Här skulle det egentligen ha varit en recension. Jag är dock inne på feberdag elva och är jävligt trött på att vara sjuk. Hoppas jag är frisk till nästa vecka - har nämligen planerat något bloggmässigt som för mig kommer innebära en ansträngning utöver det vanliga.

Nåja, idag ska vi prata om skurkar. Woop!

Alltså, jag vet inte riktigt om ni har förstått det här (eller det kanske ni har). Men: Jag älskar skurkar (eller åtminstone de genomtänkta). Det är därför jag älskar Adelina i The Young Elites. Skuggmästaren i Grishatrilogin. President Snow i Hunger Games. En personifierad motståndare är i mitt tycke mycket roligare och intressantare än att bara slåss mot en massa, eller någon sorts ansiktslös överhet. För vad hade egentligen Hunger Games varit utan just Snow? Alltså okej, jag försöker inte antyda att hela serien hade varit helt värdelös, men Snow är ju ändå den extra kryddan som lägger sig lite lagom obehagligt under huden.

Och framför allt: för mig är skurkarna nästan alltid mycket intressantare än hjältarna. För att rädda världen kan väl vem som helst göra. Förstöra den däremot - vad krävs för att en person egentligen skulle försöka göra det? Jag vet inte om det har att göra med hur jag själv är - dvs väldigt snäll. Inte typen som tar över världen direkt.

Jag tänkte på det här extra mycket när jag läste Batman: The Long Halloween under dessa feberdagar. Min kollega rekommenderade den till mig som Batman-ingång eftersom den
1. Har en bra och lagom invecklad plot som en inte behöver ha några förkunskaper för att förstå.
2. Den är supersmockad med en halv miljard Batman-skurkar, så det är ett bra sätt att känna på om det är något för mig och i så fall vart jag vill gå vidare sen.
Slutsats (ja, det här är nog den mesta recension ni kommer få av den här från mig): Jag gillar plotten, även om jag inte 100 % såld. Är definitivt inte såld på teckningarna. Skurkarna däremot. Är det ok att typ älska ALLA? Helst vill jag ju att mina skurkar ska vara helt sinnesrubbade och well. Osäker på om jag behöver fortsätta skriva här. Ingen är ju helt sane liksom. Mycket fint, det här kan nog bli något alltså.