Naomi & Ely's kyssförbudslista
11:08
Titel: Naomi & Elys kyssförbudslista
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal Sidor: 256
Bokförlag: Pocketförlaget
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia
Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och har alltid varit bästa kompisar. Egentligen vill Naomi vara mer än vänner, men hon vågar inte tala om det för Ely. Speciellt inte eftersom han gillar andra killar. "Andra killar" råkar just i det här fallet vara Naomis pojkvän...
Jag insåg att min Cohn&Levithan-dyrkan inte kunde bli komplett utan att ha läst även denna. Att jag tycker att denna är sämst av de tre säger inte så mycket, eftersom jag tycker att de andra två är fantastiska. Det här är heller inte på något sätt en dålig bok. Tvärtom. Men tyvärr håller den inte riiiiiktigt lika hög standard som Nick & Norahs oändliga låtlista och Dash & Lilys utmaningsbok.
I den här boken är det även andra än huvudpersonerna som får chansen att berätta saker ur sin synvinkel. Det ger en mycket bredare bild, och berättelse, än när det bara är två personer som berättar. Detta på både gott och ont. Å ena sidan kan den ibland faktiskt bli lite rörig. Å andra sidan är det kul att få berättelsen berättad ur olika synvinklar. Å tredje sidan så älskar jag rörigheten i den här boken. Det känns på något sätt väldigt New Yorkskt (kan man säga så? Nu kan man!).
Precis som jag skrev när jag läste Dash & Lily får jag en mycket bättre bild av Naomi än av Ely. Naomi ser ut som en blandning mellan en annan Naomi (Shimada) och Lily Allen (alltså i mitt huvud), medan Ely... blank. Det dyker bara inte upp någon som helst bild av honom i mitt huvud.
Och sen älskar jag Levithans gaykaraktärer. Jag tycker att det behövs mer homosexualitet i ungdomsböcker för att visa att det ÄR helt OKEJ att vara homosexuell. Så där får Levithan ett STORT PLUS av mig. Att ett gaypar dyker upp i alla hans berättelser får mig att känna att Manhattan vimlar av dem. Och jag älskar det.
Jag måste igen nämna toalettexten. Jag gillar det. Att det återkommer liksom. Som jag skrev om Dash & Lily får det berättelsen att verka mer levande.
Läs också: Dash & Lilys utmaningsbok, Nick & Norahs oändliga låtlista
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal Sidor: 256
Bokförlag: Pocketförlaget
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia
Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och har alltid varit bästa kompisar. Egentligen vill Naomi vara mer än vänner, men hon vågar inte tala om det för Ely. Speciellt inte eftersom han gillar andra killar. "Andra killar" råkar just i det här fallet vara Naomis pojkvän...
Jag insåg att min Cohn&Levithan-dyrkan inte kunde bli komplett utan att ha läst även denna. Att jag tycker att denna är sämst av de tre säger inte så mycket, eftersom jag tycker att de andra två är fantastiska. Det här är heller inte på något sätt en dålig bok. Tvärtom. Men tyvärr håller den inte riiiiiktigt lika hög standard som Nick & Norahs oändliga låtlista och Dash & Lilys utmaningsbok.
I den här boken är det även andra än huvudpersonerna som får chansen att berätta saker ur sin synvinkel. Det ger en mycket bredare bild, och berättelse, än när det bara är två personer som berättar. Detta på både gott och ont. Å ena sidan kan den ibland faktiskt bli lite rörig. Å andra sidan är det kul att få berättelsen berättad ur olika synvinklar. Å tredje sidan så älskar jag rörigheten i den här boken. Det känns på något sätt väldigt New Yorkskt (kan man säga så? Nu kan man!).
Precis som jag skrev när jag läste Dash & Lily får jag en mycket bättre bild av Naomi än av Ely. Naomi ser ut som en blandning mellan en annan Naomi (Shimada) och Lily Allen (alltså i mitt huvud), medan Ely... blank. Det dyker bara inte upp någon som helst bild av honom i mitt huvud.
Och sen älskar jag Levithans gaykaraktärer. Jag tycker att det behövs mer homosexualitet i ungdomsböcker för att visa att det ÄR helt OKEJ att vara homosexuell. Så där får Levithan ett STORT PLUS av mig. Att ett gaypar dyker upp i alla hans berättelser får mig att känna att Manhattan vimlar av dem. Och jag älskar det.
Jag måste igen nämna toalettexten. Jag gillar det. Att det återkommer liksom. Som jag skrev om Dash & Lily får det berättelsen att verka mer levande.
"The Cure. Botemedlet mot våra ex? Jag är ledsen, Nick. Du fattar. Kommer du att kyssa mig igen?"
Läs också: Dash & Lilys utmaningsbok, Nick & Norahs oändliga låtlista
0 kommentarer