Jag läste Norwegian Wood ungefär samtidigt som filmen Norwegian Wood, baserad på boken, gick upp på biograferna har i stan. När vi började hyra filmer genom Lovefilm var det den första film jag satte upp på vår lista, och igår såg vi den äntligen.

Jag var ju inte överdriver imponerad utav boken, men det är ingenting jämfört med filmen. Filmen var faktiskt inte bara icke imponerande, utan dessutom en riktigt stor besvikelse. Två timmars film, och det känns som att det inte händer någonting. Skådespelarna känns osäkra och spelar inte bra (eller så är det bara det där med japanska).

Dessutom stör jag mig på det lilla faktum att det i filmen är totalt obegripligt varför filmen heter Norwegian Wood. Reiko spelar den en gång i filmen, men man får aldrig veta vad den har för betydelse för Watanabe. Jag saknar faktiskt en hel del grejer från boken. I filmen går aldrig Watanabe och Midori på porrfilm. Man får inte ens veta att Midori betyder grön, och att Watanabe flyttar till ett hus med veranda och inte till en lägenhet. Reikos historia är helt utelämnad.

Men självklart förstår jag att allt detta inte hade fått plats. Samtidigt känner jag att om de dragit ner lite på alla tystnader så hade det kanske fått plats i alla fall. Över lag känns filmen väldigt fransk, fast utan den där sköra stämningen som finns i fransk film. I de franska filmer brukar stämningen vara så skör att den är som en spänning som gör allting intressant och drivande. Den här filmen hade behövt den där extra lilla stöten, för nu är den mest långrtråkig.

Däremot är fotot underbart. Miljöerna är magnifika, och jag vill helst av allt sälja allt jag äger och har och åka till de japanska bergen. Naoko är väldigt söt och Watanabe är fantastiskt välklippt. Han frisyr är perfekt, och inte ett enda hårstrå ligger någonsin fel. Så den är nästan värd att se bara för att den är snygg.