Titel: Fatta eld
Författare: Suzanne Collins
Antal Sidor: 319
Bokförlag: Månpocket
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia

Fatta eld är andra boken i trilogin Hungerspelen. Katniss och Peeta är hemma, men förbereds inför segerturnén de ska göra i landet. Katniss tror att allt ska vara över, att hon ska få vara ifred efter segern, men en dag får hon besök av president Snow. Han hotar att döda alla hon älskar om hon inte ser till att lugna ner oroligheterna hon skapat med sin upprorshandling i sluttampen av Hungerspelen. Hon måste alltså fortsätta spela att hon är galet förälskad i Peeta, trots att hon egentligen vill vara med Gale.

Sen är det dags för kvartssekelskuvning. 75 år har gått sedan starten, och spellednigen har planerat något alldeles speciellt. Något så speciellt att Katniss och Peeta återigen blir fiender på arenan.

Jag älskade Hungerspelen när jag läste den. Jag kunde inte lägga ner boken alls. Senare delen av Fatta eld blev jag lika fångad av, men jag tyckte att början var lite seg. Det var lite för lite action i början.

Något jag kände genom hela boken var en väldigt obehaglig känsla i magen. Jag insåg inte vad den där känslan var förrän på sida 289. Den obehagliga känslan var känslan av att pressa ner gråten i magen för att den inte skulle slippa ut. Istället för att känna hopp, att de en dag kommer lyckas bli fria, känner jag bara att allt är så himla fel och hopplöst. Att det aldrig kommer gå.

Tja, annars tycker jag att den är väldigt lik första boken. Tack och lov tycker jag ändå att det fungerar.