Som sagt var jag och såg Catching Fire igår. Nu har jag kommit över den värsta fniss-attacken när jag tänker på Claes Malmberg som Plutarch, så tänker säga kort vad jag tyckte.

När jag läste böckerna gillade jag bäst Gale hela tiden. Gale Gale Gale, bara Gale. Jag tyckte Peeta kom och förstörde och var allmänt jobbig och i vägen. Men! I filmen får jag inte alls den känslan, utan bara "MEN HAN ÄR JU SÅ HIMLA GULLIG" och dör lite.

När jag läste bok nummer två tyckte jag mest att det var en upprepning av bok nummer ett. Vilket jag inte heller tycker efter att ha sett filmen.  Spänningen blir mycket mer tydlig i film två, än i film ett och i bok två. Första filmen tyckte jag saknade det djup som boken faktiskt har, men den här tycker jag nästan överträffar boken (JA, JAG SKREV JUST DET DÄR. Trodde aldrig i mitt liv att det skulle hända). Men det KAN bero på att det var längesedan jag läste boken också.

Om första filmen skrev jag att jag tyckte det var dåligt att veta vad som skulle hända. Jag tyckte inte att det gjorde ett dugg i den här filmen. För övrigt grät jag när [Katniss var tvungen att åka från Distrikt 12 och Prim skrek. VISSTE ju att de skulle få ses igen, men grät ändå.]. Och tycker att Sam Claflin och Jena Malone var PERFEKTA som Finnick & Johanna. Johanna är min nya favoritkaraktär. Helt klart. Utöver Katniss såklart (jag kommer med andra ord inte döpa min katt efter Johanna).

__________________________________________________________________________________