Okej, nu ska jag göra något jag är obekväm med. Jag ska hävda mig. Och jag ska utnämna mig själv till bokhyllerensningsmaster (ja, det är ett ord). Jag är nämligen jävligt bra på att vara helt jäkla skoningslös när det gäller rensning av olästa böcker*, och tänker nu ägna ett inlägg åt det. Det här är alltså tips till er vars bokhyllor med olästa böcker är så fulla att ni inte vet var ni (eller alla böcker som inte får plats) ska ta vägen. Häng med!

Jag förstår att några av er kanske undrar: "VARFÖR ska jag rensa i bokhyllan?" För det första får du plats med alla böcker du verkligen vill läsa. För det andra blir det så himla mycket lättare att välja vad du vill läsa härnäst när det bara står böcker i bokhyllan som du verkligen VILL läsa.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Jag utgår utifrån fyra frågor:

• VILL jag läsa den här boken, eller har jag kvar den för att jag kan tänka mig att läsa den nu när jag ändå har den?
  Alldeles för ofta märker jag när jag inte rensat i bokhyllan på ett tag att det åker ut väldigt mycket böcker på den första frågan. Alltså böcker som jag sparat slentrianmässigt för att jag lika gärna kan läsa dem innan jag lämnar dem vidare. Om jag inte aktivt VILL eller LÄNGTAR efter att få läsa en bok får den åka ut. Adjö!
  
  
• VARFÖR vill jag läsa den här boken?
  Jag upplever också att jag väldigt ofta "vill" läsa böcker baserat på en känsla skapad av omslag eller blurbar eller sådana lockningsfraser som jag inte kommer på vad de heter... Sen när jag väl läser baksidestexten inser jag ju att det här inte alls är en skräckis utan en "erotisk thriller" (hu!) eller en deckare. Då kan det ju lika gärna åka. Så på den här frågan finns det två olika "vägar" att gå. Börja med att 1. Ta reda på om boken verkligen är vad du tror att den är. Ett omslag med ett läskigt hus behöver inte vara skräck och en bok med en fyndig titel kan visa sig vara en utvecklingsroman för vuxna och inte alls en humoristisk YA-bok. 2. Tänk efter om det verkligen är något du är intresserad av. Vet inte hur många deckare jag proppat in i bokhyllan eftersom det ändå låter lite spännande. Rensade precis ut en bok som jag vet med säkerhet att jag läst baksidan på typ 20 gånger och ändå sparat. Nu fick den gå ner i second hand-påsen eftersom jag är totalt ointresserad av kärlekshistorier mellan vuxna. Oavsett snyggt omslag eller inte.
  
  
• HUR MYCKET vill jag läsa den här boken?
• HUR MÅNGA böcker kommer före i prioriteringen?
  Dessa två frågor hänger ju egentligen ihop lite. Alltså vet ni hur många böcker det ges ut om dagen i Sverige? Hur många böcker kommer det ut per månad som du vill läsa? För september månad BLOGGADE jag om 16 böcker jag ville läsa. Utöver det hade jag redan hunnit läsa några i förväg + att jag hade fler som jag inte bloggade om + att jag med allra allra störstaste sannolikhet har missat en hel hög. Det kommer nya böcker hela tiden. Om en vill vara riktigt hård kan en ställa sig själv frågan: "Skulle jag kunna tänka mig att läsa den här boken nu?" (och försöka bortse från att en kanske är intresserad av fantasy i vissa perioder eller har lässvackor osv - ni fattar nog vad jag menar) och om svaret på frågan är nej ska boken inte stå i bokhyllan.

