Throwback Thursday: Hultsfred STOXA
07:30Bara någon månad innan det allra sista Hultsfred meddelades det att eftersom majoriteten av alla festivalbesökare kom från Stockholm skulle festivalen helt sonika flytta till en fd golfbana i Sigtuna. Jag hade sett bokningarna men inte känt att det var värt förrän då. En vecka innan festivalen började skickade jag och Victor in våra funktionärsansökningar, vilka blev godkända samma dag. Inte förrän tre dagar innan festivalen började bestämde vi oss helt säkert för att åka.
Kvällen innan festivalen började tog jag bilen själv ut till STOXA. Jag plockade upp en annan funktionär i Solna, och satte ensam upp mitt tält på funktionärscampen. Victor skulle komma först nästa dag, eftersom han hade lite jobb hemma kvar att göra.
Här skulle en ju kunna tro att jag som är livrädd för andra människor skulle ha låst mig, legat i mitt tält med panikångest upp till hakan och haft mitt livs sämsta festivalkväll. Istället går jag fram till ett främmande sällskap, säger: "tja, ni har ju plats. Får en slänga upp sitt tält här eller?" Senare visade det sig att samtliga i campet var personer som kommit till festivalen ensamma eller i par.
Det jag minns från den här festivalen är:
▸ generositet
▸ generositet
▸ hur alla vinboxar är allas vinboxar
▸ nätter med Daft Punk på repeat
▸ att greppa en helt nyträffad persons hand när vi tränger oss fram mellan folk medan Phoenix spelar Entertainment (den låten ger mig fortfarande gåshud efter det)
▸ leriga jävla jobbdagar
▸ Two Door Cinema Club
▸ Åbro på en picnic-bänk till Arctic Monkeys. Det var en av få konserter jag faktiskt såg tillsammans med Victor den här festivalen.
▸ Portishead
▸ Tegan & Sara, som jag fick gå från funktionärsjobbet för att se (bästa med att jobba på en liten festival är att funktionärsledarna har 100% förståelse för att en vill se vissa band).
▸ när jag fick skäll från en fotograf för att han inte visade sin pressack ordentligt och jag därmed bad att få titta i hans väska
▸ hur jag och Victor gick om varandra på pass och tillbringade kanske tre timmar tillsammans totalt på en tre dagar lång festival
▸ att bli väckt att flygplanen som skulle till Arlanda
▸ rosa himlar mot öppna fält
Och det är BY FAR den bästa festivalen jag varit på, trots att organisationen var kaos, och trots att det var total undergångsstämning för alla fattade att det var Det Sista Hultsfred, trots att jag knappt hann hänga med den enda personen jag kände på hela festivalen. Jag bytte aldrig namn eller nummer med några av personerna jag hängde med, och det känns idag ganska tråkigt. För det var ett förjävla nice gäng.
0 kommentarer