Just nu håller jag på att läsa Bröderna Lejonhjärta. Jag tror alla känner igen citatet "Annars är man ingen människa utan bara en liten lort". När jag läser den här boken känns den mer aktuell än någonsin.

13-åriga Jonatan Lejonhjärta måste lämna tryggheten i Körsbärsdalen för att rädda människor i Törnrosdalen. Törnrosdalen har nämligen blivit övertagen av den onde Tengil. Skorpan undrar varför Jonatan inte bara kan sitta hemma vid elden i Ryttargården och ha det bra. Jonatan svarar honom att det finns saker som man måste göra, även om det är farligt. "Annars är man ingen människa utan bara en liten lort", säger han.

Jonatan skulle kunna sitta hemma vid elden i Ryttargården och bara ha det bra. Men han väljer att inte göra det. Han väljer att ta kampen för personer som han aldrig mött.

Rasifiering drabbar inte mig. Jag kan sitta hemma vid tv:n och titta på när Sverigedemokraterna får flera platser än någonsin i riksdagen. Men jag VILL inte göra det. För jag vill inte se på när människor som är precis som jag, blir behandlade annorlunda än jag. Jag vill också ta upp ett citat ur Gudrun Schymans talibantal som jag tycker passar här:

Jag vill inte kunna välja en "bra" skola till mina barn om jag vet att det för med sig att andras barn får gå i en sämre. Jag vill inte att min rätt till bostad ska föra med sig att andra saknar tak över huvudet. Det finns ett värde för mig, som människa, att veta att jag lever på ett sådant sätt att också andra har det bra. Det finns ett värde för mig att slippa kliva över lik på vägen till jobbet. Det finns ett värde för mig att slippa se människor som rotar i papperskorgar eller sover på parkbänkar. Det finns ett värde för mig att veta att människor, så långt jag kan överblicka, lever väl.

Och det finns ett värde för mig att veta att alla behandlas lika, oberoende av hudfärg, hemland, kön, sexualitet. Jag har så svårt att förstå de människor som inte kan se att vi alla är precis, precis lika.
__________________________________________________________________________________