Titel: Mannen som föll i glömska
Författare: Mia Ajvide
Antal Sidor: 364
Bokförlag: Albert Bonniers
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia

En dag när Jack kommer hem vet hans fru inte vem han är. Hans jobbarkompisar känner inte igen honom. Till och med hans mamma behandlar honom som en främling.  

"När Jack i all hemlighet och för andra gången på mindre än en vecka, betraktade sin hustru genom verandafönstret var han klar över att hon hade glömt bort honom. Och att hon aldrig skulle minnas honom igen.
Det var inte hennes fel. Lika lite som det var någon annans. Han hade fallit ur hennes medvetande lika självklart som en droppe regn faller ur ett moln. Ena stunden är den där. I nästa är den borta"

Själv känner Jack ingen skillnad. Han känner sig inte förändrad på något sätt, och det har inte hänt honom något speciellt.
För att fördriva tiden medan han väntar på att någon ska minnas honom forskar han i den unge Almas mystiska död. Varför dog hon? Varför är det ingen som minns hennes bror Edmund?

Det första jag slogs av med den här boken var omslaget. Eller tja, det är ju såklart det första man ser, men det är inte förrän man tar i det som man reagerar. Det känns nämligen som matt gummi, helt mjukt och lent. Fram tills jag satte på mitt eget skyddsfodral på satt jag och klappade på omslaget samtidigt som jag läste. En detalj som är trevlig, men väldigt distraherande om man är jag.

Sen så var det innehållet, ja. Väldigt intressant berättelse, men jag hade velat ha mer Myntholm. Dessa vändor i Rinkeby drar ner betyget markant. På något sätt känns det som att boken är två historier som inte hänger ihop, fastän de gör det i alla fall. Det är lite svårt att förklara, men framför allt tycker jag att det beror på stämningar. Känslan av mystik som finns när han inte är i stan infinner sig inte när han är i stan. Det tycker jag är väldigt tråkigt, för jag vill att den ska vara lagom spännande och mystisk hela tiden.

Att jag älskar att känna igen miljöerna är svårt att komma ifrån. Jag har alltid uppskattat att maken Johns böcker ofta utspelar sig i närheten av där jag brukade tillbringa somrarna som barn. Och Stockholm. Den här stan alltså. Den är mitt hem, och jag älskar att läsa böcker där jag så fort jag blundar kan se exakt var personerna i boken är någonstans.

Överlag tycker jag att det är en mycket bra bok. Egentligen skulle jag vilja säga 3,5, och hade till och med kunnat tänka mig att göra en ny betygs-bild med 3,5 poäng just för denna bok. Eftersom min dator har gått sönder så kommer jag ju dock inte åt mallarna och photoshop, så jag sätter en fyra!




Läs också: John Ajvide Lindqvist