Och faktiskt - svårare än såhär skulle det inte behöva vara. Sen vet jag med att det är svårt att vara hård ibland.  Här kommer ett gäng småtips:

1. Det blir lättare för varje gång. Jag reflekterar inte alls speciellt mycket när jag rensar ut böcker längre. Det är helt enkelt en övningsfråga. Första gången är svårast, men jag har faktiskt börjat känna lättnad efter en rensning. Det känns roligare och mysigare att titta på böckerna!
2. En behöver inte göra en stor utrensning på en gång. Nu i förra veckan gjorde jag en stor utrensning eftersom jag inte gjort det på länge, men för det mesta går jag och plockar någon bok då och då.
3. Om du är tveksam till en bok eller kan komma med några som helst negativa invändningar mot att läsa den är det ett nej. Ett senare när du kommer vilja läsa boken kommer inte komma. Om du vill läsa en bok, men som andrahandsprioritering eller tänker att du vill läsa den trots att den verkar lite B... Då är det ett nej.
4. En måste inte spara böcker som en fått av farföräldrar/morföräldrar/föräldrar/syskon/kompisar/övriga släktingar/alla andra som skulle kunna tänkas ge en böcker. Skitsamma, de får väl för sjutton lära sig vad du gillar om de vill ge dig böcker (jag känner mycket få personer i denna värld som jag litar på skulle ge mig böcker jag skulle uppskatta i present. Båda två bloggar).
5. Var ärlig mot dig själv. Det ÄR INTE synd om böckerna. Jag lovar. De kan få åka till second hand så hittar de nya hem. 
6. Om du är tveksam till en bok men ändå inte har hjärta att göra dig av med den - stoppa den i en påse och ställ undan. Om du inte saknat den sex månader senare kan den gå.

OBS på att alla dessa tips gäller för utrensning av olästa böcker. Om ni vill kan jag skriva om att rensa lästa böcker också, men vi får väl se om ni ens tar er igenom det här :)

Vilka är dina bästa utrensningstips?

*Disclaimer för böcker med affektionsvärde. Jag har till exempel Popper i urval som jag plockat ur min döda farfars bokhylla, vilken jag helt enkelt inte kan slänga. Kan inte föreställa mig att jag kommer nöjesläsa Popper, så enda chansen jag har att ha användning av den kan väl vara nu när jag ska läsa en kurs i vetenskapsteori och forskningsetik. Annars? Njäe.
Disclaimer 2: Det här innebär inte att jag inte har platsbrist. Det finns helt enkelt för mycket böcker jag vill läsa.
Disclaimer 3: Min sambo skulle gapskratta om han hörde mig säga det här. Han har helt enkelt ingen förståelse alls. *skakar på huvudet*

Idag kommer inlägget lite sent, men det gör nog inte så mycket. Har tre A4-sidor med städning som vi försummat de senaste månaderna (plus den vanliga veckostädningen liksom) som idag ska tas igen - så det står på mitt schema. Men först är det ju dags att skriva om E och F i A-Ö-boktaggen.

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

För jättelänge sedan blev jag taggad av Nelly att göra Unpopular opinions book tag, men har inte haft tid att göra en videoblogg förrän nu. But here it is, enjoy.

1. A Popular Book or series that you didn't like.

Den här boken köpte jag speciellt för att jag skulle ha med den till Barcelona. Vet inte riktigt varför, men tyckte det kändes som en bra Barcelona-bok. Ändå hann jag inte börja läsa den förrän typ sista dagen (pga segade med Harry Potter and the Chamber of Secrets...), men läste ut på flyget hem.

Berättelsen är en retelling av Askungen, placerat i framtiden och med Askungen som en cyborg. Cyborgs ses som lite sämre än alla andra människor, och tas bland annat helt ofrivilligt till pestforskning och sånt. Cinder ägs av en hemsk person som hatar henne. Hon (alltså Cinder, inte hennes ägare) jobbar i en verkstad med att laga androider och sånt som har gått sönder. Alla pengar hon tjänar går till hennes förmyndare och själv får hon ingenting. Så väljer förmyndaren en dag att Cinder ska skänkas till pestforskning - någon som i princip innebär att gå mot ett säker död. Hela Cinders värld vänds upp och ner och hon får reda på saker om sig själv som hon aldrig kunnat drömma om.

