Sååå, min journalistsambo är typ min viktigaste nyhetskanal (jag läser nästan aldrig nyheter om det inte är något speciellt jag är intresserad. Har sambo + Omni-flashar för att ha lite koll på omvärlden). Han sa till mig häromdagen: "Hallå, du läste väl den här Kringlan-och-Nanna-Johansson-boken [Omänniskor för er som missat]?" "Ja, vaddårå?" "*snabbgenomgång av Kringlans utspel på Twitter*". Och sen började då insnöandet, eftersom det är så jag fungerar. Jag hittar EN nyhet jag är intresserad av, och sen läser jag ALLT om den.

Och det här är ju rätt skevt, men helt plötsligt blev jag skitarg över att jag ens publicerat en positiv recension av den här boken. Min lust att fortsätta läsa serien liksom försvann totalt. Jag blir mer provocerad av våldtäktshoten än av dödshoten, och kan inte släppa det här trots att han bett om ursäkt. Det finns liksom saker som inte går att ställa tillrätta med en ursäkt, och det här är ett sånt fall. Jag lyssnade på delar av podden han var med i (den oklippta versionen ofc, från ca 00:35), och kan bara tänka: Full eller inte, fyfan vilken vidrig person det här verkar vara.

Såg precis att Nanna Johansson kommer skriva klart trilogin själv, och det är jag väldigt positivt inställd till. Nu känns det som att jag kan gilla och fortsätta läsa med gott samvete. För allvarligt talat, jag tror inte jag hade fortsatt läsa den här serien om Kringlan varit kvar på det hela. Jag är spänd på att se hur arbetet fortskrider.

Men alltså, sett flera som skrivit på twitter att recensionen i fråga som Kringlan ballade ut över är uppenbart hånfull - men jag ser inte det någonstans? Jag tycker att Malm har vissa poänger, vissa delar är ganska klyschiga. Jag tycker dock att tillfällena då de faktiskt bryter mot konventionerna betyder mer. Jag får också lite känslan av att Malm inte läst speciellt mycket YA? Tycker det känns som att han drar slutsatsen att detta följer precis alla YA-regler på att ha sett film/läst de största böckerna, men inte så mycket mer. Menmen.