Jag råkar ju inte vara något större fan av att läsa poesi. Jag vill tro att jag kanske lärt mig uppskatta det lite mer nu när jag börjat läsa litteraturvetenskap än vad jag gjort tidigare. Faktum är att jag uppskattar verbal poesi bra mycket mer än ickeverbal sådan. Kanske för att musiken under större delen av livet har legat mig närmare hjärtat än vad läsandet gjort (och varför det inte ser ut så längre är en historia i sig. Den korta versionen är att jag under gymnasiet drog på mig sådan prestationsångest att jag knappt rört ett piano sen jag tog studenten. Men jag vill och försöker och hoppas att jag en dag ska hitta tillbaka).

Så trots att jag faktiskt kan uppskatta (när någon läser för mig) Erik Stagnelius och Emily Dickinson så är det bra mycket troligare att jag förlorar mig i något så enkelt som Mando Diao eller Bruce Springsteen. Jag vet inte, det är något med den där kombinationen av en perfekt formulering som både ser snygg ut och låter snyggt, och dessutom ligger perfekt i musiken. Ett favoritcitat som jag tagit till mig enormt under de senast åren, och som numer sitter på min arm kommer från Dancing in the dark: "You can't start a fire without a spark".

Två av mina bästa Mando Diao-citat kommer här (klicka på låtnamnet för att lyssna på låten i Spotify!):
_________________________________________ 

And there ain't no point in the words I write
There ain't no way to know me
But it sure felt right when I saw your eyes
But now they feel like, oh yeah they feel like Mondays [...]

Cause there ain't no point in the words I write
There ain't no way to get me
But I sure was high when I saw your smile
But now your always, oh yes you're always gone girl

- All my senses

_________________________________________

I want to love you but I'm growing old
ten little soldiers screaming in my soul
The day is using up its final breath
I've never been so sure I've never doubted you, Mr Moon

- Mr Moon

_________________________________________