Jag hade totalt skippat den här eftersom jag trodde att den var jävligt cheesy och jävligt förutsägbar och jävligt fånig och jävligt swoonig. Sen när Modernista tog över den svenska utgivningen och ändrade omslagen heeeelt blev jag ändå fångad. Dessa nya omslag är ju väldigt... suggestiva. Tycker jag.

 Och grejen är att boken är exakt allt det där. Fast den är också på ett väldigt märkligt sätt ganska bra. "Retelling av Askungen som SF? Det låter jävligt sunkigt" - som min sambo uttryckte när han frågade vad jag läste. Och det ÄR jävligt sunkigt. Fast inte på ett helt dåligt sätt. Redan efter första kapitlet hade jag ju räknat ut hur hela berättelsen skulle sluta (oberoende av hur Askungen slutar), men det är ändå rätt okej. Huvudpersonen är en sån där typisk "Jag är inte som alla andra tjejer som faller för prinsen!!!!!!" och sen gör hon det och han faller för henne och så dansar de runt varandra. Och det är så jäkla töntigt men ändå rätt underhållande. Och är det inte ibland också lite nice att läsa böcker som en vet precis hur de kommer sluta? Som avbrott i allt det oförutsägbara i vardagen? Jag brukar ju säga att jag tycker att förutsägbarhet är ganska charmigt. Jag har inget emot att veta hur en bok ska sluta (och inte heller spoilers) - det är ändå resan dit som är det viktiga. Inte målet. Och i den här boken finns inte en enda oförutsägbar händelse eller ett enda oförutsägbart element, men det är liksom okej.

Jag måste säga att det är otroligt svårt att säga vad som faktiskt är bra, eller vad jag faktiskt gillar med den här boken. Alltså tempot är inte speciellt högt. Det känns (såhär i efterhand) som att samma sak händer om och om igen fast med olika utfall.

För det mesta tycker jag att Cinder är jävligt fjantig och strular till saker som skulle kunna lösas på ganska enkla sätt. Men det är också rätt befriande att läsa om en kvinnlig huvudperson som är klantigare än vad jag är, och snubblar på exakt alla fel ställen.

Slutsats på det här: Definitivt en guilty pleasure-bok för mig. Egentligen rätt dålig, men väldigt underhållande. Kommer definitivt fortsätta läsa den här serien.

IBLAND måste en få chans att klaga lite jävligt högt på sin blogg, så det gör jag nu:

Jag vet att jag hade lovat att lösa problemet med spökhus-böckerna när jag började sätta igång med Throwback Thursday efter sommaren igen, men ni får vänta lite mer på det - okej? Först ska vi prata om när den fjärde Harry Potter-boken kom ut när jag var åtta år och gick i trean (ja, ni läste rätt, jag var åtta när jag gick i trean och it will all make sense very soon when I explain why!). Och det här är ett ganska plågsamt minne som dyker upp varje gång jag läser fjärde Harry Potter-boken.

När jag gick i sexårs började det hela med att jag tyckte att det var jävligt tradigt att sitta och skriva samma bokstav fjorton gånger på samma linje i våra ABC-böcker. På den fria leken läste jag högt för mina klasskamrater (jag har alltid varit ett mycket stillsamt barn). Efter att ha varit med på några svensklektioner i ettan under hösten tyckte både mina lärare och mina föräldrar att det helt sonika var bättre att jag började ettan efter jul istället för att gå tillbaka till sexårs.

Så det gjorde jag. I tvåan låg jag före i allt (utom engelska) nästan hela tiden - så pass att de andra i min klass trodde att jag fuskade och hoppade över uppgifter. En kan ju inte vara ett år YNGRE och ligga FÖRE. Går icke! Så jag plågade mig tyst igenom de andras knaggliga högläsning. Och jag vill bara säga det här till alla er som tror att det är enkelt att vara bäst: Det är det inte. Det är hemskt. Jag önskar att jag lärde mig läsa lika sent som alla andra. Ni fattar inte hur mycket jag hade givit för att få vara ett helt normalt barn. Det här är inte ett skämt, det är blodigt allvar. Jag vet att det här är ett lyxproblem, men det var verkligen jättejobbigt.

