Under kupolen
10:52
Författare: Stephen King
Antal Sidor: 1178
Bokförlag: Bra böcker
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia
Den 21 oktober händer det ett flertal olyckor runt den lilla staden Chester's Mill i Maine. Ett litet flygplan kraschar med ingenting, likaså en stor timmerbil. En kupol verkar ha slutit sig runt hela den lilla staden. Ingenting kommer ut ur staden, och ingenting kan komma in.
Fd militärkaptenen Dale Barbara ska precis fly. Han har lämnat alla sina grejer och sagt upp sig från jobbet för att kunna försvinna från staden. Kupolen tvingar honom att stanna kvar. Hans gamla överste James Cox ber honom ta över befälet i staden och ta reda på hur kupolen kommit dit och hur man får bort den.
Det ingår dock inte i viceborgmästaren Big Jim Rennies planer. Kupolen var en lika stor chock för honom som för alla andra, men den skulle kunna vara exakt det han behöver för att ta över staden.
Under kupolen påminner väldigt mycket om Flugornas herre, som också bygger på att bli strandsatt utan hjälp från omvärlden och vad som händer när vanliga lagar och regler inte kan nå en. Skillnaden är att Flugornas herre handlar om små pojkar. Under kupolen handlar om vuxna människor, men det ter sig väldigt lika. Chester's Mill under kupolen skulle egentligen kunna vara vilken diktatur som helst. Jim Rennie skulle kunna vara Kim Jong-II. Han manipulerar all information för att stärka sin egen position och för att vända folket under kupolen mot Dale Barbara.
Jag kan säga att jag inte kunde ha börjat året på ett bättre sätt. Och jag kunde inte ha börjat mitt Stephen King-läsande på bättre sätt heller. Tidigare har jag endast läst Raseri (som först utgavs under pseudonymen Richard Bachman). Jag kan meddela att det här nog kommer bli en livslång romans. Trots sina 1178 sidor blir den här boken aldrig tråkig. Trots att saker upprepas gång på gång på gång ur olika perspektiv blir den aldrig jobbigt repetitiv.
Ett utav Stephen Kings absolut bästa stildrag är det här att jag vet att något kommer hända, men inte vad. Karaktärerna vet ingenting än, men jag vet att något kommer att hända. Ibland är berättelsen till och med förutsägbar, men det gör ingenting. Ibland bygger till och med spänningen på förutsägbarheten, och den gör att jag vill fortsätta. Jag vill veta VAD som händer, inte bara att något kommer att hända. Exempel:
”'Vilken vacker jävla dag!' utbrast Claudie. Chuck skrattade. De hade fyrtio sekunder kvar att leva.” (s 18)
”Alla nålarna på instrumenträdans mätare föll ned till noll och låg stilla.
'Vad i helvete?' sade Claudie Sanders. Hon vände sig mot Chuck. Han
hade spärrat upp ögonen med såg inte panikslagen ut, bara förbryllad.
Panik hade de inte tid med.
Chuck såg aldrig instrumentbrädan. Han såg att Senecans nos
knycklades ihop mot honom. Sedan såg han att de båda propellrarna löstes
upp i sina beståndsdelar.
Han hann inte se mer. Han hann ingenting mer. Senecan exploderade
ovanför Route 119 och det regnade eld över landsbygden. Och kroppsdelar.
En rykande underarm - Claudettes - landade med en duns bredvid det
prydligt halverade skogsmurmeldjuret.
Det var den tjugoförsta oktober.” (s 19-20)
Det är nog sällan som jag stött på en författare som har så fin hand med språket. Jag har två citat från boken som är mina absoluta favoriter:
”Vi har tagit en tur runt hela det strumpformade Chester's Mill och
kommit tillbaka till Route 119. Och tack vare berättandets magi har inte
ett ögonblick förflutit sedan den drygt sextioårige karlen i Toyotan
rusade rakt in i något osynligt men mycket hårt och bröt näsan.” (s 54)
”Vem som helst som vårdat en obotligt dödssjuk patient kan tala om
att man kommer till en punkt då förnekelsen dör och acceptansen sätter
in. De flesta i Chester's Mill nådde den punkten på förmiddagen den
tjugofemte oktober, när de stod där antingen ensamma eller i sällskap
med sina grannar och såg fler än trehundra människor som störtade ner i
skogen i TR-90” (s 817)
0 kommentarer