestivalen är det alltså). Mvh hon som ska gifta sig och köpa en ny dator i slutet av sommaren.

Upptäckte att både The Kills och Last Shadow Puppets spelar på Way Out West. Är sur över det också, eftersom jag 1. Hatar Göteborg och 2. Hatar Way Out West pga alla hipsters som tror att festival är en modeshow och inte en musikfestival. Känns som en revolutionär handling att gå på WOW och inte bry sig om hur en ser ut nuförti'n (kul grej: på förra årets WOW såg jag två snubbar i likadana 80-talsmönstrade skjortor som såg second handade ut. De kollade skitsurt på varandra. Och DET mina vänner är anledningen till varför jag handlar på Myrorna och inte någon nyproddad låtsas-second hand-skit på Urban Outfitters!).

MEN får i alla fall lite festival i sommar, för det ser ut som att vi ska gå på Storsjöyran! Saknar Östersund som fan (kan ha att göra med att det alltid visar sig från sin bästa, soligaste sida när jag är där. Victors farfar brukar säga att jag kommer med solen till Östersund) så är väldigt pepp. Och det var faktiskt tack vare att Yran bokade Refused som jag ens kom på att vi kunde åka.

Okej, nu ska jag sluta pladdra och komma med lite musik istället. Såhär hade min ultimata festival sett ut i sommar. Det är lite en blandning av nyhittade favoriter, gamla hjärteband jag velat se länge och sådant jag sett förut och som var så grymt då att jag vill se det igen.

Om ni vill subscribe:a hittar ni listan här!

Hos Lovisa var det en person som föreslog ett veckoligt musikinlägg, och alltså. I get it. Statistiken talar sitt klara språk. Ni är inte intresserade av att läsa om musik här. Men nu råkar det vara så att jag tycker att det är kul att posta musik jag gillar ibland, och eftersom jag skriver den här bloggen för min skull och inte för er så skiter jag helt enkelt i att jag får noll respons på dessa inlägg. Däremot tänkte jag som en liten kompromiss att jag ju kan använda söndagarna till det här och posta vad jag lyssnat på mycket under veckan. Då går ni inte miste om några andra vecko-inlägg, eftersom söndagar ändå brukar vara tomma – och jag får skriva mina musikinlägg. Det är helt enkelt en win-win-situation. Visst är ni med på det? Någon emot? BRA! Då kör vi!

För mig personligen har Kent alltid varit ett så himla meningslöst band som jag inte fattat poängen med (förlåt alla jag trampar på tårna nu. Eller nej förresten, tänker inte ursäkta mig). Inte som att jag är skadeglad över att de ska lägga av som vissa andra är, men jag börjar faktiskt tröttna på att vartannat inlägg i min Facebook-feed handlar om Kent. Kan en inte få se lite bilder på oaptitlig mat eller katter eller att folk är och tränar istället?

I ALLA FALL. Nu handlar ju tydligen det här inlägget om Kent fastän det skulle innehålla MINUS-KENT. Här är två låtar med två andra svenska band som jag lyssnat mycket på den här veckan, och som jag tycker att ni ska lyssna på också!

Alltså, det är så sjukt mycket söndag idag. Ni vet när en planerar mat, veckohandlar, har tvättdag, blötlägger några paket bönor och allt annat tråkigt en behöver få gjort men inte orkar göra en vardag. Dessvärre är jag hängig, blir trött fort och andfådd av att göra saker som egentligen inte är speciellt tunga. Nåja, läste i alla fall HELA M varken mer eller mindre på en enda sittning igår ←gissa hur nöjd jag är över detta?!

Ok, det här inlägget skulle egentligen handla om:
1. Hur mycket jag uppskattar Sincerely Johannas topp 5-inlägg varje söndag. Time to check out om du inte redan har gjort det.
2. Här är två låtar jag lyssnat på på repeat i veckan:

Bara någon månad innan det allra sista Hultsfred meddelades det att eftersom majoriteten av alla festivalbesökare kom från Stockholm skulle festivalen helt sonika flytta till en fd golfbana i Sigtuna. Jag hade sett bokningarna men inte känt att det var värt förrän då. En vecka innan festivalen började skickade jag och Victor in våra funktionärsansökningar, vilka blev godkända samma dag. Inte förrän tre dagar innan festivalen började bestämde vi oss helt säkert för att åka.

YOU HEARD ME! Jag har hittat en sak jag vill läsa. EN. Mumin. Jag var på biblioteket i förra veckan för att låna böcker till min uppsats, så bara "Ahmen en sån där muminbok kanske en skulle läsa" (det var inte ett jätteimpulsivt beslut, jag har längtat efter Mumin i flera dagar, och tänkt köpa på jobbet. Sista veckan innan lön är dock inget jättebra tillfälle att börja komma på saker en vill köpa). Så lånade jag Farlig midsommar. Och HELT PLÖTSLIGT: Istället för att typ hoppa av stress och rastlöshet när jag läser eller fippla med telefonen efter tre meningar kan jag läsa flera sidor utan att ens tänka på att jag läser. Blir typ helt öm i bröstet när jag läser. Så himla fint.

Jag har ju bara läst Sent i november förut, och typ halva Trollkarlens hatt. Var supersåld på Sent i november, men inte Trollkarlens hatt. Kändes dock väldigt mycket som hyckleri att äga en hel hög muminmuggar (och en muminkalender!) såatteh. Kände att det var dags att ta tag i det här nu. Känner lite mer än halvvägs in i Farlig midsommar att jag nog måste köpa på mig alla böckerna sen. Hela alltet känns så mycket som trygghet för mig och det är fint.