Nu när vi fått till bakgrunden går vi vidare till Harry Potter: När jag gick i tredje klass kom alltså den fjärde Harry Potter-boken ut (på svenska alltså). Jag läste klart de 752 sidorna på en vecka. Kan i efterhand tycka att det var helt sickt och fattar att mina klasskompisar inte trodde på mig - jag menar det betyder ju att jag snittade på över HUNDRA SIDOR OM DAGEN. En åttaåring. För när jag en vecka senare kom till skolan och hade läst ut boken före alla andra TRODDE DE INTE PÅ MIG. Då hade vi gått i samma klass i 1,5 år, och trots att de vid det laget fattat att min läshastighet var helt vrickad vägrade de tro att jag hade läst ut boken (men måste säga att jag ändå hade blivit mer accepterad i klassen i trean).

Så. Det är varför jag alltid identifierat mig med Hermione, varför hon känns som min själsfrände och varför jag inser att hon inte har det så jävla lätt hela tiden. Hermione är alla vi som var bra i skolans bästa vän. För det är fan skitjobbigt att ligga före alla andra.

Den 14e augusti klockan 15:22 mottog jag ett mejl med förfrågan om jag ville delta i en bloggstafett om boken Var är Audrey? Eftersom jag redan hade tänkt läsa boken tänkte jag inte ens, utan postade 15:23 mejlet: "Hallå! Kan svara på en gång att jag gärna är med!" och var därmed först på att svara (surprise!) och fick välja dag. Det är inte riktigt dags än, men däremot börjar det bli dags att presentera hela startfältet. En hel hög med typiskt bra bloggare är det.

• 14 september - Emm läser
• 15 september - Old adult reads young adult
• 16 september - Sagan om sagorna
• 17 september - Barn tycker- om böcker och film
• 18 september - Sincerely Johanna
• 19 september - Fantastiska berättelser
• 20 september - Bokfreak
• 21 september - Bokmys
• 22 september - The Chicklit Revolution
• 23 september - Sofies bokblogg
• 24 september - Prickiga Paula
• 25 september - By Jill

Här blir det (igen) en icke-recension och mer omläsningsreflektioner. Jag var faktiskt inte superpepp på att läsa om Chamber of Secrets, eftersom den i mitt minne är den absolut sämsta boken i hela Harry Potter-serien. Det visade sig dock typ... omedelbart att mitt minne inte var helt ackurat. Alltså visst - det är nog fortfarande den jag gillar minst - men hallå! HUR SPÄNNANDE?

Gick tillbaka till att läsa det jag skrev om Sorcerer's Stone nu, och halvvägs igenom även Prisoner of Azkaban måste jag säga att det känns som att Rowling börjar avveckla det direkta tilltalet i CoS, och har droppat det helt i PoA - vilket jag tycker är ganska intressant. Det tar ju en del udden av själva "sagoberättandet". Handlar det om att det passar en elvaåring bättre än en trettonåring, eller var det bara en berättarstil Rowling tröttnade på/utvecklades bort från? Är det ett medvetet val?

Hade också glömt hur jäkla vidrig Gilderoy Lockhart är. Jag skrev ju när jag skrev om SS att jag tar fasta och fokuserar på olika saker i olika omläsningsperioder. När det gäller den här tror jag aldrig att jag lagt så mycket fokus på Lockhart tidigare. Nu kunde jag knappt ens ta mig igenom styckena där han var med utan att hoppa över hans repliker alternativt kräkas inombords. Spännande.

Dessutom bjuder ju den här boken på det helt fantastiska citatet "When in doubt, go to the library" som jag mycket hellre hade haft på min underarm än det citat jag har.

