Titel: Cigaretten efteråt
Författare: Horace Engdahl
Antal Sidor: 155
Bokförlag: Albert Bonniers
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia

Cigaretten efteråt innehåll en hög "mikrobetraktelser" för att använda Horace egna ord. Han sätter ord på sina tankar om livet, beteenden, konst, litteratur, tja i princip vad som helst.

Jag tycker att boken känns väldigt mycket som en samling bloggtexter eller tweets. Om herr Engdahl själv hade fått höra det hade han väl gått i taket, eftersom "bloggen är skrivandets återfall i adolescensen" (hans egna ord från boken). Ibland tycker jag att han skriver helt klockrena grejer, ibland tycker jag att han begår hybris (det hade han själv aldrig skrivit. Han hade skrivit megalomani) och ser sig som förmer än alla andra. Det irriterar jag mig lite på, men jag antar att det bara är sådan han är.

Jag gillar verkligen "kortisarna". De tankarna som är på max 4 meningar. För även om jag tycker att han är uppblåst och stundvis dödstråkig så kan jag knappast förneka att han kan formulera sig på de mest fantastiska sätt. De lite längre texterna blir däremot snabbt långtråkiga. Efter att jag läst ca 100 sidor kommer jag på mig själv med att tänka: "Varför läser jag det här egentligen? Vad har jag över huvud taget för nytta av att läsa hans tankar? Det här angår ändå inte mig", och där någonstans började jag hoppa över långa stycken.

Några utav mina favoriter från boken:

"Du skall titta på människor runt omkring dig och säga dig att deras efterfrågan på din uppgivenhet är mycket begränsad"

"Problemet med elitism är att man bara får med sig de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.

"Den mest älskade svenska glädjepsalmen, "Härlig är jorden" , är skriven av en dansk. Utan våra bröder och systrar söder om landsvägen skulle vi ha gått under i melankoli och skogsberättelser."

"Gärna oordning, men på särskilda, därför avsedda platser!"

”Världens undergång skulle vara en fullt uthärdlig tanke om det bara vore möjligt att ta en cigarett efteråt.”