Bild gjord av denna helt fantastiska illustratör, inspirerad av The Subtle Knife av Philip Pullman.

Hörni, jag tänkte vi skulle göra en grej tillsammans, så om ni inte vill läsa hela introduktionen kan ni antingen gå till TLTR eller allra längst ner i inlägget - ok?

Jag kommer inte kommentera Paris mer än såhär. Allt är redan sagt, och ingenting som går att säga kommer någonsin vara i närheten av tillräckligt och kommer aldrig kunna täcka alla aspekter. Igår satt jag på universitetet när den tysta minuten drog igång. Det kan vara bland det finaste jag varit med om på flera veckor. Under en minut tystnade tangentknattret och bladvändandet. Alla runtomkring mig tittade upp från sina datorer och böcker och gjorde ingenting.

Jag hade en riktig skitdag igår. Stressad över att jag ska jobba halvtid först en månad och sen heltid mer än en halv. Över att jag ska ha producerat en uppsats när vårterminen är slut. Över att jag har för mycket att läsa. Över att jag har för mycket att göra men inte får något gjort. Över att det är NOVEMBER och jag fyller 23 (om jag hade ålderskris vid 22...) om mindre än två månader. Över att världen går sönder lite mer varje dag, och att det för ofta känns som att life as we know it kommer vara över snart. Det blev lite bättre när en kille i min klass kom och viskade "Hej får jag sitta bredvid dig?" och jag fick pluggsällskap (alltså magin i att vara två som sitter tysta bredvid varandra och jobbar istället för att sitta själv och bara stirra på skärmen framför sig).

TLTR: In times like these behöver jag dra på eskapismen på max, och låter det väldigt icke-inspirerande Top Ten Tuesday-temat utgå till förmån för en lista innehållande mina mest vardagsflyktsmaxade böcker (eller serier). Vissa skulle säga att det här är det absolut fegaste sättet att tackla verkligheten på. Jag skulle säga att det är mitt sätt att få verktyg att bearbeta verkligheten på - bryta ihop, gömma mig och sedan slå tillbaka när jag slickat mina sår ett tag. Om ni behöver det lika mycket som jag gör: Here you go.

Harry Potter - JK Rowling
Givetvis Harry Potter. Förmodligen är det ju för att jag vuxit upp med Harry Potter, för att jag om jag hade lyssnat på ljudböcker skulle kunnat fylla in i replikerna. Inget är trygghetszon så mycket för mig som Harry Potter är.

Howl's Moving Castle - Diana Wynne Jones
Eller egentligen allt av DWJ. När jag var liten skrev jag att hennes Chrestomanci-böcker var bättre än Harry Potter. Nu vill jag ju i och för sig ifrågasätta det, men följande kvarstår: Utmärkt plats att fly till. Inget som skaver.

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman
Visst att det väl är lite motigt på vissa ställen i den här boken - men sorg, värme och humor är mitt bästa eskapism-recept. Att få fokusera på någon annans personliga problem ett tag istället för att behöva ta itu med de verkligen världsproblemen. Min mormor hälsar och säger förlåt är i princip den perfekta blandningen av de tre ingredienserna.

Percy Jackson - Rick Riordan
Den här serien är så actionspäckad att en i alla fall inte har tid att tänka på något annat.

His Dark Materials - Philip Pullman
OMFG kom precis på att det här exakt på pricken vad jag behöver läsa. Skit också tror jag lånat ut första delen till min lillasyster, annars ska jag läsa om Guldkompassen så snart jag är klar med An Ember in the Ashes.

Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver
Jag vet inte varför jag känner att jag kan finna sådan tröst i den här boken. Kanske är det den här grejen att den verkligen är en amerikansk high school-tjejs lilla lilla bubbla som är så otroligt sluten och bortkopplad från resten av världen.

En dag - David Nicholls
Alltså, ni vet den där boken som exakt alla läste 2011 och sen glömde bort? Jag tycker vi ger den lite mer uppmärksamhet, för den har också på något sätt det där bubblelika, och den braiga blandningen av sorg, värme och humor. Plus att det ju börjar komma en ny generation som börjar bli tillräckligt gamla för denna.

Så, det var det. Lite blandade grejer. Hoppas ni hittar något som passar er verklighetsflykt bra. Läs en bok och skaffa er verktyg att ta er an verkligheten. Vi tar oss igenom den här känsloapokalypsen också. Puss!

Och såhär kommer ni in: Vilka är era bästa tips för när en behöver fly verkligheten? Jag behöver fasen också tips! Böcker, filmer, saker att göra, musik att lyssna på, whatevs. Jag utmanar er alla. Kommentera i fältet eller gör en lista på er blogg och länka!