Herregud, tiden går så fort att jag typ vill gråta. Läsningen har varit sådär den här månaden. Är dock väldigt glad över att september är här - eftersom jag ändå oftast mår så hemskt mycket bättre på höstarna är på vårarna och eftersom det betyder att höstutgivningen är här.

94. Cinder (The Lunar Chronicles #1), Marissa Meyer *
93. Harry Potter and the Chamber of Secrets (Harry Potter #2), J.K. Rowling (omläsning)
92. Ibland bara måste man, David Levithan
91. Eldtronen (Kanekrönikan #2), Rick Riordan
90. ODY-C vol 1, Matt Fraction & Christian Ward *
89. The Magician's Nephew (Chronicles of Narnia #6), C.S. Lewis
88. Sandman: Dream Country (Sandman #3), Neil Gaiman
87. Sandman: The Doll's House (Sandman #2), Neil Gaiman
86. Kris, Karin Boye *

Totalt: 9.
Gillade mest: Harry Potter hallå?!
Gillade minst: ODY-C. Helt jäkla obegripligt - om än roligt koncept.
Största överraskning: Hm, Cinder kanske? Var extremt förutsägbar och extremt cheesy, men fungerade förvånansvärt bra!
Största besvikelse: ODY-C... Läs recensionen.

Så, tisdag igen och The Broke and the Bookish bjuder på tisdagstemat karaktärer en inte klickade med. Känns som att 2015 är året då jag inte klickade med karaktärer, men det kanske bara är för att jag tänkt på det extra mycket på senaste tiden. Nå, till listan:

1. Hirka i Odinsbarn
Alltså, det jag känner för Hirka: Ingenting. Får ingen bild av vem den här karaktären är och det blir jävligt långtråkigt att läsa en supertjock bok om en karaktär en inte känner.

2. Eleanor i Eleanor & Park
Ojoj, Eleanor... Väcker otroligt mycket känslor hos mig - mest ilska. Det var liksom inte bara så att vi inte klickade - jag avskyr henne. Förmodligen för att vi är nedrigt lika.

3. Sadie och Carter Kane i Den röda pyramiden
Det här blev ju förstås hemskt mycket bättre i Eldtronen, men kan fortfarande inte påstå att vår relation är fantastisk. De är ju inte Percy Jackson direkt.

4. Ehm, typ alla karaktärer i Sveket
Därför har jag skjutit på att läsa Sammansvärjningen... Den ligger fortfarande på mitt "prio 1"-hyllplan i TBR-hyllan. Meneh... oläst. Jag ska. Snart. Ska bara läsa lite annat först...

5. Will i Nybörjarguide till livet eller kaosteori
Visst, jag fattar att Will är lost i bereavement, men allra mest tycker jag genom typ hela boken att han är ett jävla asshole.

6. Frankie i Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Det här är lite av en bikt... Men jag tycker givetvis att Frankie är en viktig feministisk karaktär, att hon är bad ass och allt sånt. Men är det här en person jag skulle vilja hänga med? Eh, nejtack.

7. Melanie i The Girl with All the Gifts
Det kan ju hända att det ska vara meningen, men jag tycker att Melanie som karaktär är rätt så obehaglig. Känns ju dock på ett sätt som att författaren vill att en ska sympatisera med Melanie, och därför är hon ett barn och inte en vuxen eller en tonåring. Men hon är också översmart och superanalytisk och väldigt lite som en tioåring.

8. Ella i Som om jag vore fantastisk
Jag ogillade Ella även i tidigare böcker i den här serien, och inte ens när hon får en egen bok kan jag klicka med den här karaktären.

9. Peter i Rivers of London
Har ett enda ord för den här karaktären: Vidrig. Läs recensionen.

10. Lumikki i Röd som blod
Det här är största anledningen till att jag inte fortsatte läsa den här serien. Alltså Lumikki är liksom... Lisbeth Salander (bikt: Jag har jättesvårt för Lisbeth Salander). Och tråkigt nog: Salander har blivit något av en litterär stereotyp som jag inte tål.