Känns som att det var länge sedan jag skrev om musik nu. Sen jag började blogga igen har jag väl ändå hållit mig ganska strikt till böcker? Idag ska vi i alla fall prata om ett sånt band som hade en hit som alla kände igen som "Ah, bilreklamslåten!". Deras största låt är nämligen skriven för en bilreklam. Närmare bestämt SAAB. Närmare bestämt den mest ikoniska bilreklamslåten genom tiderna. Låten blev till och med så stor att SVT spottade en sommarplåga och lät den spelas på bästa sändningstid – trots att den var så starkt förknippad med SAAB. Nu vet ni vilken låt det är, right? Följdfråga, värd två poäng: Vad hette bandet? INGEN SOM KAN? Rätt svar är förstås Oh Laura.

Året var 2007 och jag var på kristendomsläger för andra året (öh, nej, vi behöver inte prata om det här. Just nu). Release me spelades varm överallt. Jag var svart och svår och hade inte lyckats få en enda ordentlig vän under mitt första år. Medan mina årskullskompisar var ute och spelade volleyboll eller fotboll eller bara hängde, satt jag oftast på min säng och knäppte på gitarren jag hade med mig, eller lyssnade på musik. Till slut fick jag ändå en kompis, och vi pratade om den där låten. Och han talade om för mig att det var Oh Laura, och att de hade gjort mer musik. Det första jag gjorde när jag kom hem från lägret var att åka till Åhléns och köpa A song onside my head, a demon in my bed.

Och även om Release me är den mest hittiga låten på skivan är den smockad med riktigt bra låtar. A call to arms. The mess you left behind. It ain't enough. Out of bounds. Okej, jag skulle kunna rabbla upp varenda låt på hela skivan, för så bra är den. En perfekt blandning av pop, folk och country, med otroligt snygga texter. 

Tyvärr måste jag meddela att de bara gjorde en ordentlig skiva. The mess we left behind som kom 2012 är mest återinspelningar av tidigare låtar + lite annat. Plus att jag är osäker på om det är originaluppsättningen... I offentligheten kanske Oh Laura mest försvann i tystnad – eller ännu mer blev ett one hit wonder där folk bara minns låten, men inte bandet. En internetkompis till mig har idag barn med trummisen, och tydligen ska det inte alls ha gått speciellt smooth till. Vilket är tråkigt, för jag tror att de verkligen hade kunnat bli något stort. 

Nu är skivan slut, så nu tänker jag avrunda även detta inlägg. Puss och hej och glöm inte att lyssna!