Hösten (eller sommaren? någonstans där i alla fall) innan jag startade den här bloggen läste jag Sommarbarn - mitt första försök att bekanta mig med Katerina Janouch. Jag blev omedelbart förälskad, men trots förälskelsen har jag inte läst något mer av henne. Dock står Systerskap i hyllan och väntar på mig. Den ska jag nog ge mig in på. Snart så.

Sommarbarn är historien om en liten flicka, Katia, som föds i Prag 1964. När hon är fyra år gammal ockuperar Sovjetmakten hennes hemland. Pappan i familjen kämpar mot den nya regimen. Han blir snart kommunismens fiende. Familjen förföljs och 1973 tvingas de lämna landet. Det blir ett smärtsamt uppbrott. Från den älskade farmodern, från släkten, från en tillvaro Katia känner sig hemma i. Flykten går genom ett snötäckt Tjeckoslovakien. Så småningom kommer de till Sverige. Hon vet att de aldrig får återvända. Men det tar tid innan insikten sjunker in.

Mötet med det nya landet blir allt annat än lätt. Familjen kommer till ett Sverige i 70-talsskrud, generöst från socialtjänstens sida, mindre gästvänligt i mellanstadieskolan där Katia börjar. Det blir en kamp för att skapa sig en ny identitet. De vuxna kan vara skrämmande. Men hårdast är det bland barnen. När Katia så erbjuds en plats hos en svensk familj som "sommarbarn" ar hennes föräldrar tacksamt emot erbjudandet. Katia ska få en chans att bli svensk på riktigt. Här finns en möjlighet att lära känna det nya landet inifrån. Att anpassa sig är dock inte alltid enkelt.