Clarys mamma ligger fortfarande medvetslös, killen hon är kär i är helt plötsligt hennes bror, hennes bästa kompis är kär i HENNE och allt är allmänt upp och ner och väldigt lite som det var innan hon fick veta att det fanns en helt annan värld. Helst vill hon att allt ska bli som vanligt, men det fungerar inte riktigt att låtsas som ingenting. Hon är nämligen fullt upptagen med att hjälpa Jace att inte bli tagen av Klaven och rädda världen, och så vidare.

Även fast jag var så himla pepp på att läsa den här boken missade jag helt när den kom ut på svenska. Vet inte hur det gick till (eller jo, det gör jag visst. Den här hösten har kort sagt varit för mycket).

Trots att det ändå händer en del i den här boken känner jag att det känns som himla mycket transportsträcka. Det är liksom vänta vänta vänta och sen händer det BAM BAM BAM, men det står ändå liksom inte riktigt i proportion till väntan. Om ni förstår vad jag menar? Det är liksom den känslan jag får när jag läser boken.

Men jag är ändå nöjd. Jag tycker att det känns som en ganska typisk tvåa i en serie - vilket det ju också ÄR. Den var liksom inte kan-inte-lägga-ifrån-mig-bra, men tillräckligt bra för att jag hellre skulle vilja läsa den än The Forest of Hands and Teeth. Jag tycker inte att den här är lika förutsägbar som första boken var, men sitter och väntar på grejer jag vet ska komma (jag är den här typen som inte direkt har något emot spoilers - nästan tvärtom faktiskt. Jag tycker det är roligt att vänta på det som ska hända, och tycker det är kul när någon annan får berätta en historia. Och för mig förstörs inte heller läsupplevelsen av att jag vet vad som ska hända). Och de omotiverade blankraderna som jag klagade på i Stad av skuggor dyker inte upp i den här.  Heja!

__________________________________________________________________________________