För övrigt: I förra veckan tröttnade jag på skitmusiken på gymmet och att träna till min partylista (som inte alltid höll det tempo jag ville), så har börjat bygga en träningsspellista. För oss som helt enkelt hellre tränar till Rancid, Green Day och Ramones än fucking Swedish House Mafia, Avicii och David Guetta [insert kräk-emoji]. Och ja, den ska bli längre.

Är trött och lite oinspirerad idag (eller alltså igår när ni läser), men ska försöka knåpa ihop en Top Ten Tuesday i alla fall. Det finns två teman att välja på den här veckan och jag valde helt enkelt tio låtar jag önskar var böcker.

1. Green Day – Last Night on Earth (text)
Alltså det här var den låt jag först, omedelbart kom att tänka på när jag såg temat. Osäker på varför (förutom att Green Day har fått en revival i mitt liv och jag vill lyssna på dem... för ofta. Regression oh yes), för den har ju inte megamycket innehåll egentligen...

2. Panic! At the Disco – Memories (text)
Sååååå många Panic!-låtar skulle kunna bli bra böcker (liksom med Green Day, de har ju båda rätt mycket historieberättarlåttexter), men denna skulle bli så oändligt sorglig. Vet nog få saker i livet som är så sorgligt som när två personer slutar älska varandra.

3. Marit Bergman – I Will Always Be Your Soldier (text)
Jag tycker att det finns alldeles för få böcker om hur en som syskon bråkar och sårar varandra men ändå alltid finns där för varandra. Mer syskonkärlek helt enkelt. När jag var liten sa min farmor alltid till mig att mina syskon är de enda som kommer följa mig genom hela mitt liv. Jag förstod det inte alls då, men nu gör jag det.

4. Belle & Sebastian – Allie (text)
'Cause the tricks in your head are a lie. (Tänker att hon skulle vara en emotionellt instabil karaktär i en YA-bok typ) Andra Belle & Sebastian-låtar som skulle bli bra böcker: Another Sunny Day (5), Piazza, New York Catcher (6) och Funny Little Frog (fast kanske mest en helt trippad film?!) (7).

Alltså gudars vad segt det går för mig att blogga den här veckan. Känns som att jag verkligen har NOLL inspiration. Om det är något speciellt ni skulle vilja läsa om får ni säga till!

Men ok, idag: Jag är av den typen att jag lätt kan spela samma låt tio gånger på raken varenda dag i tjugo dagar och sen arkivera den i mitt Spotify för att bara lyssna på... normalt ofta. Här är tio låtar jag gärna spelar tio gånger på raken just nu:

1. Allie – Belle & Sebastian | Fick ett hårt slag i magen igår när jag satt på pendeln och det kändes som att jag ville ge upp allt i livet. Satte på denna och "the tricks in your head are a lie", tack för påminnelsen.
2. But It's Better If You Do – Panic! At The Disco | Eh, för att Panic! är bland det finaste som finns. A Fever You Can't Sweat Out är ett sånt där album jag kan hela utantill. Har lyssnat på det så många gånger att jag alltid blir lika förvirrad varje gång låten tar slut över att det inte är "I Write Sins Not Tragedies" som tar över.
3. You Never Give Me Your Money – The Beatles | Alltså det är så sinnessjukt fantastiskt att få ha Beatles på Spotify. ♥
4. I Always Knew – The Vaccines | För att den är så bra att sjunga med i?!
5. Dearest – Buddy Holly | Det sämsta med den här låten är att den är så kort. Fast då måste en lyssna många gånger! Men och alltså lyssna bara, hur kan låta bli att bli litelite kär?
6. Young Americans – David Bowie | När jag sorgelyssnade igenom Bowies alla plattor på hans dödsdag var det konstigt nog den här låten jag plockade med mig, och jag har lyssnat på den tre-fyra gånger om dagen sen dess. Well.
7. Dogs – Sun Kil Moon | Upptäckte alldeles nyss Sun Kil Moon genom en klasskompis. Eh, okänt dock varför jag fastnade för just den här låten med tanke på hur otroligt pryd jag är...
8. So It Goes – Nick Lowe | Alltså thank you Spotify for "Veckans tips". Jag säger bara det.
9. Raised By Wolves –Voxtrot | [insert text från låten ovan]
10. Nine In The Afternoon – Panic! At The Disco | Alltså allt de gjort efter Fever-plattan (som nämns ovan) är ju betydligt sämre, men den här och "Memories" är faktiskt bra.

Eh, och för övrigt så släppte ju då Panic! At The Disco en ny platta för ca 2 veckor sedan och den är helt enkelt bedrövlig. Klarade inte lyssna klart på en enda låt. Fy fan vad jävla usel. Det här är alltså bandet som gjort en av mina bästa skivor _någonsin_. Så går de och blir helt jäkla förkastligt dåliga. Att inte ha sett dem live medan de fortfarande var bra är en av mina största sorger i livet.

Jag har alltid hävdat att det inte finns någon poäng med att som icke anhörig sörja äldre artister som dör. De skulle förmodligen ändå inte ha gjort mer musik, och den musik de har gjort har ju egentligen sett till att de för mig är odödliga. Det är en annan sak när någon som är så pass ung som till exempel Amy Whinehouse dör. Och grejen är att jag alltid känt mig som en ond person som tänkt såhär – men alltså jag har verkligen aldrig fattat poängen med att sörja folk jag ändå inte känner. Jag har mött äldre musikers död med likgiltighet.

Och sen då? Tji fick jag, för sen gick David Bowie och dog. Och för tillfället och i alla fall en 35 minuter framåt är jag för paralyserad för att göra något annat än att sitta i Bowie-paljettlinne och morgonrock och lyssna på hans bästa låtar.

I can remember
Standing, by the wall
And the guns shot above our heads
And we kissed,
As though nothing could fall
And the shame was on the other side