Samtidigt som den sista boken i Delirium-serien, Requiem, kom ut, släpptes även Delirium Stories samlade i en bok (tror att de först släpptes en och en). När så läst klart Requiem var jag ändå inte jättepepp på att sätta igång med Delirium Stories direkt, utan ville hålla lite på det. Suga på karamellen lite till. Men det visade sig att ju längre tiden gick, desto mer KRYMPTE mitt intresse. Så jag närmast tvingade mig själv att läsa den, bara för att den stått så länge på min att läsa-hylla.

Delirium Stories innehåller alltså tre stycken noveller av varierande längd - alla berättade av tre olika personer: Hana, Annabel och Raven. Totalt är boken ungefär 150 sidor lång (de sista 50 sidorna är ett utdrag ur Requiem och en intervju med Lauren Oliver). Alla tre utspelar sig dock under perioder där Lena inte varit speciellt närvarande i de här personernas liv. Hanas berättelse utspelar sig under perioden i första boken när hennes och Lenas relation är lite skakig. Annabels under tiden innan hon blev botad, varvat med tiden då hon satt i fängelse. Ravens innan hon träffade Lena.

När jag började läsa den här kändes det ändå så himla bekant och tryggt att komma tillbaka till en berättelse som jag visste att jag älskade (ni vet varje gång en läser Harry Potter och det känns så himla fint att få återvända till Hogwarts? Inte riktigt samma känsla, men ändå lika). Samtidigt var det också så himla svårt, för att jag liksom glömde bort att "jag" inte var Lena, vilket ledde till stor förvirring på vissa ställen.

Jag älskar med de här berättelserna att vi faktiskt får berättelser som har berättats ur ett annat perspektiv - Lenas. Jag tycker att det är så intressant när jag liksom får läsa om samma händelse, fast ur flera olika synvinklar. Jag känner att jag efter att ha läst den här boken förstår jag mycket mer av hur dessa personer handlat i Requiem - utan att den för den skull krävs för att en ska förstå Requiem.

Om du är sugen på att få ut lite mer av den här berättelsen, och är ledsen över att serien är slut rekommenderar jag verkligen den här boken! Det gäller bara att ni inte glömmer bort vem det egentligen är som berättar.