Det jag gillade mest med boken är att det faktum att den är upplagd som en fiktiv intervjubok. Jag älskar konceptet, verkligen. När jag först hörde att den skulle bli film blev jag eld och lågor, eftersom jag trodde att filmen skulle bygga på samma koncept. Det gör den tyvärr inte, men jag är faktiskt himla nöjd ändå. 

Filmen berättar samma historia som boken, men istället för intervjuer får vi följa Gerry. Gerry jobbar på FN och reser världen runt för att ta reda på var zombieviruset kommer ifrån. På så sätt får vi alltså reda på hur olika länder hanterat smittan, hur den spritts och så ändå. 

Något som jag tyckte var bra med den här filmen är att vi egentligen knappt får se zombierna på nära håll. Jag som är kinkig med hur de ser ut tänker att det kanske är bäst så. Det hade lätt kunnat förstöra saker och ting. Jag är faktiskt så pass nöjd att jag kan gå med på att zombierna springer. Men notera att jag GÅR MED på det. Det är inte samma sak som gillar. Dessutom är zombier inte direkt skräck för mig, men dem här zombierna hade lätt platsat i en riktigt läskig skräckfilm.

Något jag tycker är mindre bra är att de inte gjort något åt de dåliga könsrollerna. I recensionen av boken nämner jag att den första kvinnan inte nämns förrän på sidan 83. I filmen säger Gerry hejdå till sin familj. Till flickorna säger han att de är hans gullungar, medan pojken får höra "Ta hand om dem nu".

Över lag är jag ändå väldigt nöjd med filmen. Jag rekommenderar absolut!