Förra veckan berättade jag om när jag träffade Susanna Alakoski på biblioteket i Tumba. Den här veckan tänkte jag berätta om boken hon tipsade mig om. Jag har nämnt det lite kort tidigare i recensionen av Baby Jane. Boken Alakoski tipsade mig om var Stalins kossor, en bok som länge var en utav mina absoluta favoriter.

"Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung.I nuet tar Annas ätstörningar allt mer kontrollen över hennes liv, skolan, kärleken och vännerna. När hon träffar Hukka, hennes stora kärlek, vågar hon inte blotta sina känslor för honom. Hon är besatt av sitt matschema och kämpar samtidigt med sin kluvna identitet. Redan tidigt förstod Anna att hon inte duger som hon är. Nu förnekar hon sin kropp och sitt estniska påbrå som hon aldrig har avslöjat för någon. Finns det ingen man kan lita på?"

Det här var alltså den bok som Susanna själv följde med mig till hyllan för att se till att jag fick med den hem. Jag minns att Sofi Oksanen var ny, att ungdomsbibliotekarien precis hade läst klart den, och att de båda tyckte att hon var mycket lovande. Jag vet inte vad i Stalins kossor som får mig att älska den, men det gör jag, fortfarande.